Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Matteusevangeliet 20:1–34

ÖVERSIKT

  • Vingårdsarbetare får samma lön (1–16)

  • Jesus förutsäger sin död igen (17–19)

  • Lärjungar vill bli framträdande i riket (20–28)

    • Jesus är en lösen för många (28)

  • Två blinda botas (29–34)

20  Himmelriket är nämligen som en vingårdsägare som gick ut tidigt på morgonen för att få tag på arbetare till sin vingård.+  När han hade kommit överens med arbetarna om att de skulle få en denar* i dagslön skickade han i väg dem till sin vingård.  Omkring tredje timmen* gick han ut igen och såg andra som stod arbetslösa på torget.  Han sa till dem: ’Gå till vingården ni också. Ni ska få en rättvis lön.’  Då gav de sig i väg. Sedan gick han ut omkring sjätte timmen* och nionde timmen* och gjorde på samma sätt.  Till sist gick han ut omkring elfte timmen* och träffade några andra som stod där, och han sa: ’Varför har ni stått här utan arbete hela dagen?’  De svarade: ’Därför att ingen har haft något arbete åt oss.’ Då sa han: ’Ni kan också gå och arbeta i min vingård.’  När det blev kväll sa vingårdens ägare till sin närmaste man: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras löner.+ Börja med dem som kom sist, och sluta med dem som kom först.’  När männen som började under elfte timmen kom, fick de en denar* var. 10  Så när de första arbetarna kom för att hämta sin lön trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar* var. 11  Då protesterade de och sa till vingårdsägaren: 12  ’De som kom sist har bara arbetat en timme, ändå ger du dem samma lön som du har gett oss. Vi har ju slitit hela dagen i den stekande solen!’ 13  Då sa han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Visst kom vi överens om en denar?*+ 14  Ta din lön och gå. Jag vill gärna ge den siste arbetaren samma lön som du fick. 15  Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller blir du avundsjuk* på de andra när jag är generös* mot dem?’+ 16  De sista ska alltså bli de första och de första de sista.”+ 17  När de gick längs vägen upp mot Jerusalem tog Jesus de 12 lärjungarna åt sidan och sa till dem:+ 18  ”Nu är vi på väg till Jerusalem, och där kommer Människosonen att bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden+ 19  och överlämna honom åt människor från andra nationer, människor som kommer att håna och prygla* honom och avrätta honom på en påle.+ Och på tredje dagen ska han bli uppväckt.”+ 20  Sedan gick Sebedẹus söners mor+ fram till Jesus med sina söner och bugade sig för honom,* eftersom hon ville be honom om något.+ 21  Jesus sa: ”Vad vill du?” Hon svarade: ”Lova att mina båda söner här ska få sitta bredvid dig i ditt rike, en på din högra sida och en på din vänstra.”+ 22  Jesus svarade: ”Ni förstår inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?”+ ”Ja, det kan vi”, svarade de. 23  Då sa han: ”Ni ska sannerligen få dricka min bägare.+ Men det är inte min sak att avgöra vem som ska få sitta på min högra eller vänstra sida, utan det bestämmer min Far.”+ 24  När de tio andra fick höra om detta blev de arga på de två bröderna.+ 25  Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna härskar över dem.+ 26  Men så ska det inte vara bland er.+ Den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,+ 27  och den som vill vara främst bland er, han ska vara er slav.+ 28  Inte heller Människosonen har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna+ och ge sitt liv till en lösen i utbyte mot många.”*+ 29  När de lämnade Jeriko följde en stor folkskara efter honom. 30  Två som var blinda satt vid vägen och fick höra att Jesus gick förbi. De ropade: ”Herre, Davids son, hjälp oss!”+ 31  Folket sa bryskt till dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids son, hjälp oss!” 32  Då stannade Jesus, kallade på dem och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 33  De svarade: ”Herre, gör så att vi kan se.” 34  Jesus fylldes av medkänsla och rörde vid deras ögon.+ Omedelbart fick de synen tillbaka, och de började följa honom.

Fotnoter

Dvs. ca kl. 9.
Dvs. ca kl. 12.
Dvs. ca kl. 15.
Dvs. ca kl. 17.
Ordagrant ”är ditt öga ont”.
Eller ”god”.
Eller ”gissla”. Se Ordförklaringar.
Eller ”visade honom vördnad”.
Eller ”ge sitt liv för att friköpa många människor”.