Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Predikaren 8:1–17

 Vem är som den vise?+ Och vem känner uttydningen av en sak?+ En människas vishet får hennes ansikte att lysa, och det stränga i hennes uppsyn förändras.+  Jag säger: ”Lyd kungens befallning,+ ja, gör det av hänsyn till den ed som du har svurit inför Gud.+  Var inte snar att gå ut från honom.+ Ta inte ställning i en dålig sak.+ Ty han gör allt vad han behagar,+  eftersom kungens ord är den högsta myndigheten;+ och vem kan säga till honom: ’Vad gör du?’”  Den som lyder befallningen kommer inte att veta av något olycksbringande,+ och det visa hjärtat känner både rätt tid och rätt dom.+  Ty för varje angelägenhet finns det en tid och en dom,+ eftersom människan drabbas av många olyckor.+  Ingen vet ju vad som kommer att ske,+ ty vem kan tala om för henne precis hur det kommer att ske?  Ingen människa har makt över anden,* så att hon kan hålla anden tillbaka;+ och det finns ingen makt över dödsdagen,+ och det finns ingen hemförlovning i kriget.+ Och ondskan kommer inte att hjälpa de ondskefulla* att undkomma.+  Allt detta har jag sett när jag inriktade* mitt hjärta på varje gärning som har utförts under solen, i en tid då människa har haft makt över människa till hennes skada.+ 10  Men fast det är så, har jag sett de ondskefulla bli begravda;+ och de kom och de gick från den heliga platsen,+ och de blev glömda i den stad där de hade handlat så.+ Också detta är tomhet. 11  Eftersom domen över en ond gärning inte genast verkställs,+ därför är människosönernas hjärta helt inriktat på* att göra det som är ont.+ 12  Även om syndaren gör det som är ont+ hundra gånger och lever länge och gör som han behagar, så vet jag ändå att det skall gå väl för dem som fruktar den sanne Guden,+ därför att de fruktar honom.+ 13  Men det skall inte gå väl för den ondskefulle,+ och han skall inte förlänga sitt liv,* som är som skuggan,+ eftersom han inte fruktar Gud.+ 14  Det är en tomhet, som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de hade utfört de ondskefullas verk+ och att det kan gå de ondskefulla som om de hade utfört de rättfärdigas verk.+ Jag sade att också detta är tomhet. 15  Och jag prisade glädjen,+ eftersom det under solen inte finns något bättre för människan* än att hon äter och dricker och gläder sig och att detta följer henne i hennes möda under de livsdagar+ som den sanne Guden ger henne under solen.+ 16  Så inriktade jag mitt hjärta+ på att lära känna vishet och på att se den sysselsättning som människor ägnar sig åt på jorden,+ ty på grund av den får människor inte en blund i ögonen,* varken dag eller natt.+ 17  Och jag såg allt som den sanne Guden gör,+ att människan inte kan komma underfund med det som görs under solen;+ hur mycket människan än mödar sig för att söka, kommer hon ändå inte underfund med det.+ Och även om hon säger att hon är så vis att hon vet det,+ kan hon ändå inte komma underfund med det.+

Fotnoter

”över anden (andedräkten)”. Hebr.: barụach; grek.: en pneumati.
”de ondskefulla”. El.: ”dem som hänger sig åt den”. Ordagr.: ”ägarna av den”, dvs. av ondskan. Hebr.: be‛alạw.
”jag inriktade”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”är ... helt inriktat på”. Ordagr.: ”är ... (upp)fyllt till”. Se Apg 5:3.
”sitt liv”. Ordagr.: ”sina dagar”.
Ordagr.: ”för jordemänniskan”. Hebr.: la’adhạm.
El.: ”får människor inte se (njuta) sömn med sina ögon”.