Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Nehemja 9:1–38

 Och på tjugofjärde dagen i denna månad+ samlades Israels söner under fasta+ och med säckväv+ och jord+ på sig.  Och Israels avkomma avskilde+ sig från alla utlänningarna*+ och trädde fram och bekände+ sina egna synder+ och sina fäders missgärningar.+  Sedan reste de sig upp på sin plats,+ och de läste högt ur boken med Jehovas, sin Guds, lag+ under en fjärdedel av dagen;+ och under en fjärdedel avlade de bekännelse+ och böjde sig ner för Jehova, sin Gud.+  Och Jesụa och Bani, Kạdmiel, Sebạnja, Bunni, Serẹbja,+ Bani och Kẹnani steg upp på leviternas podium+ och ropade med hög röst+ till Jehova, sin Gud.  Och leviterna Jesụa och Kạdmiel, Bani, Hasabnẹja, Serẹbja, Hodịa, Sebạnja och Petạhja sade: ”Res er, välsigna+ Jehova, er Gud, han som är från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid.+ Och må man välsigna ditt härliga namn,+ som är upphöjt över all välsignelse och lovprisning.  Du är Jehova, du ensam;+ du har gjort himlen,+ ja himlarnas himmel, och hela dess här,+ jorden+ och allt som är på den,+ haven+ och allt som är i dem,+ och du håller dem alla vid liv; och himlens här+ böjer sig ner för dig.  Du är Jehova, den sanne Guden, som utvalde Abram+ och förde honom ut från kaldéernas Ur+ och bestämde att hans namn skulle vara Abraham.+  Och du fann att hans hjärta var trofast inför dig;+ så slöts* förbundet+ med honom om att ge honom kanaanéernas, hettiternas, amoréernas och perisséernas och jebuséernas och girgaséernas land, för att ge det åt hans avkomma;+ och du fullgjorde dina ord, för du är rättfärdig.+  Så såg+ du våra förfäders betryck i Egypten, och du hörde+ deras höga rop vid Röda havet. 10  Sedan gjorde du tecken och under mot farao och alla hans tjänare och allt folket i hans land,+ för du visste att de handlade förmätet+ mot dem; och du gjorde dig ett namn+ som är detsamma än i dag. 11  Och havet klöv+ du framför dem, så att de gick över mitt igenom havet på torr mark;+ och deras förföljare slungade du i djupet+ som en sten+ i mäktiga vatten.+ 12  Och med en molnpelare ledde du dem om dagen+ och med en eldpelare om natten+ för att lysa+ upp för dem den väg de skulle gå. 13  Och du steg ner på berget Sinai+ och talade med dem från himlen+ och gav dem rättrådiga rättsliga beslut+ och sanna lagar,+ goda förordningar+ och bud.+ 14  Och din heliga sabbat+ kungjorde du för dem, och bud och förordningar och en lag påbjöd du för dem genom din tjänare Mose.+ 15  Och bröd från himlen gav du dem när de var hungriga,+ och vatten ur den branta klippan lät du komma fram åt dem när de var törstiga,+ och du befallde dem vidare att dra in+ och ta i besittning det land som du, i det du hade lyft upp din hand i en ed, hade lovat att ge åt dem.+ 16  Men de, ja våra förfäder, handlade förmätet+ och gjorde sin nacke styv,+ och de lyssnade inte till dina bud. 17  De vägrade alltså att lyssna,+ och de kom inte ihåg+ de underbara gärningar som du hade gjort med dem, utan de gjorde sin nacke styv+ och utsåg en anförare+ för att återvända till sitt slaveri i Egypten.* Men du är en förlåtande+ Gud,* nådig+ och barmhärtig,+ sen till vrede+ och rik+ på kärleksfull omtanke, och du övergav dem inte.+ 18  Och de gjorde sig en gjuten bildstod av en kalv+ och sade: ’Detta är din Gud* som förde dig upp från Egypten’,+ och de handlade mycket respektlöst, 19  men i din stora barmhärtighet övergav du dem likväl inte+ i vildmarken. Molnpelaren vek inte bort från platsen över dem om dagen, där den ledde dem på vägen,+ inte heller eldpelaren om natten, där den lyste upp för dem den väg de skulle gå.+ 20  Och du gav dem din goda ande+ för att ge dem insikt, och ditt manna undanhöll du inte deras mun,+ och du gav dem vatten när de var törstiga.+ 21  Och i fyrtio+ år försåg du dem med mat i vildmarken. De saknade ingenting.+ Deras kläder slets inte ut,+ och deras fötter svullnade inte.+ 22  Och du gav dem kungariken+ och folk och delade ut dem stycke för stycke,+ så att de tog i besittning Sihons land,+ ja det land som tillhörde Hesbons+ kung, samt det land som tillhörde Og,+ Basans+ kung. 23  Och deras söner gjorde du talrika som himlens stjärnor.+ Sedan förde du dem in i det land+ som du hade lovat deras förfäder+ att de skulle dra in i och ta i besittning. 24  Så drog då deras söner+ in och tog landet i besittning,+ och du kuvade+ landets invånare, kanaanéerna,+ inför dem och gav dem i deras hand, ja deras kungar+ och folken i landet,+ så att de kunde göra med dem som de behagade.