Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Psalmerna 109:1–31

Till ledaren. Av David. En sång med musikackompanjemang. 109  Min lovprisnings Gud,+ tig inte.+   Ty den ondskefulles mun och svekets mun har öppnat sig mot mig.+ De talar om mig med falskhetens tunga,+   med hatfulla ord omger de mig,+ de strider mot mig utan orsak.+   För min kärlek står de mig emot,+ men jag svarar med bön.+   De ger mig ont för gott+ och hat för min kärlek.+   Sätt en ondskefull över honom, och låt en motståndare*+ stå på hans högra sida.   Låt honom, när han döms, träda fram som en ondskefull, och låt till och med hans bön bli en synd.+   Må hans dagar bli få,+ och må någon annan överta hans tjänst att öva tillsyn.*+   Må hans söner bli faderlösa+ och hans hustru bli änka.+ 10  Må hans söner verkligen irra omkring;+ ja, de skall tigga, de skall dra ut från sina öde platser för att söka efter mat.+ 11  Må ockraren lägga ut fällor för allt vad han har+ och främlingar+ plundra frukten av hans möda.+ 12  Må han inte ha någon som visar honom kärleksfull omtanke,+ och må det inte finnas någon som visar hans faderlösa ynnest. 13  Må hans efterkommande utrotas.+ Må deras namn utplånas i nästa generation.+ 14  Må hans förfäders missgärning bli ihågkommen av Jehova,+ och må hans mors synd+ inte bli utplånad.+ 15  Må de ständigt vara inför Jehova,+ och må han utplåna minnet* av dem från jorden,+ 16  ty han kom inte ihåg att visa kärleksfull omtanke,+ utan förföljde den betryckte och fattige mannen*+ och den som var missmodig i hjärtat för att döda honom.+ 17  Han älskade förbannelsen,+ och därför kom den över honom.+ Han fann inte behag i välsignelsen,+ och därför kom den att vara långt borta från honom,+ 18  och han blev klädd i förbannelse som sin klädnad.+ Så kom den in i hans inre som vatten+ och in i benen i hans kropp som olja. 19  Må den bli för honom som en klädnad han höljer sig i+ och som ett bälte han ständigt har bundet om sig.+ 20  Detta är lönen från Jehova för den som står mig emot+ och för dem som talar ont mot min själ.+ 21  Men du är Jehova, den suveräne+ Herren. Handla väl mot mig för ditt namns skull.+ Befria mig, ty din lojala kärlek är god.+ 22  Ty jag är betryckt och fattig,+ och mitt hjärta är genomborrat* i mitt inre.+ 23  Som skuggan som förlängs tvingas jag bort,+ jag skakas av som en gräshoppa. 24  Mina knän vacklar av fasta,+ mitt kött har blivit magert, och det finns ingen olja.+ 25  Jag blir smädad av dem.+ De ser mig – de skakar på huvudet.+ 26  Hjälp mig, Jehova, min Gud,+ rädda mig i din kärleksfulla omtanke.+ 27  Låt dem inse att detta är din hand,+ att det är du, Jehova, som har gjort det.+ 28  Må de förbanna,+ men må du välsigna.+ De har rest sig, men låt dem skämmas,+ och låt din tjänare glädja sig.+ 29  Låt dem som står mig emot bli klädda i förödmjukelse+ och hölja sig i sin skam som i en överklädnad.+ 30  Jag skall prisa Jehova mycket med min mun,+ mitt ibland många skall jag lovprisa honom.+ 31  Ty han står på den fattiges högra sida+ för att rädda honom från dem som dömer hans själ.

Fotnoter

”och ... en motståndare”. Hebr.: wesatạn; LXXVg(iuxta LXX): ”och ... Djävulen”.
”hans tjänst att öva tillsyn”. El.: ”hans tillsynsämbete”. Hebr.: pequddathọ̄; grek.: tēn episkopẹ̄n autou; lat.: episcopạtum ẹius. Se 2Ku 11:18; Apg 1:20.
El.: ”omnämnandet”.
”mannen”. Hebr.: ’ish.
Ordagr.: ”har han (man) genomborrat”.