Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Predikaren 12:1–14

12  Så kom ihåg din store Skapare*+ i din ungdoms* dagar,+ innan de olyckliga dagarna kommer+ och du har nått de år då du säger: ”Jag har ingen glädje av dem”;+  innan solen och ljuset och månen och stjärnorna förmörkas+ och molnen kommer tillbaka efter hällregnet;  på den dag då husets+ vakter skälver och de handlingskraftiga männen böjer sig+ och malerskorna*+ har slutat att arbeta därför att de är få, och det mörknar för kvinnorna som ser* ut genom fönstren;+  och dörrarna mot gatan stängs till,+ och ljudet från kvarnen blir svagt,+ och man stiger upp vid ljudet av en fågel, och alla sångens döttrar ljuder lågmält.+  Ja, man blir rädd för det som är högt, och det är fasor på vägen. Och mandelträdet blommar,+ och gräshoppan släpar sig fram, och kaprisbäret spricker, eftersom människan* går till sitt länge bestående hus+ och de som håller klagan går omkring på gatan;+  ja, innan silversnöret slits av och den gyllene skålen krossas+ och krukan vid källan slås sönder och vattenhjulet till cisternen krossas.  Och stoftet återvänder till jorden,+ där det tidigare var, och anden+ återvänder till den sanne Guden,+ som gav den.+  ”Fullständig tomhet!”* sade församlaren,*+ ”allt är tomhet!”+  Och förutom att församlaren hade blivit vis+ gav han ständigt folket kunskap genom sin undervisning,+ och han övervägde och forskade+ och ordnade många ordspråk.+ 10  Församlaren sökte finna välbehagliga ord+ och ett sätt att skriva som ger den rätta meningen, ord som är sanna.+ 11  De visas ord är som oxpikar,+ och de som ägnar sig åt samlingar* av tänkespråk är som väl islagna* spikar;+ de har getts av en och samme herde.+ 12  För övrigt, min son, ta varning: Det är ingen ände på de många böcker som framställs, och ägnar man sig mycket åt dem blir kroppen* trött.+ 13  Slutsatsen av det hela, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden+ och håll hans bud.+ Ty detta är hela den förpliktelse människan* har. 14  Ty den sanne Guden skall föra fram varje slags gärning till domen, varje dold gärning, för att se om den är god eller ond.+

Fotnoter

”din store Skapare”. Hebr.: Bōre’ẹjkha. Participet av det hebr. verbet för ”skapa” (barạ’) utgör här en majestätsplural och betecknar storhet och överlägsenhet.
El.: ”din unga mandoms”.
”malerskorna”. El.: ”kvinnorna som mal säd”. I hebr. ett particip i fem. plur., eftersom ordet syftar på tänder, som är fem. i hebr., och eftersom det var kvinnor som malde säd.
”kvinnorna som ser”. I hebr. ett particip i fem. plur. Ordet syftar på ögon, som är fem. i hebr.
Ordagr.: ”jordemänniskan”. Hebr.: ha’adhạm.
”Fullständig tomhet (meningslöshet)!” Ordagr.: ”Tomheters tomhet”, M(hebr.: havẹl havalịm)LXXSyVg.
Se not till 1:1.
”samlingar”. Hebr.: ’asuppọ̄th (av ’asạf, ”samla”).
”väl islagna”. Ordagr.: ”planterade”. Ordet används egentligen om växter, men här, när det används om spikar, betyder det ”slå (driva) in”, dvs. fästa ordentligt, som spikar i trä.
Ordagr.: ”köttet”.
El.: ”människorna”. Hebr.: ha’adhạm.