Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Psalmerna 106:1–48

106  Lovprisa Jah!*+ Tacka Jehova, ty han är god,+ ty hans kärleksfulla omtanke* varar till oöverskådlig tid.+   Vem kan berätta om Jehovas väldiga bedrifter+ eller förkunna allt hans lov?+   Lyckliga är de som håller fast vid det rätta,+ som handlar* rättfärdigt hela tiden.+   Kom ihåg mig, Jehova, i din välvilja mot ditt folk.+ Ta dig an mig med din räddning,+   så att jag får se godheten mot dina utvalda,+ får glädja mig med din nations glädje,+ får berömma mig med din arvedel.+   Vi har syndat som våra förfäder,+ vi har gjort orätt, vi har handlat ondskefullt.+   Våra förfäder i Egypten tog inte lärdom av dina underbara gärningar.+ De kom inte ihåg hur stor din kärleksfulla omtanke var,+ utan handlade upproriskt vid havet, vid Röda havet.+   Men han räddade dem för sitt namns skull+ för att göra sin väldiga makt känd.+   Därför talade han strängt till Röda havet, och det torkade ut.+ Han lät dem sedan gå genom djupet* som genom vildmarken+ 10  och räddade dem ur den hatfulles hand+ och återkrävde dem ur fiendens hand.+ 11  Och vattenmassorna övertäckte deras motståndare,+ inte en enda av dem blev kvar.+ 12  Då trodde de på hans ord,+ de sjöng hans lov.+ 13  Fort glömde de vad han hade gjort,+ de väntade inte på hans råd,+ 14  utan visade sitt själviska begär i vildmarken+ och satte Gud* på prov i öknen.+ 15  Då gav han dem vad de begärde,+ men sände en tärande sjukdom* i deras själ.+ 16  Och de blev avundsjuka på Mose i lägret,+ på Aron, Jehovas helige.+ 17  Då öppnade jorden sig och uppslukade Datan+ och övertäckte Ạbirams menighet.+ 18  Och en eld började brinna i deras menighet,+ en låga förtärde de ondskefulla.+ 19  Dessutom gjorde de en kalv vid Horeb+ och böjde sig ner för en gjuten bild,+ 20  så att de bytte ut min härlighet*+ mot en avbildning av en tjur, en växtätare.+ 21  De glömde Gud, sin Räddare,*+ som hade gjort stora gärningar i Egypten,+ 22  underbara verk i Hams land,+ gärningar, som inger fruktan, vid Röda havet.+ 23  Och han sade att han skulle förinta dem+ om det inte hade varit för Mose, hans utvalde, som ställde sig i bräschen för dem, framför honom,+ för att hindra hans raseri att fördärva dem.+ 24  De föraktade det ljuvliga landet,+ de trodde inte på hans ord.+ 25  De fortsatte att knota i sina tält,+ de lyssnade inte till Jehovas röst.+ 26  Då lyfte han upp sin hand i en ed mot dem och betygade+ att han skulle låta dem falla i vildmarken+ 27  och låta deras avkomma falla bland nationerna+ och skingra dem bland länderna.+ 28  De slöt sig till Baal-Peor+ och åt av offren till de livlösa.*+ 29  Eftersom de kränkte Gud genom sina gärningar,+ bröt en hemsökelse ut bland dem.+ 30  Men när Pịnehas steg fram och trädde emellan+ hejdades hemsökelsen. 31  Och det tillräknades honom som rättfärdighet i generation efter generation till oöverskådlig tid.+ 32  Vidare väckte de hans harm vid Merịbas vatten,+ så att det gick Mose illa för deras skull.+ 33  Ty de gjorde hans ande* bitter, så att han talade överilat med sina läppar.+ 34  De förintade inte folken,+ som Jehova hade sagt åt dem.+ 35  De beblandade sig med nationerna+ och lärde sig deras gärningar.+ 36  De tjänade* deras avgudar,+ och dessa blev en snara för dem.+ 37  De offrade sina söner+ och sina döttrar åt demoner.*+ 38  De utgöt oskyldigt blod,+ blodet av sina söner och döttrar, som de offrade åt Kạnaans avgudar,+ och landet blev vanhelgat genom blodsutgjutelse.*+ 39  De blev orena genom sina gärningar+ och bedrev otukt* genom sina handlingar.+ 40  Då flammade Jehovas vrede upp mot hans folk,+ och han kom att avsky sin arvedel.+ 41  Han gav dem gång på gång i nationernas hand,+ för att de som hatade dem skulle härska över dem+ 42  och deras fiender skulle förtrycka dem och de skulle kuvas under deras hand.+ 43  Många gånger befriade han dem,+ men de handlade upproriskt på sin olydiga kurs+ och förnedrades på grund av sin missgärning.+ 44  Men han* såg deras nöd,+ när han hörde deras enträgna rop.+ 45  Han kom för deras skull ihåg sitt förbund+ och kände ånger i sin stora kärleksfulla omtanke.+ 46  Han lät dem möta medlidande hos alla som höll dem fångna.+ 47  Rädda oss, Jehova, vår Gud,+ och församla oss från nationerna,+ så att vi kan tacka ditt heliga namn+ och lovprisa dig med jubel.+ 48  Välsignad vare Jehova, Israels Gud,+ från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid. Och allt folket skall säga* amen.+ Lovprisa Jah!*+

Fotnoter

Se not till 104:35.
El.: ”hans lojala kärlek”.
”som handlar”, plur. i TLXXSyVg; M: ”den som handlar”, sing. i hebr.
El.: ”genom de svallande (brusande) vattnen”. Hebr.: battehomọ̄th, plur. av tehọ̄m; LXXVg: ”avgrunden (avgrunderna)”. Se not till 1Mo 1:2, ”djupets”.
”Gud”. Hebr.: ’El.
El.: ”en utmärgling (avmagring)”. Hebr.: razọ̄n; T: ”en magerhet”; LXXVg(iuxta LXX): ”en övermättnad (dästhet, leda)”.
”min härlighet”. M: ”sin härlighet”. En av soferims (de skriftlärdas) 18 texträttelser. De ändrade den ursprungliga lydelsen, eftersom de menade att ”min härlighet” var ett nedsättande uttryck om Gud. LXXhssVg: ”hans härlighet”. Se Tillägg 2B.
Gud, sin Räddare”. Hebr.: ’El Mōshi‛ạm.
Ordagr.: ”de döda”.
”hans ande”. Hebr.: ruchọ̄; grek.: to pneuma autou; lat.: spịritum ẹius.
El.: ”Och de tillbad (dyrkade; ägnade helig tjänst åt)”. Hebr.: wajja‛avdhụ.
”åt demoner (onda andar)”, M(hebr.: lashshẹdhim)LXXVg.
El.: ”av det utgjutna blodet”. Ordagr.: ”av blodet”, plur. i hebr.
El.: ”och var otrogna”.
”han”, MTSyVg; LXXA och en hebr. hs: ”Jehova”.
”skall säga”. El.: ”har sagt”.
Se noter till 41:13 och 104:35.