Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Romarna 11:1–36

11  Jag frågar så: Inte har väl Gud förskjutit sitt folk?+ Aldrig må det hända! Också jag är ju israelit,+ av Abrahams avkomma, av Benjamins stam.+  Gud har inte förskjutit sitt folk, som han först erkände.*+ Eller vet ni inte vad Skriften säger i förbindelse med Elia, då han vänder sig till Gud och anklagar Israel?+  ”Jehova,* de har dödat dina profeter, de har grävt upp dina altaren, och bara jag är kvar, och de traktar efter min själ.”*+  Men vad säger det gudomliga uttalandet+ till honom? ”Jag har lämnat kvar åt mig sju tusen män, som inte har böjt knä för Baal.”+  Således har då också i den nuvarande tidsperioden en kvarleva*+ trätt fram enligt ett utväljande+ på grund av oförtjänt omtanke.  Om det nu är genom oförtjänt omtanke,+ är det inte längre på grund av gärningar;+ annars visar sig den oförtjänta omtanken inte längre vara oförtjänt omtanke.+  Hur förhåller det sig då? Just det som Israel ivrigt söker har det inte uppnått,+ men de utvalda*+ har uppnått det. De andra förhärdades;+  alldeles som det står skrivet: ”Gud* har gett dem en djup sömns ande,+ ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till den dag i dag är.”+  Och David säger: ”Låt deras bord* bli för dem en snara och en fälla och en sten att snava på och en vedergällning;+ 10  låt deras ögon förmörkas, så att de inte ser, och böj alltid ner deras rygg.”+ 11  Därför frågar jag: Har de snavat så att de fallit+ fullständigt? Aldrig må det hända! Men på grund av deras felsteg+ finns det räddning för folk av nationerna,+ för att uppegga dem till svartsjuka.+ 12  Om nu deras felsteg betyder rikedom för världen, och minskningen av dem betyder rikedom för folk av nationerna,+ hur mycket mera skall då inte det fulla antalet+ av dem* betyda det! 13  Nu talar jag till er, folk av nationerna. Eftersom jag i själva verket är en apostel+ för nationerna,+ ärar+ jag min tjänst,+ 14  om jag på ett eller annat sätt skall kunna uppegga dem som är mitt eget kött till svartsjuka och rädda+ några av dem.+ 15  Om nämligen förkastandet+ av dem betyder försoning+ för världen, vad skall mottagandet av dem betyda om inte liv från de döda? 16  För övrigt: om den del man tar som förstlingsfrukten+ är helig, då är hela massan det också; och om roten är helig,+ då är grenarna det också. 17  Men om några av grenarna bröts bort, och du, fastän du är ett vilt olivträd, ympades in bland dem+ och fick del av fetman+ från olivträdets+ rot, 18  triumfera då inte över grenarna. Om du likväl triumferar över dem,+ så är det i alla fall inte du som bär roten,+ utan roten bär dig.+ 19  Du skall då säga: ”Grenar bröts bort+ för att jag skulle ympas in.”+ 20  Du har rätt! För sin brist på tro+ bröts de bort, men du står på grund av tro.+ Sluta upp med att ha höga tankar;+ känn i stället fruktan.+ 21  Ty om Gud inte har skonat de naturliga grenarna, skall han inte heller skona dig.+ 22  Se alltså Guds omtanke+ och stränghet.+ Stränghet mot dem som föll,+ men Guds omtanke gentemot dig, förutsatt att du förblir+ i hans omtanke; annars skall du också kapas av.+ 23  Också de skall ympas in, om de inte förblir i sin brist på tro;+ Gud är ju i stånd att ympa in dem igen. 24  Ty om du skars av från det olivträd som är vilt av naturen och i strid mot naturen ympades+ in på det ädla olivträdet, hur mycket lättare kommer då inte dessa som är naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd!+ 25  Jag vill nämligen inte att ni, bröder, skall vara okunniga om denna heliga hemlighet,+ för att ni inte skall hålla er själva för kloka: att en förhärdelse+ har kommit över en del av Israel, tills det fulla antalet*+ av folk av nationerna har kommit in,+ 26  och på det sättet skall hela Israel+ bli räddat. Alldeles som det står skrivet: ”Befriaren skall komma från Sion+ och avlägsna ogudaktiga handlingar från Jakob.+ 27  Och detta är min sida av förbundet med dem,+ när jag tar bort deras synder.”+ 28  Visst är de med hänsyn till de goda nyheterna fiender för er skull,+ men med hänsyn till Guds utväljande* är de älskade för sina förfäders skull.+ 29  Gåvorna och kallelsen från Gud är nämligen inte något som han kommer att ångra.+ 30  För alldeles som ni en gång var olydiga+ mot Gud men nu har rönt barmhärtighet+ på grund av deras olydnad,+ 31  så har också dessa nu varit olydiga med barmhärtighet för er som följd,+ för att också de själva nu skall röna barmhärtighet. 32  Gud har nämligen spärrat in dem alla tillsammans i ett tillstånd av olydnad,+ för att han skulle kunna visa barmhärtighet mot dem alla.+ 33  O vilket djup av rikedom+ och vishet+ och kunskap hos Gud!+ Hur outrannsakliga är inte hans domar+ och outforskliga hans vägar! 34  Ty ”vem har lärt känna Jehovas* sinne,+ eller vem har blivit hans rådgivare?”+ 35  Eller: ”Vem har först gett åt honom, så att det skall betalas igen åt honom?”+ 36  Från honom och genom honom och till honom är ju allting.+ Honom tillhör härligheten för evigt.+ Amen.

Fotnoter

El.: ”som han förut (i förväg) kände”.
Se Tillägg 1D.
El.: ”mitt liv”. Se Tillägg 4A.
El.: ”en rest”.
”de utvalda”. Ordagr.: ”utväljandet”.
”Gud”, אABVgSyp; J7,8,10,13-15,20: ”Jehova”.
Dvs. offerbord. El.: ”festmåltid”.
”det fulla antalet av dem”. El.: ”deras fullhet (fulltalighet)”.
El.: ”fullheten (fulltaligheten)”.
”Guds utväljande”. El.: ”utväljandet”, ”de utvalda”.
Se Tillägg 1D.