Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Job 29:1–25

ÖVERSIKT

  • Job minns sina lyckliga dagar (1–25)

    • Respekterad i stadsporten (7–10)

    • Hans goda gärningar (11–17)

    • Alla lyssnade på hans råd (21–23)

29  Job fortsatte sitt tal:*   ”Jag längtar tillbaka till månader som gått,till dagar då Gud beskyddade mig,   då han lät sitt ljus lysa över mitt huvud,då hans ljus vägledde mig genom mörkret,+   då jag var i min krafts dagar,då mitt hem var välsignat med Guds vänskap,+   då den Allsmäktige ännu var med mig,då jag hade mina barn* omkring mig,   då mina fötter badade i smöroch olja strömmade ur klippan åt mig.+   Jag gick ut till stadsporten+och intog min plats på torget,+   och de unga männen såg mig och steg åt sidan,*de äldre männen reste sig och förblev stående.+   Furstar höll inne med sina ord,de lade handen för munnen. 10  De framstående männen tystnade,deras tunga häftade vid gommen. 11  Alla som hörde mig talade väl om mig,de som såg mig lovordade mig. 12  För jag räddade den fattige som ropade på hjälp,+den faderlöse,* ja alla som saknade hjälpare.+ 13  De som var nära att gå under prisade mig,+jag fick änkans hjärta att glädja sig.+ 14  I rättfärdighet klädde jag mig,rättvisan var min mantel* och turban. 15  Jag var den blindes ögonoch den lames fötter. 16  Jag var en far för de fattiga,+främlingens rättssak tog jag mig an.+ 17  Jag krossade syndarens käke+och slet bytet från hans tänder. 18  Jag tänkte: ’Jag kommer att få dö i mitt eget hem,*+och mina dagar kommer att bli lika många som sandkornen. 19  Mina rötter har rikligt med vatten,och hela natten täcks mina grenar av dagg. 20  Mitt anseende är och förblir gott,och bågen i min hand behåller sin spänst.’ 21  Folk lyssnade uppmärksamt på mig,i tystnad väntade de på mina råd.+ 22  Talade jag hade de inget att tillägga,mina ord var behagliga* i deras öron. 23  De väntade på mig som på regnet,de törstade efter mina ord som efter ett vårregn.+ 24  Log jag mot dem kunde de knappt tro det,när mitt ansikte sken upp fick de nytt mod.* 25  Jag var deras ledare och vägledde dem,jag var som en kung bland sina soldater,+som en som tröstar de sörjande.+

Fotnoter

Ordagrant ”ordspråk”.
Eller ”tjänare”.
Ordagrant ”gömde sig”.
Eller ”föräldralöse”.
Eller ”ärmlösa överklädnad”.
Ordagrant ”näste”.
Ordagrant ”droppade”.
Eller möjligen ”de dämpade inte mitt ansiktes ljus”.