Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Första Samuelsboken 30:1–31

30  David och hans män kom till Siklag+ på tredje dagen, och då hade amalekiterna+ varit i Negev* och i Siklag och plundrat. De hade anfallit och bränt ner Siklag.  De hade tillfångatagit kvinnorna+ och alla andra, både unga och gamla. De hade inte dödat någon, men de hade tagit dem som fångar och gett sig av.  När David och hans män kom till staden upptäckte de att den hade bränts ner och att deras hustrur, söner och döttrar hade förts bort som fångar.  Då började David och männen som var med honom gråta högt, och de grät tills de inte orkade gråta mer.  Davids båda hustrur hade också blivit tillfångatagna, Ahịnoam från Jịsreel och Abigạjil från Karmel, Nabals änka.+  David var i en svår situation, för männen hotade att stena honom. Förlusten av deras söner och döttrar hade gjort dem mycket bittra. Men David hämtade styrka hos Jehova, sin Gud.+  Sedan sa David till prästen Ẹbjatar,+ Ahimẹleks son: ”Bär fram efoden.”+ Då bar Ẹbjatar fram efoden till honom.  David frågade Jehova:+ ”Ska jag förfölja plundrarna? Kommer jag att hinna ifatt dem?” Han svarade: ”Följ efter dem, för du kommer att hinna ifatt dem och ta tillbaka allt som tillhör er.”+  Omedelbart gav sig David i väg med sina 600 man,+ och de fortsatte ända till Besors flodbädd,* och där stannade några av männen kvar. 10  David och 400 man fortsatte jakten, men 200 stannade kvar eftersom de var för utmattade för att gå vidare över Besors flodbädd.+ 11  Ute på fältet råkade de träffa på en egyptisk man, och de förde honom till David. De gav honom mat att äta och vatten att dricka. 12  De gav honom dessutom en bit av en kaka fikon och två kakor russin. När han hade ätit fick han krafterna tillbaka,* för han hade varken ätit eller druckit på tre dagar och tre nätter. 13  David frågade honom: ”Vem tillhör du, och varifrån kommer du?” ”Jag är egyptier och slav åt en amalekitisk man”, svarade han. ”Min herre övergav mig, för jag blev sjuk för tre dagar sedan. 14  Vi hade plundrat i Judas område och i de södra delarna av keretéernas+ och Kalebs+ områden, och vi hade bränt ner Siklag.” 15  David frågade honom: ”Vill du visa vägen till de där plundrarna?” Han svarade: ”Om du svär vid Gud att inte döda mig och inte utlämna mig åt min herre, så ska jag visa dig vägen.” 16  Så han tog med honom ner till amalekiterna, och de låg spridda överallt och åt och drack och firade det stora bytet som de hade tagit i filistéernas land och i Judas land. 17  Och David gick till anfall i gryningen, och dödandet fortsatte ända till kvällen.* Inte en enda man kom undan,+ utom 400 män som flydde på kameler. 18  David tog tillbaka allt som amalekiterna hade stulit,+ och han räddade sina båda hustrur. 19  Inget saknades av allt som de hade blivit av med. De fick tillbaka både stort och smått, både söner och döttrar. Hela bytet+ tog David tillbaka. 20  Han tog också deras får och nötboskap och drev dem framför boskapen som han hade tagit tillbaka. Man sa: ”Det här är Davids byte.” 21  Sedan kom David till de 200 män som hade varit för utmattade för att följa med, de som hade stannat vid Besors flodbädd.+ Männen kom nu för att möta David och dem som han hade med sig. David gick fram till dem och frågade hur det var med dem. 22  Men bland dem som hade följt med David fanns några onda och värdelösa män som sa: ”Eftersom de inte följde med oss ska de inte få något av bytet som vi tog tillbaka. De kan ta sina hustrur och barn och gå härifrån.” 23  Men David sa: ”Mina bröder, så gör man inte med det som Jehova har gett oss. Han beskyddade oss och lät oss besegra dem som plundrade oss.+ 24  Hur kan ni tro att ni ska få medhåll i en sådan sak? Den som följde med ut i striden ska få lika mycket av bytet som den som stannade kvar vid packningen.+ Alla ska dela lika.”+ 25  Och David fastställde att detta skulle bli en föreskrift och en lag i Israel, och så är det än i dag. 26  När David kom tillbaka till Siklag skickade han en del av bytet till de äldste i Juda som var hans vänner och sa: ”Här är en gåva* till er från bytet vi tog från Jehovas fiender.” 27  Han skickade gåvor till dem som bodde i Betel,+ i Ramot i Negev,* i Jattir,+ 28  i Ạroer, i Sifmot, i Estemọa,+ 29  i Rakal, i jerahmeeliternas+ städer, i keniternas+ städer, 30  i Horma,+ i Bor-Asan, i Atak, 31  i Hebron+ och på alla de platser där David och hans män hade hållit till.

Fotnoter

Eller ”söder”, dvs. södra delen av Juda.
Eller ”wadi”.
Ordagrant ”vände hans ande åter”.
Eller ”nästa kväll”.
Ordagrant ”välsignelse”.
Eller ”söder”.

Studienoter

Media