+ 25  Och vidare intog de befästa städer+ och en bördig jord+ och tog i besittning hus fulla med allt gott,+ uthuggna vattencisterner,+ vingårdar och olivlundar+ och träd till föda i mängd, och de åt och blev mätta+ och blev feta+ och njöt av din stora godhet.+ 26  Men de blev olydiga+ och gjorde uppror mot dig+ och kastade din lag bakom sin rygg,+ och de dräpte dina profeter,+ som varnade dem och sökte föra dem tillbaka till dig;+ och de handlade mycket respektlöst.+ 27  Därför gav du dem i deras motståndares hand,+ och de vållade dem nöd;+ men i sin nöd ropade de högt till dig,+ och du hörde det i himlen;+ och i din stora barmhärtighet+ gav du dem räddare+ som räddade dem ur deras motståndares hand.+ 28  Men så snart de hade kommit till ro gjorde de på nytt det som var ont inför dig,+ och du överlämnade dem i deras fienders hand, och de trampade ner dem.+ Sedan vände de om och ropade till dig om hjälp,+ och du hörde det i himlen+ och befriade dem i din stora barmhärtighet, gång på gång.+ 29  Så varnade du dem*+ och sökte föra dem tillbaka till din lag,+ men de handlade förmätet+ och lyssnade inte till dina bud; och de syndade+ mot dina rättsliga beslut,+ som en människa* skall leva genom* om hon följer dem.+ Och de vände en motspänstig skuldra till,+ och de gjorde sin nacke styv,+ och de lyssnade inte.+ 30  Du var överseende mot dem i många år+ och varnade+ dem med din ande genom dina profeter, men de lyssnade inte.+ Slutligen gav du dem i händerna på ländernas folk,+ 31  men i din stora barmhärtighet gjorde du inte slut på dem+ och övergav dem inte;+ ty du är en nådig+ och barmhärtig+ Gud.* 32  Och nu, vår Gud, den Gud* som är stor,+ väldig+ och inger fruktan,*+ som håller fast vid förbundet+ och den kärleksfulla omtanken,*+ låt inte all den vedermöda som har drabbat oss,+ våra kungar,+ våra furstar+ och våra präster+ och våra profeter+ och våra förfäder+ och hela ditt folk från Assyriens kungars dagar ända till denna dag,+ vara något obetydligt inför dig.+ 33  Och du är rättfärdig+ i allt som har kommit över oss, ty du har handlat trofast,+ men vi har handlat ondskefullt.+ 34  Ja, våra kungar, våra furstar, våra präster och våra förfäder+ har inte handlat efter din lag,+ inte gett akt på dina bud+ eller på de vittnesbörd* varmed du har varnat*+ dem. 35  Och medan deras* kungadöme varade+ – och mitt ibland allt det goda+ som du hade gett dem och i det vidsträckta och bördiga land+ som du hade låtit dem få – tjänade de dig inte+ och vände inte om från sina onda gärningar.+ 36  Se! Vi är i dag slavar;+ och i det land som du gav våra förfäder för att de skulle äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar,+ 37  och dess rika+ avkastning tillfaller de kungar+ som du har satt över oss för våra synders skull,+ och de härskar över våra kroppar och över våra husdjur som det behagar dem, och vi är i stor nöd.*+ 38  I betraktande av allt detta sluter* vi nu ett bindande avtal,+ som vi låter nedteckna, och det är bekräftat med sigill+ av våra furstar,* våra leviter och våra präster.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”från alla söner av ett utland (främmande land)”.
”slöts”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”i Egypten”, LXX och några hebr. hss; M: ”i sin upproriskhet”.
”en ... Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah, sing. av ’Elohịm.
”din Gud”. Hebr.: ’elohẹjkha, majestätsplural, eftersom det demonstrativa pronomenet zeh, ”detta”, och verbet he‛elkhạ, ”förde dig upp”, anger sing., vilket visar att ”Gud” skall uppfattas som sing.; grek.: hoi theoi, ”de gudar”; lat.: Dẹus tụus, ”din Gud”. Jfr not till 2Mo 32:4, ”Gud”.
El.: ”vittnade du mot dem”.
El.: ”en jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
El.: ”som ger en människa liv”.
”en ... Gud”. Hebr.: ’El.
El.: ”den sanne Guden”. I hebr. föregås titeln ’El av den bestämda artikeln, ha, och följs av tre adjektiv (också med bestämd artikel) som här har återgetts ”som är stor, väldig och inger fruktan”. Se Tillägg 1G.
”och inger fruktan (vördnad)”. El.: ”och vördnadsvärd”. Hebr.: wehannōrạ’.
El.: ”den lojala kärleken”.
El.: ”påminnelser”, ”varningar”, ”förmaningar”.
El.: ”har vittnat mot”.
”deras”, MVg; LXXSy och två hebr. hss: ”ditt”.
I MLXX slutar kapitlet här.
Ordagr.: ”skär”.
Ordagr.: ”och på det som var försett med sigill [är] våra furstar”.