Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Första Kungaboken 18:1–46

18  Efter en tid, under det tredje året,+ sa Jehova till Elia: ”Gå och träd fram inför Ahab, för nu ska jag låta det regna.”+  Så Elia gick i väg för att träda fram inför Ahab. Och svälten var svår+ i Samaria.  Under tiden kallade Ahab på Obạdja, som hade ansvaret över hushållet. (Obạdja var en man som hade djup respekt* för Jehova,  och när Isẹbel+ försökte utplåna Jehovas profeter tog Obạdja 100 profeter och gömde dem i två grottor, 50 i varje, och gav dem bröd och vatten.)  Sedan sa Ahab till Obạdja: ”Gå till alla vattenkällor och dalar i landet. Vi kanske kan hitta tillräckligt med gräs så att hästarna och mulorna överlever, så att inte alla våra djur dör.”  Så de fördelade landet som de skulle gå igenom mellan sig. Ahab gav sig i väg ensam åt ett håll, och Obạdja gav sig i väg ensam åt ett annat håll.  Längs vägen kom Elia för att möta Obạdja. Obạdja kände genast igen honom och föll på knä med ansiktet mot marken och frågade: ”Är det du Elia, min herre?”+  Han svarade: ”Ja, det är jag. Gå och säg till din herre: ’Elia är här.’”  Men han sa: ”Vad har jag gjort för ont, eftersom du vill utlämna mig åt Ahab och låta honom döda mig? 10  Så sant Jehova, din Gud, lever, det finns inte något folk eller rike där kungen inte har låtit söka efter dig. När de sa att du inte var där tvingade han det folket eller riket att svära en ed på att de inte kunde hitta dig.+ 11  Och nu säger du: ’Gå och säg till din herre: ”Elia är här.”’ 12  Så fort jag går härifrån kommer Jehovas ande att föra bort dig+ till en plats som jag inte känner till. Och sedan, när jag informerar Ahab och han inte hittar dig, så kommer han att döda mig. Och då har jag ändå haft djup respekt för Jehova ända sedan unga år. 13  Herre, har ingen berättat vad jag gjorde när Isẹbel dödade Jehovas profeter? Jag gömde 100 av Jehovas profeter i två grottor, 50 i varje, och gav dem bröd och vatten.+ 14  Men nu uppmanar du mig: ’Gå och säg till din herre: ”Elia är här.”’ Han kommer ju att döda mig!” 15  Men Elia sa: ”Så sant arméernas Jehova lever, han som jag tjänar,* i dag ska jag träda fram inför Ahab.” 16  Då gick Obạdja i väg och informerade Ahab, och Ahab gick för att möta Elia. 17  Så fort Ahab såg Elia sa han: ”Där är du, du som har skapat så stora problem för Israel!”* 18  Då sa Elia: ”Jag har inte skapat problem för Israel, men det har du och din fars hus. För ni har övergett Jehovas bud och följt baalsgudarna.+ 19  Så kalla nu samman hela Israel, tillsammans med de 450 baalsprofeterna och den heliga pålens*+ 400 profeter, de som äter vid Isẹbels bord, och kom till mig på berget Karmel.”+ 20  Ahab sände bud över hela Israel och samlade profeterna på berget Karmel. 21  Sedan trädde Elia fram inför hela folket och sa: ”Hur länge ska ni vackla* fram och tillbaka?*+ Om Jehova är den sanne Guden, så följ honom,+ men om Baal är det, så följ honom!” Men folket sa inte ett ord. 22  Elia fortsatte: ”Jag är den ende av Jehovas profeter som är kvar,+ men det finns 450 baalsprofeter. 23  Ge oss nu två ungtjurar. Låt dem välja en av tjurarna och stycka den och lägga den på veden, men de ska inte tända någon eld. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden, men jag ska inte tända någon eld. 24  Sedan ska ni anropa er guds namn+ och jag ska anropa Jehovas namn. Den gud som svarar med eld är den sanne Guden.”