Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 9:1–38

 Och sedan han stigit i båten, for han över till andra sidan och gick in i sin egen stad.+  Och se, de förde till honom en förlamad man, som låg på en säng.+ När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Fatta mod, mitt barn; dina synder är förlåtna.”+  Och se, några av de skriftlärda sade till sig själva: ”Den där, han hädar.”+  Och eftersom Jesus förstod deras tankar,+ sade han: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan?+  Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå?+  Men för att ni skall veta att Människosonen har myndighet på jorden att förlåta synder+ –” så sade han till den lame: ”Stig upp, lyft upp din säng och gå till ditt hem.”+  Och han steg upp och gick därifrån till sitt hem.  När folkskarorna såg detta greps de av fruktan, och de gav ära åt Gud,+ som gav människor sådan myndighet.+  När Jesus sedan gick vidare därifrån, fick han se en man som hette Matteus sitta vid tullkontoret, och han sade till honom: ”Bli min efterföljare.”+ Därpå reste han sig upp och följde honom.+ 10  Senare, när han låg till bords i huset,+ se, då kom många tullindrivare och syndare och lade sig till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11  Men när fariséerna fick se detta sade de till hans lärjungar: ”Hur kommer det sig att er lärare äter med tullindrivare och syndare?”+ 12  När han hörde dem, sade han: ”De friska och starka behöver inte läkare,+ men det gör de sjuka och svaga. 13  Så gå och lär er vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer.’+ Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” 14  Därpå kom Johannes lärjungar till honom och frågade: ”Hur kommer det sig att vi och fariséerna brukar fasta men att dina lärjungar inte fastar?”+ 15  Då sade Jesus till dem: ”Brudgummens vänner* har väl inget skäl att sörja så länge brudgummen+ är hos dem? Men dagar skall komma då brudgummen skall tas ifrån+ dem, och då skall de fasta.+ 16  Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal ytterklädnad; den skulle ju med sin fulla kraft slita loss bitar från ytterklädnaden, och revan skulle bli värre.+ 17  Inte heller slår man nytt vin i gamla vinsäckar; om man gör det, då sprängs vinsäckarna, och vinet spills ut, och vinsäckarna blir förstörda.+ Nej, nytt vin slår man i nya vinsäckar, så blir båda bevarade.”+ 18  Medan han talade till dem om dessa ting, se, då började en styresman,+ som hade kommit fram, betyga honom sin vördnad,+ under det att han sade: ”Vid det här laget måste min dotter vara död;+ men kom och lägg din hand på henne, så skall hon få liv igen.”+ 19  Då reste sig Jesus och gick med honom; det gjorde också hans lärjungar. 20  Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år+ närmade sig bakifrån och rörde vid fransen* på hans ytterklädnad;+ 21  hon sade nämligen gång på gång till sig själv: ”Om jag bara får röra vid hans ytterklädnad blir jag frisk.”*+ 22  Jesus vände sig om, och när han lade märke till henne, sade han: ”Fatta mod, min dotter; din tro har gjort dig frisk.”*+ Och i den stunden blev kvinnan frisk.+ 23  När Jesus nu kom in i styresmannens hus+ och fick se flöjtblåsarna och folkskaran som ställde till larm och förvirring,+ 24  sade han: ”Gå ut härifrån, för flickan har inte dött, utan hon sover.”+ Då började de skratta hånfullt åt honom.+ 25  Så snart som folkskaran hade visats ut, gick han in och fattade tag om hennes hand,+ och flickan steg upp.+ 26  Naturligtvis spred sig ryktet om detta över hela den trakten. 27  När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda män+ efter honom och ropade och sade: ”Var barmhärtig mot oss,+ Davids Son.” 28  Sedan han hade gått in i huset, kom de blinda till honom; och Jesus frågade dem: ”Har ni tro+ på att jag kan göra detta?” De svarade honom: ”Ja, Herre.” 29  Då rörde han vid deras ögon+ och sade: ”Må det gå er efter er tro.” 30  Och deras ögon öppnades. Och Jesus förmanade dem allvarligt och sade: ”Se till att ingen får reda på det.”+ 31  Men sedan de hade kommit ut, gjorde de det känt om honom i hela den trakten.+ 32  Just som de skulle gå därifrån, se, då förde man till honom en stum man, besatt av en demon;+ 33  och sedan demonen hade drivits ut, talade den stumme.+ Då blev folkskarorna förundrade+ och sade: ”Aldrig har man sett något sådant i Israel.” 34  Men fariséerna sade: ”Det är med demonernas härskare som han driver ut demonerna.”+ 35  Och Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade* de goda nyheterna om kungariket och botade alla slags sjukdomar och alla slags krämpor.+ 36  När han såg folkskarorna kände han medlidande+ med dem, därför att de var skinnade* och skuffade hit och dit som får utan herde.+ 37  Därpå sade han till sina lärjungar: ”Ja, skörden är stor, men arbetarna är få.+ 38  Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”Brudgemakets söner”, dvs. bröllopsgästerna.
El.: ”bården”, ”tofsen”.
El.: ”räddad”.
El.: ”har räddat dig”.
El.: ”förkunnade (utropade) som en härold”. Grek.: kērỵssōn; lat.: praedicans.
El.: ”flådda”, ”illa medfarna”, ”plågade”.