Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Femte Moseboken 31:1–30

ÖVERSIKT

  • Moses död närmar sig (1–8)

  • Lagen ska högläsas (9–13)

  • Josua får sitt uppdrag (14, 15)

  • Israeliternas upproriskhet förutsägs (16–30)

    • En sång som israeliterna ska lära sig (19, 22, 30)

31  Sedan gick Mose ut och talade dessa ord till hela Israel.  Han sa till dem: ”Jag är nu 120 år gammal.+ Jag kan inte längre leda er,* för Jehova har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över Jordan.’+  Det är Jehova, er Gud, som går över framför er. Han ska förinta dessa folk inför er, och ni ska driva undan dem.+ Det är Josua som ska leda er över floden,+ precis som Jehova har sagt.  Jehova ska göra likadant med dem som han gjorde med Sihon+ och Og,+ amoréernas kungar, och med deras land, när han förintade dem.+  Jehova ska besegra dem åt er, och ni ska göra med dem precis som jag har befallt er.+  Var modiga och starka.+ Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem,+ för Jehova, er Gud, går själv med er. Han ska inte svika er eller överge er.”+  Mose kallade sedan till sig Josua och sa till honom inför alla israeliterna: ”Var modig och stark,+ för det är du som ska föra det här folket in i det land som Jehova lovade deras förfäder att ge dem, och du ska göra det till folkets egendom.*+  Jehova ska gå framför dig, och han ska vara med dig.+ Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd eller orolig.”+  Sedan skrev Mose ner denna lag+ och gav den till de levitiska prästerna, de som bär Jehovas förbundsark, och till alla äldste i Israel. 10  Mose gav dem befallningen: ”Vid slutet av vart sjunde år, vid den bestämda tiden under efterskänkningsåret,+ under lövhyddohögtiden,+ 11  när hela Israel träder fram inför Jehova,+ er Gud, på den plats som han väljer ut, ska ni läsa upp den här lagen så att hela Israel får höra den.+ 12  Samla hela folket+ – männen, kvinnorna, barnen* och invandrarna som bor i era städer.* De ska lyssna och lära sig mer om Jehova, er Gud, så att de får djup respekt för honom och är noga med att hålla allt som står i den här lagen. 13  Då ska era barn, som inte känner till lagen, lyssna+ och lära sig att ha djup respekt för Jehova, er Gud, så länge ni lever i det land som ni går över Jordan för att inta.”+ 14  Sedan sa Jehova till Mose: ”Tiden för din död närmar sig.+ Ta med dig Josua och gå till* mötestältet, så att jag kan ge honom hans uppdrag.”+ Då gick Mose och Josua till mötestältet. 15  Jehova visade sig i molnpelaren vid tältet, och molnpelaren ställde sig vid ingången till tältet.+ 16  Jehova sa till Mose: ”Du kommer snart att dö,* och det här folket kommer att börja tillbe* de utländska gudar som finns runt omkring dem i det land som de är på väg till.+ De kommer att överge mig+ och bryta det förbund som jag har slutit med dem.+ 17  Då ska min vrede flamma upp mot dem,+ och jag ska överge dem+ och dölja mitt ansikte för dem,+ tills de är tillintetgjorda. Men när de har drabbats av många olyckor och svårigheter+ kommer de att säga: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss.’+ 18  Men på grund av att de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar ska jag fortsätta hålla mitt ansikte dolt.+ 19  Skriv nu ner denna sång åt er,+ och lär israeliterna den.+ Låt dem lära sig sången* så att den kan påminna Israels folk om mina varningar.+ 20  När jag för dem till det land som jag med ed har lovat deras förfäder,+ ett land som flödar av mjölk och honung,+ ska de äta sig mätta och få det gott ställt.*+ Då kommer de att vända sig till andra gudar och tillbe* dem och handla respektlöst mot mig och bryta mitt förbund.+ 21  När många olyckor och svårigheter drabbar dem+ ska den här sången påminna dem om mina varningar (för deras avkomlingar får inte glömma den). Jag vet redan vilken inställning de har utvecklat+ innan jag ens har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.” 22  Så den dagen skrev Mose ner sången och lärde israeliterna den. 23  Han* gav sedan Josua,+ Nuns son, uppdraget och sa: ”Var modig och stark,+ för det är du som ska föra israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem,+ och jag ska vara med dig.” 24  När Mose hade skrivit ner alla orden i lagen i en bok+ 25  befallde han leviterna, som bär Jehovas förbundsark: 26  ”Ta den här lagboken+ och lägg den bredvid Jehovas, er Guds, förbundsark,+ och den ska vara ett vittne mot er. 27  Jag vet ju själv hur upproriska+ och envisa* ni är.+ Ni har varit upproriska mot Jehova medan jag lever, så hur mycket värre kommer det inte att bli efter min död! 28  Samla alla äldste i era stammar och era förmän hos mig, så ska de få höra dessa ord, och jag ska ta himlen och jorden till vittnen mot dem.+ 29  För jag vet att efter min död kommer ni att göra det som är ont+ och lämna den väg som jag har befallt er att gå. Och ni ska drabbas av olycka+ i framtiden, därför att ni gör det som är ont i Jehovas ögon och kränker honom med era gärningar.” 30  Sedan läste Mose upp orden i denna sång för hela Israels folk, från början till slut:+

Fotnoter

Ordagrant ”gå ut och komma in”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”de små”.
Ordagrant ”inom dina portar”.
Eller ”ställ er vid”.
Ordagrant ”lägga dig hos dina fäder”.
Eller ”bedriva andlig prostitution med”.
Ordagrant ”Lägg den i deras mun”.
Ordagrant ”bli feta”.
Ordagrant ”tjäna”.
Tydligtvis Gud.
Ordagrant ”hårdnackade”.