Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 22:1–46

22  För att ge ytterligare svar talade Jesus åter till dem i liknelser, i det han sade:+  ”Himlarnas kungarike har blivit likt en människa, en kung, som höll bröllop+ för sin son.  Och han sände ut sina slavar för att kalla de inbjudna till bröllopsfesten,+ men de ville inte komma.+  Åter sände han ut andra slavar,+ i det han sade: ’Säg till de inbjudna: ”Se! Min middag har jag gjort i ordning,+ mina tjurar och min gödboskap är slaktade, och allt är färdigt. Kom till bröllopet.”’+  Men de gick obekymrade bort, en till sin åker, en annan till sin affärsverksamhet;+  men de övriga, som grep hans slavar, handlade oförskämt mot dem och dödade dem.+  Men kungen blev vred, och han sände sina härar och tillintetgjorde dessa mördare och brände upp deras stad.+  Därpå sade han till sina slavar: ’Nog är det färdigt för bröllopsfesten, men de inbjudna var inte värdiga.+  Ge er därför av till vägarna, som leder ut ur staden, och inbjud vem ni än* träffar på till bröllopet.’+ 10  Alltså gick dessa slavar ut till vägarna och samlade ihop alla som de träffade på, både onda och goda;+ och bröllopssalen fylldes av dem som låg+ till bords. 11  När kungen kom in för att se på gästerna, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopsdräkt.+ 12  Då sade han till honom: ’Min vän, hur har du kommit in hit utan att ha en bröllopsdräkt på?’+ Han blev svarslös. 13  Då sade kungen till tjänarna:* ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret utanför. Där skall han gråta och skära tänder.’*+ 14  Många är nämligen inbjudna men få utvalda.”+ 15  Då gick fariséerna sin väg och höll rådslag för att snärja honom genom hans ord.+ 16  Och de skickade sina lärjungar till honom, tillsammans med anhängare av Herodes parti,*+ och lät säga: ”Lärare, vi vet att du är sannfärdig och lär Guds väg i sanning, och du tar inte särskild hänsyn till någon, för du ger inte akt på människors yttre.+ 17  Säg oss därför: Vad menar du? Har man lov att betala huvudskatt till kejsaren,* eller har man det inte?”+ 18  Jesus, som lärt känna deras ondska, sade emellertid: ”Varför sätter ni mig på prov, hycklare?+ 19  Visa mig huvudskattemyntet.” De räckte honom en denar.* 20  Och han sade till dem: ”Vems bild* och inskrift är detta?”+ 21  De sade: ”Kejsarens.” Då sade han till dem: ”Betala då tillbaka* till kejsaren det som är kejsarens, men till Gud det som är Guds.”+ 22  När de nu hörde detta, förundrade de sig, och de lät honom vara och gick därifrån.+ 23  Samma dag kom några sadducéer fram till honom – det är de som säger att det inte finns någon uppståndelse* – och de frågade honom:+ 24  ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha barn, skall hans bror gifta sig med hans hustru och uppväcka avkomma åt sin bror.’+ 25  Nu fanns det hos oss sju bröder; och den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.+ 26  Det gick på samma sätt också med den andre och den tredje, efter hand med alla sju.+ 27  Sist av alla dog kvinnan. 28  Vem av de sju blir hon då hustru till i uppståndelsen? De hade ju alla varit gifta med henne.”+ 29  Till svar sade Jesus till dem: ”Ni misstar er, eftersom ni inte känner vare sig Skrifterna eller Guds kraft;+ 30  ty i uppståndelsen gifter män sig inte och blir inte kvinnor bortgifta,+ utan de är som änglar i himlen. 31  Vad nu de dödas uppståndelse beträffar, har ni inte läst vad som uttalades till er av Gud, som sade:+ 32  ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’?+ Han är inte de dödas Gud* utan de levandes.”+ 33  När folkskarorna hörde detta, häpnade de över hans lära.+ 34  Sedan fariséerna fått höra att han hade tystat ner sadducéerna, kom de tillsammans i en grupp. 35  Och en av dem, en lagkunnig,+ ville sätta honom på prov och frågade: 36  ”Lärare, vilket är det största budet i lagen?”+ 37  Han sade till honom: ”’Du skall älska Jehova,* din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’+ 38  Detta är det största och första budet. 39  Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’+ 40  På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”+ 41  Medan fariséerna nu var samlade frågade Jesus dem:+ 42  ”Vad menar ni om Messias? Vems son är han?” De sade till honom: ”Davids.”+ 43  Han sade till dem: ”Hur kommer det sig då att David genom inspiration*+ kallar honom ’Herre’, i det han säger: 44  ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter”’?+ 45  Om David alltså kallar honom ’Herre’, hur är han då hans son?”+ 46  Och ingen kunde ge honom ett ord till svar; inte heller vågade någon från den dagen vidare fråga ut honom.+

Fotnoter

”vem ni än”. El.: ”så många som ni”.
”till tjänarna”. Grek.: tois diakọnois; lat.: minịstris; J22(hebr.): lamsharethịm.
El.: ”Där skall vara gråt och tandagnisslan.”
El.: ”tillsammans med herodianerna”.
El.: ”till Caesar”. Grek.: Kaisari; lat.: Caesari; J22(hebr.): laqQēsạr.
Se not till 20:2.
”bild”. Grek.: eikọ̄n; lat.: imạgo; J22(hebr.): haddemụth,bilden”.
Ordagr.: ”Ge ni ... tillbaka”. Grek.: Apọdote; lat.: rẹddite; J17,22(hebr.): tenụ.
”uppståndelse”. Grek.: anạstasin, ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp” (av anạ, ”upp”, och stạsis, ”det att stå”); lat.: resurrectiọnem; J17(hebr.): techijạth hammethịm,återupplivande av de döda”.
”Han är ... Gud”, B; J18: ”Jehova är ... Gud”.
Se Tillägg 1D.
”genom inspiration”. Ordagr.: ”i ande”. Grek.: en pneumati; lat.: in spịritu; J17,18(hebr.): barụach, ”i anden”.
Se Tillägg 1D.