Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Andra Samuelsboken 15:1–37

ÖVERSIKT

  • Absaloms konspiration och uppror (1–12)

  • David flyr från Jerusalem (13–30)

  • Ahitofel har ställt sig på Absaloms sida (31)

  • Husajs uppdrag att motarbeta Ahitofel (32–37)

15  En tid senare skaffade Ạbsalom en vagn och hästar och 50 man som skulle springa framför honom.+  Tidigt på morgnarna ställde sig Ạbsalom vid vägen till stadsporten,+ och när någon var på väg till kungen för att lägga fram en rättssak+ brukade Ạbsalom kalla honom till sig och fråga: ”Var kommer du ifrån?” Om han svarade: ”Din tjänare kommer från en av Israels stammar”,  så sa Ạbsalom: ”Ditt ärende är rätt och riktigt på alla sätt, men ingen hos kungen kommer att lyssna på dig.”  Sedan sa han: ”Tänk om det var jag som var domare i landet! Då kunde alla som hade en rättssak eller tvist komma till mig, och jag skulle se till att de fick en rättvis dom.”  Så fort någon gick fram för att böja sig ner för Ạbsalom sträckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom.+  Ạbsalom brukade göra så mot alla som skulle gå in till kungen för att få hjälp med rättssaker. På det viset fick Ạbsalom över israeliterna på sin sida.*+  När det hade gått fyra år* sa Ạbsalom till kungen: ”Jag ber dig, låt mig gå till Hebron+ och infria löftet som jag har gett åt Jehova.  För när jag bodde i Gesur+ i Aram lovade jag högtidligt:+ ’Om Jehova låter mig komma tillbaka till Jerusalem ska jag offra åt* Jehova.’”  Kungen svarade: ”Gå i frid.” Då gav sig Ạbsalom i väg till Hebron. 10  Samtidigt sände Ạbsalom i väg män till alla Israels stammar med uppmaningen: ”Så fort ni hör hornsignalen ska ni kungöra: ’Ạbsalom har blivit kung i Hebron!’”+ 11  Det var 200 män som hade följt med Ạbsalom från Jerusalem. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro, helt ovetande. 12  I samband med att Ạbsalom bar fram offren kallade han dessutom på Davids rådgivare,+ giloniten Ahitọfel,+ som var i sin hemstad Gilo.+ Sammansvärjningen växte alltså i omfattning, och Ạbsaloms anhängare blev allt fler.+ 13  Efter en tid kom en budbärare till David och berättade: ”Ạbsalom har fått över israeliterna på sin sida.” 14  Då sa David till tjänarna som var hos honom i Jerusalem: ”Skynda er, vi måste fly,+ för ingen kan komma undan Ạbsalom! Om han hinner hit är katastrofen ett faktum, för han tänker döda alla i staden med svärd!”+ 15  Kungens tjänare svarade: ”Vilket beslut kungen än tar kommer vi att följa det.”+ 16  Så kungen gav sig av med hela sitt hushåll, förutom tio bihustrur+ som han lämnade kvar för att se efter palatset. 17  Så kungen och alla som följde honom drog ut, men de stannade till vid Bet-Merhak. 18  Alla kungens tjänare passerade förbi inför honom.* Det gjorde också keretéerna och peletéerna+ och även 600 gittiter,+ som hade följt med från Gat.+ 19  Och kungen sa till gittiten Ittaj:+ ”Du ska väl inte behöva följa med? Gå tillbaka och stanna hos den nye kungen, för du är ju en utlänning och har varit tvungen att lämna ditt eget land. 20  Du har ju precis kommit, så hur kan jag kräva att du ska bryta upp när jag gör det och följa mig vart jag än går? Vänd tillbaka och ta dina män med dig, och må Jehova visa dig lojal kärlek och trohet!”+ 21  Men Ittaj svarade kungen: ”Så sant Jehova lever, och så sant min herre kungen lever – där min herre kungen är, där vill jag vara, oavsett om det betyder liv eller död!”+ 22  Då sa David till Ittaj:+ ”Kom och gå över.” Så gittiten Ittaj gick över, tillsammans med sina män och deras familjer. 23  Alla i området grät högljutt när de som hade lämnat staden gick över Kidrondalen+ där kungen stod, och de började följa vägen som leder till vildmarken. 24  Prästen Sadok+ var också där tillsammans med alla leviter+ som bar den sanne Gudens förbundsark.+ De ställde ner Guds ark, och Ẹbjatar+ var också där medan folket från staden gick över. 25  Men kungen sa till Sadok: ”För tillbaka den sanne Gudens ark till staden.+ Om det är Jehovas vilja kommer även jag att få återvända och se arken och platsen där den står.+ 26  Men om han skulle förkasta mig, så får han göra som han vill med mig.” 27  Kungen sa till Sadok: ”Du är väl en siare, eller hur?+ Återvänd till staden i frid tillsammans med Ẹbjatar. Och ni ska ta med era söner, både din son Ahimạas och Ẹbjatars son Jonatan.+ 28  Jag stannar vid vadställena i vildmarken tills ni sänder bud och berättar vad som händer.”+ 29  Så Sadok och Ẹbjatar förde tillbaka den sanne Gudens ark till Jerusalem, och sedan stannade de där. 30  David grät medan han gick uppför Olivberget.+ Han gick barfota och med huvudet täckt. Alla som följde honom hade också täckt över sina huvuden och grät medan de gick. 31  När David fick veta att Ahitọfel hade ställt sig på Ạbsaloms+ sida i sammansvärjningen+ bad han: ”Jag ber dig, Jehova,+ må ingen ta Ahitọfels råd på allvar!”+ 32  När David kom till krönet där man brukade böja sig ner för Gud var arkiten+ Husaj+ där för att träffa honom. Hans kläder var sönderrivna och han hade jord på huvudet. 33  David sa till honom: ”Om du följer med mig blir du bara en börda för mig. 34  Men du kan hjälpa mig att undergräva Ahitọfels planer+ om du går tillbaka till staden och säger till Ạbsalom: ’Min kung, jag är din tjänare.+ Tidigare tjänade jag din far, men nu ska jag tjäna dig.’ 35  Prästerna Sadok och Ẹbjatar kommer att vara där tillsammans med dig. Berätta för dem allt som du får höra hos kungen.+ 36  Deras båda söner är också där, Sadoks son Ahimạas+ och Ẹbjatars son Jonatan.+ Använd dem som budbärare och meddela mig allt ni får veta.” 37  Så Husaj, Davids vän,*+ återvände till Jerusalem samtidigt som Ạbsalom drog in i staden.

Fotnoter

Ordagrant ”stal Absalom israeliternas hjärtan”.
Eller möjligen ”40 år”.
Eller ”tillbe”. Ordagrant ”utföra tjänst åt”.
Eller ”gick över vid hans sida”.
Eller ”rådgivare”.