Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 27:1–66

27  När det hade blivit morgon, höll alla de främsta prästerna och folkets äldste rådslag mot Jesus för att sända honom i döden.+  Och sedan de hade bundit honom, förde de bort honom och överlämnade honom till Pilatus, ståthållaren.+  När då Judas, som hade förrått honom, såg att han hade blivit dömd skyldig, kände han samvetskval och bar tillbaka de trettio+ silvermynten till de främsta prästerna och de äldste  och sade: ”Jag syndade då jag förrådde rättfärdigt blod.”+ De sade: ”Vad angår det oss? Det får du svara för!”+  Då slängde han silvermynten in i templet* och drog sig undan och gick bort och hängde sig.+  Men de främsta prästerna tog silvermynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i tempelkassan, eftersom de är priset för blod.”  Sedan de hade rådgjort med varandra, köpte de för pengarna krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.  Därför har den åkern kallats ”Blodsåkern”+ ända till denna dag.  Så uppfylldes vad som var sagt genom profeten Jeremia,* som sade: ”Och de tog* de trettio silvermynten,+ priset för den som det hade satts ett pris på, den som några av Israels söner hade satt ett pris på, 10  och de gav* dem för krukmakaråkern,+ enligt vad Jehova* hade befallt mig.” 11  Jesus stod nu inför ståthållaren; och ståthållaren ställde honom frågan: ”Är du judarnas kung?”+ Jesus svarade: ”Du själv säger det.”+ 12  Men när han anklagades+ av de främsta prästerna och de äldste, gav han inget svar.+ 13  Då sade Pilatus till honom: ”Hör du inte hur många saker de vittnar emot dig?”+ 14  Ändå svarade han honom inte, nej, inte ett ord, så att ståthållaren förundrade sig mycket.+ 15  Nu brukade ståthållaren vid varje högtid frige en fånge åt folket, vilken de ville.+ 16  Just vid den tiden hade man en beryktad fånge som hette Bạrabbas.+ 17  När de nu var samlade, sade därför Pilatus till dem: ”Vilken vill ni att jag skall frige åt er, Bạrabbas eller Jesus, den så kallade Kristus?”+ 18  Han var nämligen medveten om att de av avund+ hade överlämnat honom.+ 19  Dessutom hade hans hustru, medan han satt på domarsätet, sänt bud ut till honom och låtit säga: ”Ha ingenting med den där rättfärdige+ mannen att göra,* för jag har lidit mycket i dag i en dröm+ för hans skull.” 20  Men de främsta prästerna och de äldste övertalade folkskarorna att be om Bạrabbas+ och att få Jesus undanröjd. 21  Det fick nu ståthållaren att säga till dem: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?” De sade: ”Bạrabbas.”+ 22  Pilatus sade till dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, den så kallade Kristus?” De sade alla: ”Låt hänga honom på pålen!”*+ 23  Han sade: ”Vad ont har han då gjort?” Men de ropade bara ännu mera: ”Låt hänga honom på pålen!”+ 24  När nu Pilatus såg att det inte gjorde någon nytta, utan att i stället ett tumult höll på att uppstå, tog han vatten+ och tvättade sina händer inför folkskaran och sade: ”Jag är oskyldig till dennes blod.* Ni får själva svara för det.” 25  Därvid sade allt folket till svar: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.”+ 26  Då frigav han Bạrabbas åt dem, men Jesus lät han gissla+ och utlämnade honom till att hängas på pålen.+ 27  Så tog då ståthållarens soldater Jesus med sig in i ståthållarens palats och samlade hela truppavdelningen omkring honom.+ 28  Och sedan de klätt av honom, hängde de på honom en scharlakansröd mantel,+ 29  och de flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud och en rörstav i hans högra hand. Och de föll på knä inför honom, gycklade+ med honom och sade: ”Var hälsad, du judarnas kung!”+ 30  Och de spottade+ på honom och tog rörstaven och började slå honom i huvudet. 31  Till sist, när de hade gycklat+ med honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna ytterkläder och förde bort honom för att hängas på pålen.+ 32  När de var på väg ut träffade de på en man från Kyrẹne vid namn Simon.+ Denne tvingade de till tjänst, att bära hans tortyrpåle. 33  Och när de kom till en plats kallad Gọlgota,*+ det vill säga Huvudskalleplats,* 34  gav de honom vin blandat med galla+ att dricka; men sedan han hade smakat på det, vägrade han att dricka.+ 35  När de hade hängt honom på pålen,+ fördelade de hans ytterkläder+ genom att kasta lott,+ 36  och de satt där och höll vakt över honom. 37  De satte också upp över hans huvud anklagelsen mot honom, så skriven: ”Detta är Jesus, judarnas kung.”+ 38  Sedan hängdes två rövare på pålar tillsammans med honom, en på hans högra sida och en på hans vänstra.+ 39  De som gick förbi skymfade+ honom och skakade+ på huvudet 40  och sade: ”Du som skulle riva ner templet+ och bygga upp det på tre dagar, rädda dig själv! Om du är en son till Gud, stig då ner från tortyrpålen!”+ 41  På liknande sätt började också de främsta prästerna tillsammans med de skriftlärda och de äldste gyckla med honom och säga:+ 42  ”Andra har han räddat; sig själv kan han inte rädda! Han är Israels kung;+ han må nu stiga ner från tortyrpålen, så skall vi tro på honom.+ 43  Han har satt sin tillit till Gud; må Han nu undsätta+ honom, om Han vill ha honom, eftersom han har sagt: ’Jag är Guds Son.’”+ 44  Också rövarna, som var hängda på pålar tillsammans med honom, började på samma sätt smäda honom.+ 45  Från och med sjätte timmen* blev det mörker+ över hela landet ända till nionde timmen.*+ 46  Ungefär vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?”* det vill säga: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+ 47  Då några av dem som stod där hörde detta, sade de: ”Den här mannen kallar på Elia.”+ 48  Och genast sprang en av dem och hämtade en svamp och dränkte in den med surt+ vin och trädde den på en rörstav och gav honom att dricka.+ 49  Men de övriga sade: ”Låt honom vara! Låt oss se om Elia kommer för att rädda honom.”+ [En annan tog ett spjut och stack honom i sidan, och blod och vatten kom ut.]*+ 50  Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.*+ 51  Och se, förhänget+ i helgedomen slets itu, uppifrån och ända ner,+ och jorden skälvde, och klipporna rämnade.+ 52  Och minnesgravarna öppnades, och många kroppar av heliga som hade somnat in restes upp, 53  (och personer,* som kom fram bland minnesgravarna efter det att han hade blivit uppväckt, gick in i den heliga staden,)+ och de blev synliga för många. 54  Men när officeren* och de som tillsammans med honom höll vakt över Jesus såg jordbävningen och de andra ting som skedde, blev de mycket rädda och sade: ”Helt visst var denne Guds Son.”*+ 55  Där var också många kvinnor som stod på avstånd och såg på;+ de hade följt med Jesus från Galileen för att betjäna honom.+ 56  Bland dem var Maria Magdalena och Maria, som var mor till Jakob och Joses,* och modern till Sebedẹus söner.+ 57  När det nu var sent på eftermiddagen, kom en rik man från Arimatẹa vid namn Josef, som också själv hade blivit lärjunge till Jesus.+ 58  Denne gick till Pilatus och bad om Jesu kropp.+ Då befallde Pilatus att den skulle utlämnas.+ 59  Och Josef tog kroppen, svepte in den i rent fint linne+ 60  och lade den i sin nya minnesgrav,+ som han hade huggit ut i klippan. Och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till minnesgraven, gick han därifrån.+ 61  Men Maria Magdalena och den andra Maria blev sittande där framför graven.+ 62  Nästa dag, som var den efter tillredningsdagen,+ samlades de främsta prästerna och fariséerna inför Pilatus 63  och sade: ”Herre, vi har dragit oss till minnes att den där bedragaren sade, medan han ännu levde: ’Efter tre dagar+ skall jag bli uppväckt.’ 64  Befall därför att graven görs säker ända till tredje dagen, för att hans lärjungar inte skall komma och stjäla+ bort honom och säga till folket: ’Han har blivit uppväckt från de döda!’ och detta sista bedrägeri bli värre än det första.” 65  Pilatus sade till dem: ”Ni har vaktmanskap.+ Gå och gör den säker så gott ni har förstånd till.” 66  Då gav de sig av och gjorde graven säker genom att försegla stenen+ och ha vaktmanskapet vid den.