+ Folket svarade: ”Ditt förslag är bra.” 25  Elia sa till baalsprofeterna: ”Eftersom ni är flest får ni börja. Välj ut en ungtjur och gör i ordning den. Sedan ska ni anropa er guds namn, men tänd ingen eld.” 26  De tog ungtjuren som de hade valt ut och gjorde i ordning den. Från morgonen till mitt på dagen höll de sedan på och ropade Baals namn. De sa: ”Baal, svara oss!” Men det hördes ingen röst, och ingen svarade dem.+ Hela tiden fortsatte de att hoppa runt sitt altare. 27  Omkring middagstid började Elia håna dem och säga: ”Ropa ännu högre! Han är ju ändå en gud!+ Han kanske sitter i egna tankar, eller så uträttar han sina behov.* Eller kan det vara så att han sover och ni måste väcka honom?” 28  Då ropade de så högt de kunde, och enligt sin sed ristade de sig med dolkar och lansar tills de var alldeles blodiga. 29  De var i extas* från middagstiden ända fram tills kvällens sädesoffer skulle frambäras. Men det hördes ingen röst, och ingen svarade dem. Det kom ingen reaktion.+ 30  Till slut sa Elia till folket: ”Kom fram till mig.” Då gjorde de det. Sedan byggde han upp Jehovas altare som hade blivit nedrivet.+ 31  Elia tog 12 stenar, lika många som Jakobs söners stammar, den Jakob som Jehova hade talat till och sagt: ”Du ska heta Israel.”+ 32  Av stenarna byggde han ett altare+ till ära för Jehovas namn. Sedan grävde han ett dike runt altaret på en yta motsvarande den man besår med två seamått* säd. 33  Han lade upp veden, styckade ungtjuren och lade den på veden.+ Sedan sa han: ”Fyll fyra stora krukor med vatten och häll det över brännoffret och veden.” 34  ”Gör det en gång till”, sa han. Då gjorde de det. Han sa: ”Gör det en tredje gång.” Då gjorde de det en tredje gång. 35  Och vattnet rann ner runt altaret, och han fyllde även diket med vatten. 36  Vid tiden för kvällens sädesoffer+ gick profeten Elia fram och sa: ”Jehova, Abrahams,+ Isaks+ och Israels Gud, låt det bli känt i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare och att det är på din befallning som jag har gjort allt detta.+ 37  Svara mig, Jehova! Svara mig, så att detta folk förstår att du, Jehova, är den sanne Guden och att du vill vinna tillbaka deras hjärtan.”+ 38  Då kom Jehovas eld ner och förtärde brännoffret,+ veden, stenarna och stoftet och slickade upp vattnet i diket.+ 39  När folket såg det föll de på knä med ansiktet mot marken och sa: ”Jehova är den sanne Guden! Jehova är den sanne Guden!” 40  Elia sa: ”Grip baalsprofeterna! Låt inte en enda komma undan!” Folket grep dem omedelbart, och Elia förde ner dem till floden Kison+ och dödade dem där.+ 41  Sedan sa Elia till Ahab: ”Gå dit upp, ät och drick, för nu hörs ljudet av ett störtregn.”+ 42  Så Ahab gick upp för att äta och dricka. Men Elia gick upp på Karmels topp och kröp ihop med ansiktet mellan knäna.+ 43  Sedan sa han till sin medhjälpare: ”Gå upp och titta ut mot havet.” Då gick han upp och tittade, men han sa: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sa Elia: ”Gå tillbaka!” 44  Den sjunde gången sa medhjälparen: ”Jag ser ett moln som inte är större än en hand stiga upp ur havet.” Då sa Elia: ”Gå och säg till Ahab: ’Spänn för vagnen! Åk ner innan störtregnet hindrar dig!’” 45  Under tiden täcktes himlen av mörka moln, vinden tilltog och regnet började ösa ner.+ Ahab gav sig av och tog sig till Jịsreel.+ 46  Men Jehova gav Elia särskild kraft. Han band upp sina kläder i bältet och sprang före Ahab hela vägen till Jịsreel.

Fotnoter

Eller ”fruktan”.
Ordagrant ”står inför”.
Eller ”gjort Israel till något utstött”.
Ordagrant ”halta”.
Eller ”på två kryckor”.
Eller möjligen ”så har han gett sig av på en resa”.
Eller ”De betedde sig som profeter”.
En sea motsvarade 7,33 l. Se Tillägg B14.

Studienoter

Media