Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Uppenbarelseboken 16:1–21

16  Och jag hörde en hög röst+ från helgedomen säga till de sju änglarna: ”Gå ut och töm de sju skålarna med Guds förbittring+ över jorden.”  Och den förste+ gick bort och tömde sin skål över jorden.+ Och det kom en farlig och elakartad sårbildning+ på de människor som hade vilddjurets märke+ och som tillbad dess bild.+  Och den andre+ tömde sin skål över havet.+ Och det blev till blod+ som från en död, och varje levande själ dog, ja, allt som var i havet.+  Och den tredje+ tömde sin skål över floderna+ och vattenkällorna. Och de blev till blod.+  Och jag hörde vattnens ängel säga: ”Rättfärdig är du,* den som är och som var,+ den Lojale,+ eftersom du har avgett dessa domslut,+  därför att de utgöt heliga mäns och profeters blod,+ och du har gett dem blod+ att dricka. De förtjänar det.”+  Och jag hörde altaret säga: ”Ja, Jehova* Gud, du Allsmäktige,+ sanna och rättfärdiga är dina domar.”+  Och den fjärde+ tömde sin skål över solen; och åt solen* gavs makt att sveda+ människorna med eld.  Och människorna blev svedda av stark hetta, men de hädade Guds namn,+ han som har myndigheten+ över dessa hemsökelser, och de ändrade inte sinne för att ge honom ära.+ 10  Och den femte tömde sin skål över vilddjurets tron.+ Och dess kungarike blev förmörkat,+ och människorna bet sönder sina tungor av smärta, 11  men de hädade+ himlens Gud för sina smärtor och för sina sår, och de ändrade inte sinne i fråga om sina gärningar. 12  Och den sjätte+ tömde sin skål över den stora floden Eufrat,+ och dess vatten torkade bort,+ för att vägen skulle beredas för kungarna+ från solens uppgång. 13  Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden*+ som såg ut som grodor+ komma ut ur drakens+ mun och ut ur vilddjurets+ mun och ut ur den falske profetens*+ mun. 14  De är i själva verket uttalanden inspirerade+ av demoner* och gör tecken,+ och de går ut till kungarna+ på hela den bebodda jorden*+ för att församla dem till kriget+ på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.+ 15  ”Se! Jag* kommer som en tjuv.+ Lycklig är den som håller sig vaken+ och bevarar sina ytterkläder, så att han inte går naken och folk får se hans skam.”+ 16  Och de församlade dem till den plats* som på hebreiska kallas Har-Magẹdon.*+ 17  Och den sjunde tömde sin skål över luften.+ Då ljöd en hög röst+ från helgedomen, från tronen, och den sade: ”Det har skett!” 18  Och det kom blixtar och röster och åskdunder, och det inträffade en stor jordbävning,+ en sådan som inte hade förekommit sedan människor blev till på jorden,+ en så omfattande jordbävning,+ så stor. 19  Och den stora staden+ rämnade i tre delar, och nationernas städer störtade samman; och det stora Babylon*+ blev ihågkommet inför Gud, för att han skulle ge henne bägaren med sin vredes förbittrings vin.+ 20  Och varje ö flydde, och bergen fanns inte mer.+ 21  Och stort hagel,+ med varje sten omkring en talent* tung, kom ner från himlen på människorna, och människorna hädade+ Gud för hemsökelsen till följd av haglet,+ eftersom den hemsökelsen var ovanligt stor.

Fotnoter

”du”, אACVgSyh; TR: ”du, Herre”; J7,8,13,14,16: ”du, Jehova”.
Se Tillägg 1D.
Ordagr.: ”den”.
”inspirerade (andeingivna) uttalanden”. El.: ”andar”.
”den falske profetens”. Grek.: tou pseudoprofẹ̄tou; lat.: pseudoprophẹtae; J17,22(hebr.): nevị’ hashshẹqer.
El.: ”De är i själva verket demoners andar”.
”den bebodda jorden”. Ordagr.: ”den bebodda”. Grek.: tēs oikoumẹnēs, fem. sing., med hänsyftning på jorden, som är fem. i grek.
”Jag”, אcAVgSyh; א*: ”Han”.
”till (på) den plats”, אVgSyh; A: ”vid den flod”.
El.: ”Harmageddon”. Grek.: Har Magedọ̄n; lat.: Hermagẹdon; J18,22(hebr.): Har Meghiddọ̄n, ”Megiddos berg”.
Grek.: Babylọ̄n; J17,22(hebr.): Bavẹl.
Omkr. 20,4 kg.