Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Lukasevangeliet 7:1–50

ÖVERSIKT

  • Officer med stark tro (1–10)

  • Jesus uppväcker änkans son i Nain (11–17)

  • Johannes döparen lovordas (18–30)

  • En likgiltig generation fördöms (31–35)

  • En syndig kvinna får förlåtelse (36–50)

    • Liknelse om låntagare (41–43)

7  När han hade sagt allt han ville till folket gick han in i Kapernaum.  En officer där hade en tjänare som han uppskattade mycket, men tjänaren var allvarligt sjuk och var döende.+  När officeren hörde talas om Jesus skickade han dit några av judarnas äldste för att be honom komma och bota tjänaren.  De kom till Jesus och bönade och bad: ”Han förtjänar verkligen att du gör detta för honom,  för han älskar vårt folk, och det är han som har byggt vår synagoga.”  Så Jesus följde med dem. Men när de närmade sig huset mötte de några vänner till officeren med ett bud från honom: ”Herre, du behöver inte komma hit, för jag är inte värdig att du kommer hem till mig.+  Det är därför jag inte sökte upp dig själv. Befall bara att min tjänare ska bli frisk, så blir han det.  Jag står ju själv under befäl, men jag har även soldater under mig. Och när jag befaller en soldat: ’Ge dig i väg!’ så ger han sig i väg, och när jag säger till en annan: ’Kom!’ så kommer han. Om jag säger till min tjänare: ’Gör detta!’ så gör han det.”  Jesus blev imponerad när han hörde detta och vände sig till dem som följde honom och sa: ”Jag ska säga er att inte ens bland israeliterna har jag träffat någon med så stark tro.”+ 10  Och när officerens vänner kom tillbaka till huset hade tjänaren blivit frisk.+ 11  Kort därefter gav han sig av till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och många andra följde med honom. 12  När han närmade sig stadsporten bars en död man ut. Han var den ende* sonen,+ och hans mor var dessutom änka. Många i staden följde med henne. 13  När Herren fick se henne kände han starkt för henne+ och sa: ”Gråt inte mer.”+ 14  Sedan gick han fram och rörde vid båren, och bärarna stannade. Han sa: ”Unge man, jag säger till dig: Res dig upp!”+ 15  Då satte han sig upp och började prata, och Jesus överlämnade honom till hans mor.+ 16  Alla fylldes av stor vördnad och började ära Gud och sa: ”En stor profet har framträtt bland oss”,+ och: ”Gud har tagit sig an sitt folk.”+ 17  Och ryktet om honom spred sig i hela den trakten och i hela Judeen. 18  Johannes lärjungar berättade nu för Johannes om allt som hade hänt.+ 19  Då kallade han till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma,+ eller ska vi vänta på någon annan?” 20  När de kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen vill att vi ska fråga dig om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan.” 21  Jesus höll precis på med att bota många människor som led av olika besvär+ och svåra sjukdomar och att driva ut onda andar, och han gav också många blinda synen tillbaka. 22  Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda kan se,+ rörelsehindrade* kan gå, spetälska blir friska, döva kan höra,+ döda får livet tillbaka och fattiga får höra de goda nyheterna.+ 23  Lycklig är den som inte tvivlar på mig.”*+ 24  När Johannes lärjungar hade gått därifrån började Jesus tala till människorna om Johannes: ”Vad förväntade ni er att få se när ni gick ut i vildmarken? Ett strå som vajade i vinden?+ 25  Vad trodde ni att ni skulle få se? Någon i fina* kläder?+ De som går i praktfulla kläder och lever i lyx bor ju i kungapalatsen. 26  Så vad gick ni egentligen ut för att få se? En profet? Ja, och jag säger er: Han är mycket större än en profet.+ 27  Det är om honom det står skrivet: ’Se! Jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bana väg för dig.’+ 28  Jag säger er: Ingen som har blivit född av en kvinna är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.”+ 29  (Då sa alla som hörde detta, även skatteindrivarna, att Gud var rättfärdig. De hade nämligen blivit döpta av Johannes.*+ 30  Men fariséerna och de lagkunniga* brydde sig inte om vad Guds vilja* var för dem.+ De hade ju inte blivit döpta av Johannes.) 31  Jesus fortsatte: ”Så vad ska jag jämföra människorna i den här generationen med? Vilka liknar de?+ 32  De är som små barn som sitter på ett torg och ropar till varandra: ’Vi spelade flöjt för er, men ni dansade inte. Vi sjöng sorgesånger, men ni grät inte.’ 33  När Johannes döparen kom åt han inget bröd och drack inget vin,+ och då sa man: ’Han är demonbesatt!’ 34  Nu har Människosonen kommit, och han både äter och dricker, och då säger man: ’Titta! En frossare och drinkare, en som är vän med skatteindrivare och syndare.’+ 35  Men visheten bevisas rättfärdig genom sina gärningar.”*+ 36  En av fariséerna frågade Jesus flera gånger om han ville komma hem och äta hos honom. Så Jesus gick hem till farisén och lade sig till bords. 37  En kvinna som var känd i staden för att vara en syndare fick veta att han åt* hemma hos farisén, så hon tog med sig en alabasterflaska med väldoftande olja+ och gick dit. 38  Hon ställde sig på knä bakom honom och grät och fuktade hans fötter med sina tårar. Och hon torkade fötterna med sitt hår, kysste dem ömt och smorde in dem med den väldoftande oljan. 39  När farisén som hade bjudit hem honom såg det, tänkte han: ”Om den mannen verkligen hade varit en profet skulle han ha vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en syndare.”+ 40  Då sa Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han sa: ”Lärare, säg det!” 41  ”Två män hade lånat pengar av en man. Den ene hade lånat 500 denarer* och den andre 50. 42  När de inte klarade av att betala tillbaka efterskänkte mannen villigt deras skulder. Vem av dem kommer att älska honom mest?” 43  Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, antar jag.” Jesus sa: ”Helt rätt.” 44  Sedan vände han sig mot kvinnan och sa till Simon: ”Du ser den här kvinnan. När jag kom hem till dig gav du mig inget vatten att tvätta fötterna med. Men hon fuktade mina fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. 45  Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter ända sedan jag kom hit. 46  Du hällde ingen olja på mitt huvud, men hon har smort in mina fötter med väldoftande olja. 47  Därför säger jag: Trots hennes många* synder har hon fått förlåtelse,+ eftersom hon har visat så stor kärlek.* Men den som bara har fått lite förlåtelse visar bara lite kärlek.” 48  Sedan sa han till henne: ”Dina synder är förlåtna.”+ 49  Då sa de andra vid bordet till varandra: ”Vem är den här mannen som till och med förlåter synder?”+ 50  Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig.+ Gå i frid.”

Fotnoter

Ordagrant ”enfödde”.
Eller ”lama”, ”halta”.
Ordagrant ”snavar på mig”.
Eller ”mjuka”.
Eller ”döpta med Johannes dop”.
Eller ”experterna på lagen”.
Eller ”vägledning”.
Eller ”Men det är resultatet av en människas gärningar som avslöjar om hon är vis”.
Eller ”låg till bords”.
Eller ”stora”.
Eller ”och därför visar hon så stor kärlek”.