Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Första Moseboken 43:1–34

ÖVERSIKT

  • Josefs bröder tar med sig Benjamin till Egypten (1–14)

  • Josef träffar sina bröder igen (15–23)

  • Josef har festmåltid med sina bröder (24–34)

43  Hungersnöden var svår i landet.+  Så när all den spannmål som de hade haft med sig från Egypten+ var slut sa deras far till dem: ”Res tillbaka och köp mer mat åt oss.”  Då sa Juda till honom: ”Mannen var mycket tydlig med att vi inte fick visa oss där igen om inte vår bror var med.+  Om du låter vår bror följa med oss ska vi resa dit och köpa mat.  Men om du inte låter honom följa med oss reser vi inte dit, för mannen sa ju: ’Ni får inte visa er här igen utan er bror.’”+  Då utbrast Israel:+ ”Varför har ni satt mig i den här situationen? Var ni tvungna att berätta att ni hade en bror till?”  De svarade: ”Han ställde direkta frågor om oss och våra släktingar. Han sa: ’Lever er far fortfarande? Har ni en bror till?’ Vi sa bara som det var.+ Vi kunde väl inte veta att han skulle säga: ’Ta med er bror hit.’”+  Juda vädjade då till sin far Israel: ”Låt pojken följa med mig.+ Vi måste ge oss av så att vi inte svälter ihjäl,+ vi och du själv och våra barn.+  Jag garanterar att han är trygg,+ jag tar på mig det ansvaret. Om jag inte har med honom tillbaka så att du får träffa honom igen ska jag stå i evig skuld till dig. 10  Och om vi inte hade dröjt skulle vi ha hunnit både dit och tillbaka två gånger.” 11  Då sa deras far Israel till dem: ”Om vi inte har något annat val, gör då så här: Fyll era säckar med det bästa landet har och ge det som en gåva till mannen:+ lite balsam,+ lite honung, lạdanumharts, kådig bark,+ pistaschnötter och mandlar. 12  Ta med er dubbelt så mycket pengar som sist. Lämna dessutom tillbaka de pengar som låg i era säckar,+ det kan ju ha varit ett misstag. 13  Ta med er bror och ge er av, res tillbaka till mannen. 14  Må den allsmäktige Guden väcka mannens medkänsla, så att han låter er andre bror och Benjamin följa med er tillbaka. Men om jag måste bli barnlös, så får det bli så.”+ 15  Så tog Josefs bröder med sig Benjamin och gav sig av till Egypten. De hade också med sig dubbelt så mycket pengar som sist och gåvan de hade förberett. De trädde fram inför Josef igen,+ 16  och när Josef såg att Benjamin var med dem sa han genast till föreståndaren för sitt hus: ”Ta med männen till mitt hus, och slakta sedan några djur och laga till en måltid, för de här männen ska äta tillsammans med mig vid middagstid.” 17  Han gjorde genast som Josef hade sagt+ och tog med sig männen till hans hus. 18  Men när de fördes till Josefs hus blev de rädda och sa: ”Det måste bero på pengarna som vi fick med oss i våra säckar. Nu kommer de säkert att gripa oss och göra oss till slavar och ta våra åsnor!”+ 19  Därför gick de fram till föreståndaren för Josefs hus vid ingången till huset, 20  och de sa: ”Lyssna till oss, herre. Det var verkligen för att köpa mat som vi kom förra gången.+ 21  Men när vi stannade för natten och öppnade våra säckar, då låg alla våra pengar där.+ Nu vill vi personligen lämna tillbaka dem. 22  Vi har ingen aning om vem som lade pengarna i våra säckar. Dessutom har vi tagit med mer pengar för att köpa mer mat.”+ 23  Då sa han: ”Ni kan vara lugna, allt är i sin ordning. Jag har fått era pengar. Det var er Gud och er fars Gud som lade en skatt i era säckar.” Sedan förde han ut Simeon till dem.+ 24  Han förde sedan in dem i Josefs hus och gav dem vatten så att de kunde tvätta fötterna, och han gav deras åsnor foder. 25  När de fick veta att Josef skulle komma dit och äta med dem vid middagstid+ gjorde de i ordning gåvan till honom.+ 26  Och de överlämnade gåvan till Josef när han kom hem, och de bugade sig djupt för honom.+ 27  Han frågade om allt var bra med dem. Och sedan sa han: ”Hur är det med er gamle far som ni berättade om? Lever han fortfarande?”+ 28  Då sa de: ”Ja, herre, vår far lever och mår bra.” Sedan bugade de sig djupt igen.+ 29  När han fick syn på sin bror* Benjamin+ sa han: ”Är det här er yngste bror som ni berättade om?”+ Sedan sa han till Benjamin: ”Må Gud välsigna dig, min son.” 30  Josef kunde inte längre hålla tillbaka känslorna för sin bror, så han skyndade sig ut till ett rum där han kunde vara för sig själv och gråta.+ 31  När han hade lugnat ner sig tvättade han ansiktet och gick tillbaka och sa: ”Servera maten.” 32  Och de serverade Josef för sig och hans bröder för sig, och egyptierna som var i huset åt för sig själva. Egyptier kunde nämligen inte äta tillsammans med hebréer, för de tyckte att det var anstötligt.+ 33  Och bröderna* placerades framför honom i åldersordning, från den förstfödde enligt sin rätt som förstfödd+ till den yngste, och de såg förundrat på varandra. 34  Han såg till att de fick av rätterna som serverades vid hans bord, men han gav Benjamin fem gånger så mycket som de andra.+ De åt och drack tillsammans med honom tills alla var nöjda och glada.

Fotnoter

Eller ”helbror”.
Ordagrant ”de”.