Fotnoter

El.: ”den gudomliga boningen”. Se not till 26:61.
”Jeremia”, אAB; Syh(marginal): ”Sakarja”; saknas i Syp,s.
”de tog”, AB; אSyh,p,s: ”jag tog”.
”de gav”, AcB*CItVg; אBcWSyh,p,s: ”jag gav”.
Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 7B.
Se Tillägg 5C.
El.: ”oskyldig till detta blod”.
”Golgota”. Grek.: Golgothạ; lat.: Gọlgotha; J17,18(hebr.): Golgoltạ’.
”Huvudskalleplats”. Grek.: Kranịou Tọpos; lat.: Calvạriae lọcus; J17(hebr.): meqọ̄m Gulgọleth.
”sjätte timmen”, dvs. omkr. kl. 12.
”nionde timmen”, dvs. omkr. kl. 15.
”Eli, Eli, lama sabachtani?” Jfr not till Ps 22:1, ”Min Gud, ... övergett mig?”
”En annan ... vatten kom ut”, אBC; saknas i ADWItVgSyh,p,sArm.
El.: ”och upphörde att andas”. Ordagr.: ”och han lät anden fara”. Grek.: afẹ̄ken to pneuma.
El.: ”de”; syftar inte tillbaka på ”kroppar”.
Ordagr.: ”centurionen”, dvs. en officer som hade befäl över 100 soldater. Jfr not till 8:5.
El.: ”en son till Gud”, ”en gudason”.
”Joses”, ABCDcSyh,p; אD*WVgSys: ”Josef”.