Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Första Samuelsboken 2:1–36

ÖVERSIKT

2  Hanna bad: ”Jehova får mitt hjärta att jubla.+ Jehova har gett mig stor kraft.* Jag ger mina fiender svar på tal,*ja, din räddning får mig att jubla.   Ingen är helig som Jehova,ingen är som du,+och det finns ingen klippa som vår Gud.+   Sluta tala så överlägset,håll tillbaka all arrogans,för Jehova är kunskapens Gud,+och han bedömer alla gärningar rätt.   De starka krigarnas bågar bryts sönder,men de svaga får kraft.+   De mätta måste slita för sitt bröd,men de hungriga behöver inte hungra mer.+ Den barnlösa har fått sju söner,+men hon som hade många söner är övergiven.*   Jehova tar liv och ger* liv. Han kastar ner i graven* och hämtar upp därifrån.+   Jehova gör fattig och han gör rik.+ Han förnedrar och han upphöjer.+   Den oansenlige lyfter han ur dyn,den fattige reser han ur askan.*+ Han låter dem sitta hos furstar,ger dem en hedersplats. Jordens fästen tillhör Jehova,+på dem låter han det bördiga landet vila.   Han beskyddar sina lojala på deras väg,+men de ondskefulla tystas i mörkret,+för ingen segrar i egen kraft.+ 10  Jehova ska krossa sina fiender,*+han ska dundra mot dem från himlen.+ Jehova ska döma till jordens ände,+han ska ge sin kung makt+och sin smorde stor kraft.”*+ 11  Sedan gick Elkạna hem till sitt hus i Rama, men den unge Samuel blev en tjänare åt* Jehova+ hos prästen Eli. 12  Men Elis söner var onda.+ De hade ingen respekt för Jehova. 13  Så här brukade man göra med det som prästerna hade rätt att få av folket:+ När någon höll på att offra och köttet kokade kom en av prästens medhjälpare med en stor gaffel i handen. 14  Han stack ner gaffeln i kitteln, pannan, kokkärlet eller grytan, och allt som fastnade på den tog prästen åt sig själv. Så brukade de göra mot alla israeliter som kom till Silo. 15  Innan man ens hann bränna fettet+ kom prästens medhjälpare och sa: ”Ge hit kött som prästen kan steka! Han vill ha rått kött, inte kokt.” 16  När den som offrade invände: ”Fettet måste brännas först,+ sedan kan du ta det du vill ha”, så sa han: ”Nej, ge mig det nu! Annars tar jag det med våld.” 17  Medhjälparnas synd var mycket stor inför Jehova,+ eftersom de behandlade Jehovas offergåvor respektlöst. 18  Men Samuel utförde tjänst+ inför Jehova och hade en efod* av linne+ på sig,* fast han bara var en pojke. 19  Varje år gjorde hans mamma en liten ärmlös överklädnad* och tog med den till honom när hon och hennes man kom för att offra det årliga slaktoffret.+ 20  Och Eli välsignade Elkạna och hans hustru och sa till honom: ”Må Jehova ge dig och din hustru ett barn i stället för sonen som ni gav till Jehova.”+ Och så gick de tillbaka hem. 21  Jehova glömde inte Hanna, hon blev gravid+ och födde ytterligare tre söner och två döttrar. Men Samuel växte upp hos Jehova.+ 22  Nu var Eli mycket gammal, och han hade hört om allt som hans söner gjorde+ mot israeliterna och att de låg med kvinnorna som tjänade vid ingången till mötestältet.+ 23  Han sa till dem: ”Varför gör ni så här? Allt som folket har att säga om er är dåligt. 24  Nej, mina söner, ryktet som har spritt sig bland Jehovas folk är inte bra. 25  Om en man syndar mot en annan man kan någon vädja till Jehova för honom.* Men om han syndar mot Jehova,+ vem kan då be för honom?” Men de vägrade lyssna på sin far, för Jehova hade bestämt att de skulle dö.+ 26  Under tiden växte Samuel upp och blev mer och mer omtyckt, både av Jehova och av folket.+ 27  En man som var sänd av Gud kom till Eli och sa: ”Så här säger Jehova: ’Uppenbarade jag mig inte för din fars släkt medan de var i Egypten som slavar åt farao?+ 28  Ur alla Israels stammar blev din förfader utvald+ att tjänstgöra som präst åt mig och offra på mitt altare,+ bränna rökelse* och vara klädd i efod inför mig. Och jag gav din förfaders släkt alla israeliternas* eldsoffer.+ 29  Så varför föraktar ni* mitt slaktoffer och min offergåva, som jag har gett befallning om i min boning?+ Varför ärar du dina söner mer än mig, och varför äter ni er feta av de bästa bitarna från mitt folk Israels offergåvor?+ 30  Därför säger Jehova, Israels Gud: ”Jag sa att din och din fars släkt alltid skulle vandra inför mig.”+ Men nu säger Jehova: ”Det kommer aldrig att bli så, för jag ska ära dem som ärar mig,+ och de som föraktar mig ska behandlas med förakt.” 31  Det kommer dagar då jag ska göra slut på din och din släkts styrka,* så att ingen i ditt hus når hög ålder.+ 32  Trots allt det goda som görs för Israel ska du se en motståndare i min boning,+ och aldrig mer ska någon bli gammal i ditt hus. 33  Och den av dina avkomlingar som jag låter fortsätta tjäna vid mitt altare ska få dina ögon att försvagas och ge dig sorg. Men de flesta i ditt hus kommer att falla för svärdet.+ 34  Tecknet för detta är det som ska hända dina båda söner, Hofni och Pịnehas: De kommer att dö på en och samma dag.+ 35  Sedan ska jag utse en trogen präst åt mig.+ Han kommer att följa mitt hjärtas vilja.* Jag ska ge hans släkt ett bestående prästadöme,* som alltid kommer att tjäna den kung som jag ska smörja. 36  Alla som är kvar av din släkt ska komma och böja sig ner för honom för att få pengar i betalning och ett bröd, och de ska säga: ”Jag ber dig, förordna mig till ett prästämbete så att jag får en bit bröd att äta.”’”+

Fotnoter

Ordagrant ”Mitt horn är upphöjt av Jehova”.
Eller ”öppnar munnen mot mina fiender”.
Ordagrant ”har vissnat bort”.
Eller ”bevarar”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Eller möjligen ”soptippen”.
Eller möjligen ”De som strider mot Jehova ska bli skräckslagna”.
Ordagrant ”upphöja sin smordes horn”. Se Ordförklaringar under ”Horn”.
Eller ”tjänade”.
Ordagrant ”bunden om sig”.
Eller ”mantel”.
Eller möjligen ”kommer Gud att vara domare för honom”.
Eller möjligen ”sända upp offerrök”.
Ordagrant ”Israels söners”.
Ordagrant ”sparkar ni åt”.
Ordagrant ”arm”.
Eller ”det som är i mitt hjärta och i min själ”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Eller ”bygga ett bestående hus åt honom”.