Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Psalm 102:1–28

En bön av den betryckte, när han blir kraftlös och utgjuter sitt bekymmer inför Jehova.+ 102  Jehova, hör min bön,+låt mitt rop om hjälp nå fram till dig.+   Dölj inte ditt ansikte för mig den dag jag är i svår nöd.+Böj ditt öra till mig,+skynda att svara mig den dag jag ropar.+   Ty mina dagar försvinner som rök,+och benen i min kropp glöder som en eldstad.+   Mitt hjärta vissnar som gräs och förtorkas,+ty jag glömmer att äta min mat.*+   På grund av min högljudda suckan+klibbar benen i min kropp fast vid mitt kött.+   Jag liknar pelikanen i vildmarken.+Jag har blivit som en liten uggla på ödelagda platser.   Jag är utmärglad,*och jag är som en ensam fågel på taket.+   Hela dagen smädar mina fiender mig.+De som gör narr av mig använder mitt namn när de svär eder.*+   Ty aska äter jag som bröd,+och min dryck blandar jag med tårar+ 10  på grund av din fördömelse och din harm;+ty du har lyft mig upp, så att du kan kasta mig bort.+ 11  Mina dagar lider mot sitt slut som skuggan när den förlängs,*+och själv förtorkas jag som gräs.+ 12  Men du, Jehova, du består till oöverskådlig tid,+och din åminnelse varar från generation till generation.+ 13  Du skall träda fram och vara barmhärtig mot Sion,+ty det är tid att visa henne ynnest,ty den fastställda tiden har kommit.+ 14  Ty dina tjänare har funnit välbehag i hennes stenar,+och med hennes stoft har de medlidande.+ 15  Och nationerna skall frukta Jehovas* namn+och alla jordens kungar din härlighet.+ 16  Ty Jehova* skall bygga upp Sion,+han skall visa sig i sin härlighet.+ 17  Han vänder sig till de utblottades bön,+deras bön föraktar han inte.+ 18  Detta skrivs ner för den kommande generationen,+och det folk som skapas kommer att lovprisa Jah.*+ 19  Ty han blickar ner från sin heliga höjd,+ja, från himlen betraktar Jehova* jorden,+ 20  för att höra fångens suckan,+för att frige dem som är dömda att dö,*+ 21  för att Jehovas* namn skall förkunnas* i Sion+och hans lov i Jerusalem,+ 22  när folken samlas, allesammans,+och kungarikena, för att tjäna* Jehova.+ 23  På vägen kuvade han min kraft,+han förkortade mina dagar.+ 24  Jag sade då: ”Min Gud,*ryck inte bort mig mitt i mina dagar;+dina år varar från generation till generation.*+ 25  För länge sedan lade du jordens grund,+och himlen är dina händers verk.+ 26  De skall förgås, men du består;*+som en klädnad skall de alla slitas ut.+Du skall byta ut dem som kläder, och de skall försvinna.+ 27  Men du är densamme,* och dina år tar inte slut.+ 28  Dina tjänares söner skall bo kvar,+och inför dig skall deras avkomma bestå.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”mitt bröd”.
Möjligen: ”Jag har vakat (legat vaken)”, genom en annan härledning av det hebr. verbet.
El.: ”brukar mitt namn i förbannelser”. Ordagr.: ”svär vid (genom) mig”.
Ordagr.: ”Mina dagar [är] som en utsträckt (förlängd) skugga”, dvs. en skugga som förlängs om kvällen och så småningom försvinner; LXXSyVg(iuxta LXX) och genom en rättelse av M: ”Mina dagar lider mot sitt slut alldeles som en skugga”.
Se Tillägg 1C, § 8.
Se Tillägg 1C, § 8.
Se not till 68:4.
Se Tillägg 1C, § 8.
”dem som är dömda att dö”. Ordagr.: ”dödens söner”.
Se Tillägg 1C, § 8.
Ordagr.: ”för att förkunna Jehovas namn”.
El.: ”för att tillbe (dyrka, ägna helig tjänst åt)”. Hebr.: la‛avọdh.
”Min Gud”. Hebr.: ’Elị.
Ordagr.: ”i (under) generationers generation”.
El.: ”förblir stående”. Jfr not till 2Mo 9:16, ”bestå”.
Ordagr.: ”han”.