Första Moseboken 49:1–33

49  Jakob kallade på sina söner och sa: ”Kom till mig så att jag kan berätta vad som ska hända er i framtiden.*  Samlas hos mig, ni Jakobs söner, och lyssna på er far Israel.  Ruben,+ du är min förstfödde,+ min kraft, ja mitt allra första barn,* överlägsen i värdighet och styrka.  Du är hänsynslös som forsande vattenmassor. Du ska inte längre vara överlägsen, för du intog din fars säng.+ Du vanärade min säng. Han intog den verkligen!  Simeon och Levi är bröder.+ Deras svärd är våldets verktyg.+  Var inte tillsammans med dem, du min själ.* Slut dig inte till deras krets, du min ära,* för i sin vrede dödade de män,+ och för nöjes skull skar de hälsenan av tjurar.  Fördömd är deras vrede, för den är skoningslös, och fördömt är deras raseri, för det är våldsamt.+ Jag ska dela upp dem i Jakob, jag ska skingra dem i Israel.+  Juda,+ du ska bli prisad av dina bröder.+ Du ska ha ett fast grepp om dina fienders nacke.+ Din fars söner ska buga sig för dig.+  Juda är en lejonunge.+ Från bytet ska du resa dig, min son. Han lägger sig ner och sträcker ut sig som ett lejon, och vem törs väcka ett lejon? 10  Spiran ska inte tas ifrån Juda,+ och härskarstaven ska förbli mellan hans fötter tills Silo* kommer,+ och han ska få folkens lydnad.+ 11  Han binder sin fullvuxna åsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den utsökta vinstocken. Han ska tvätta sina kläder i vin och sin mantel i druvors blod. 12  Hans ögon är mörkröda av vin, hans tänder vita av mjölk.* 13  Sẹbulon+ ska bo vid havsstranden, vid stranden där skeppen ligger ankrade,+ och hans bortre gräns sträcker sig mot Sidon.+ 14  Isạskar+ är en stark åsna som ligger ner mellan de två sadelpåsarna. 15  Och han ska inse att viloplatsen är god och att landet är vackert. Han ska böja sig för att bära bördor på sina skuldror och underkasta sig tvångsarbete. 16  Dan,+ som är en av Israels stammar, ska döma hela folket.+ 17  Dan är en orm vid vägen, en hornorm vid stigen, som hugger hästen i hasen så att ryttaren faller baklänges.+ 18  Jag väntar på räddning från dig, Jehova. 19  Gad+ ska plundras av rövare, men han ska slå tillbaka och jaga dem på flykten.+ 20  Aser+ ska ha ett överflöd av* bröd,* och han ska bjuda på mat som anstår en kung.+ 21  Nạftali+ är en smäcker hjort. Han talar smakfulla ord.+ 22  Josef+ är ett sidoskott av ett fruktbärande träd, ett fruktbärande träd vid en källa, med grenar som sträcker sig över muren. 23  Men bågskyttarna anföll honom och sköt mot honom, de gav näring åt sitt hat.+ 24  Ändå höll han bågen redo,+ och hans händer var starka och snabba.+ Detta kom från Jakobs starkes händer, från herden, Israels sten. 25  Han* är en gåva från sin fars Gud, som ska hjälpa honom, och han vandrar med den Allsmäktige, som ger honom välsignelser från himlen, välsignelser från djupet,+ välsignelser från bröst och moderliv.* 26  Hans fars välsignelser ska vara överlägsna de eviga bergens välsignelser, de bestående höjdernas skönhet.+ De ska förbli över Josefs huvud, över hjässan på den som är utvald bland sina bröder.+ 27  Benjamin+ river som en varg.+ På morgonen äter han sitt rov, och på kvällen delar han bytet.”+ 28  Från dessa kom Israels 12 stammar, och det här är vad deras far sa till dem när han välsignade dem. Han gav var och en av dem en passande välsignelse.+ 29  Sedan gav han dem följande befallning: ”Jag samlas nu till mina förfäder.*+ Begrav mig hos mina fäder i grottan som ligger på hettiten Efrons mark,+ 30  i Makpẹlagrottan i närheten av Mamre i Kanaan, den mark som Abraham köpte av hettiten Efron som gravplats. 31  Där begravdes Abraham och hans hustru Sara.+ Där begravdes Isak+ och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32  Marken och grottan förvärvades från hettiterna.”+ 33  När Jakob hade gett sina söner de här anvisningarna lade han sig ner i sängen, och han tog sitt sista andetag och samlades till sina förfäder.*+

Fotnoter

Eller ”i de sista dagarna”.
Eller ”min mandoms första frukt”.
Eller möjligen ”mitt sinne”.
Betyder ”han som det (den) tillhör”.
Uttryckssättet visar att Juda skulle få njuta av ett överflöd av vin och mjölk.
Ordagrant ”fett”.
Eller ”mat”.
Dvs. Josef.
Eller ”som välsignar honom med många barn och stora hjordar”.
Ett poetiskt uttryck för döden.
Ett poetiskt uttryck för döden.

Studienoter

Media