Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Romarna 9:1–33

 Jag säger sanningen+ i Kristus; jag ljuger inte,+ eftersom mitt samvete vittnar tillsammans med mig i helig ande  att jag har stor bedrövelse och oupphörligt kval i mitt hjärta.+  Jag skulle nämligen önska att jag själv såsom den som är under förbannelse* vore skild från Kristus till förmån för mina bröder,+ mina släktingar efter köttet,+  som alltså är israeliter;+ de har adoptionen som söner+ och härligheten+ och förbunden+ och laggivningen+ och den heliga tjänsten*+ och löftena;+  de har fäderna,+ och från dem härstammar Kristus efter köttet+ – Gud,+ som är över allting,* vare välsignad för evigt. Amen.  Det är emellertid inte så att Guds ord har slagit fel.+ Ty inte alla som härstammar från Israel är verkligen ”Israel”.+  Inte heller är de alla barn därför att de är Abrahams avkomma,+ utan: ”Det som skall kallas ’din avkomma’ skall komma genom Isak.”+  Det vill säga: inte barnen efter köttet+ är i verkligheten Guds barn,+ utan barnen till följd av löftet+ räknas som avkomman.  Löftesordet löd ju som följer: ”Vid denna tid skall jag komma, och Sara skall ha en son.”+ 10  Men inte bara det fallet, utan också då Rebecka blev havande med tvillingar+ genom en enda man, Isak, vår förfader: 11  när de ännu inte var födda och inte hade gjort något gott eller ont,+ blev det nämligen – för att Guds avsikt med utväljandet skulle förbli beroende, inte av gärningar, utan av honom som kallar+ 12  sagt till henne: ”Den äldre skall vara slav åt den yngre.”+ 13  Alldeles som det står skrivet: ”Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.”+ 14  Vad skall vi då säga? Finns det orättvisa hos Gud?+ Aldrig må det bli så! 15  Han säger ju till Mose: ”Jag skall vara barmhärtig mot vemhelst som jag vill vara barmhärtig mot, och jag skall visa medömkan med vemhelst som jag vill visa medömkan.”+ 16  Alltså beror det då inte på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud,+ som är barmhärtig.+ 17  Skriften säger ju till farao: ”Av just detta skäl har jag låtit dig bestå,* för att jag i förbindelse med dig skall visa min makt och för att mitt namn skall förkunnas över hela jorden.”+ 18  Därför, mot vem han vill är han alltså barmhärtig,+ men vem han vill låter han bli förstockad.+ 19  Du säger då till mig: ”Varför fortsätter han att klandra? Ty vem kan göra motstånd mot hans uttryckliga vilja?”+ 20  O människa,+ vem är du då egentligen som säger emot Gud?+ Skall det som har formats säga till honom som har format det: ”Varför har du gjort mig sådan?”+ 21  Vad nu? Har inte krukmakaren+ myndighet över leran, så att han av samma klump kan göra ett kärl till ärofullt bruk och ett annat till vanärande bruk?+ 22  Om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, i stort tålamod har haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse,+ 23  för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom+ känd på barmhärtighetens kärl,+ som han i förväg har berett till härlighet,+ 24  nämligen oss, som han kallade, inte bara från judarna, utan också från nationerna,+ vad är det med det? 25  Det är som han också säger hos Hosẹa: ”Dem som inte var mitt folk+ skall jag kalla ’mitt folk’, och henne som inte var älskad ’den älskade’;+ 26  och på den plats där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’, där skall de kallas ’den levande Gudens söner’.”+ 27  Därtill utropar Jesaja om Israel: ”Även om antalet av Israels söner skulle vara som havets sand,+ är det bara en kvarleva* som skall bli räddad.+ 28  Ty snabbt och slutgiltigt skall Jehova* hålla räkenskap på jorden.”+ 29  Och alldeles som Jesaja förut hade sagt: ”Om inte härarnas Jehova*+ hade lämnat kvar en avkomma* åt oss, skulle vi ha blivit som Sodom, och vi skulle ha liknat Gomorra.”+ 30  Vad skall vi då säga? Att folk av nationerna, fastän de inte jagade efter rättfärdighet, uppnådde rättfärdighet,+ den rättfärdighet som kommer av tro;+ 31  Israel däremot, som jagade efter en lag som ger rättfärdighet, nådde inte fram till den lagen.+ 32  Av vilken orsak? Därför att de inte jagade efter den genom tro utan såsom genom gärningar.+ De snavade på ”stenen att snava på”,+ 33  som det står skrivet: ”Se! Jag lägger i Sion en sten+ att snava på och en klippa till fall,+ men den som tror på den* skall inte bli besviken.”*+

Fotnoter

Grek. och lat.: anạthema, ”något som är förbannat (bannlyst)”.
”den heliga tjänsten”. Grek.: hē latreia; J17(hebr.): weha‛avōdhạh, ”och tjänsten (tillbedjan)”. Se not till 2Mo 12:25.
Upplysningar om återgivningen ”Gud, som är över allting”, finns i Tillägg 6D.
”har jag låtit dig bestå”, J17,18,22; אAB: ”har jag upprest dig (låtit dig framträda)”; 2Mo 9:16 i LXX, som Paulus här citerar: ”har du blivit bevarad”.
El.: ”en rest”.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
El.: ”en säd”.
El.: ”honom”.
El.: ”skall inte stå där med skam”.