Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 21:1–46

21  När de så närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge på Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar+  och sade till dem: ”Ge er av till byn som är inom synhåll för er, och genast skall ni finna en fastbunden åsninna och ett föl med henne; lös dem och för dem till mig.+  Och om någon säger något till er, skall ni säga: ’Herren behöver dem.’ Då skall han genast skicka i väg dem.”  Detta inträffade verkligen för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten, som sade:  ”Säg till dotter Sion:* ’Se! Din kung kommer till dig,+ mild till sinnes+ och ridande på en åsna, ja, på ett flerårigt föl, ett lastdjurs hingstföl.’”+  Då gav sig lärjungarna av och gjorde alldeles som Jesus hade sagt till dem.  Och de hämtade åsninnan och fölet, och på dessa lade de sina ytterkläder, och han satte sig ovanpå dem.+  De flesta i folkskaran bredde ut sina ytterkläder+ på vägen, medan andra började skära grenar av träden och breda ut dem på vägen.+  Och folkskarorna, de som gick framför honom och de som följde efter, ropade oavbrutet: ”Ge räddning, ber vi,*+ åt Davids Son!+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!+ Ge räddning åt honom, ber vi, i höjderna där ovan!”*+ 10  När han nu kom in i Jerusalem,+ sattes hela staden i rörelse, och man sade: ”Vem är det här?” 11  Folkskarorna sade oupphörligt: ”Det här är profeten+ Jesus, från Nasaret i Galileen!” 12  Och Jesus gick in i templet och kastade ut alla som sålde och köpte i templet, och han stötte omkull borden för penningväxlarna och bänkarna för dem som sålde duvor.+ 13  Och han sade till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönens hus’,+ men ni gör det till en rövarhåla.”+ 14  Vidare kom blinda och ofärdiga* fram till honom i templet, och han botade dem. 15  När de främsta prästerna och de skriftlärda såg de underbara ting han gjorde+ och pojkarna som ropade i templet och sade: ”Ge räddning, ber vi,+ åt Davids Son!”+ blev de uppbragta 16  och sade till honom: ”Hör du vad dessa säger?” Jesus sade till dem: ”Ja. Har ni aldrig läst+ detta: ’Av spädbarns och dibarns mun har du berett dig lovprisning’?”+ 17  Och han lämnade dem och gick ut ur staden till Betạnia och stannade över natten där.+ 18  Under återfärden till staden tidigt på morgonen blev han hungrig.+ 19  Och han fick se ett fikonträd vid vägen och gick till det, men han fann ingenting+ annat än löv på det, och han sade till det: ”Aldrig i evighet skall någon frukt mer komma från dig.”+ Och ögonblickligen torkade fikonträdet. 20  Men när lärjungarna såg detta, förundrade de sig och sade: ”Hur kommer det sig att fikonträdet torkade ögonblickligen?”+ 21  Till svar sade Jesus till dem: ”Jag säger er i sanning: Om ni bara har tro och inte tvivlar,+ skall ni inte bara göra vad jag gjorde med fikonträdet, utan också om ni säger till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, så skall det ske.+ 22  Och allt vad ni begär i er bön skall ni få när ni har tro.”+ 23  Sedan han nu hade gått in i templet, kom de främsta prästerna och folkets äldste fram till honom, medan han höll på att undervisa, och de sade:+ ”Med vilken myndighet gör du detta? Och vem har gett dig denna myndighet?”+ 24  Till svar sade Jesus till dem: ”Också jag vill fråga er om en sak, en enda. Ifall ni ger mig besked om den, skall också jag säga er med vilken myndighet jag gör detta:+ 25  Johannes dop, varifrån var det? Från himlen eller från människor?”+ Men de började överlägga med varandra och sade: ”Om vi säger: ’Från himlen’, kommer han att säga till oss: ’Varför trodde ni då inte på honom?’+ 26  Men om vi säger: ’Från människor’, då måste vi frukta för folket;+ alla anser de ju att Johannes var en profet.”+ 27  Till svar sade de därför till Jesus: ”Vi vet inte.” Han i sin tur sade till dem: ”Så säger inte heller jag er med vilken myndighet jag gör detta.+ 28  Men vad är er mening? En man hade två söner.+ Han vände sig till den förste och sade: ’Min son, gå och arbeta i vingården i dag.’ 29  Till svar sade denne: ’Jag skall gå, herre’,+ men han gick inte ut. 30  Och han vände sig så till den andre och sade detsamma. Till svar sade denne: ’Jag vill inte.’ Efteråt ångrade han sig+ och gick ut. 31  Vilken av de två gjorde sin fars vilja?”+ De sade: ”Den senare.” Jesus sade till dem: ”I sanning säger jag er att tullindrivarna och skökorna är på väg in i Guds kungarike före er. 32  Johannes kom nämligen till er på en rättfärdighetens väg,+ men ni trodde honom inte.+ Tullindrivarna och skökorna trodde honom emellertid,+ och fastän ni såg detta, ångrade ni er inte efteråt och trodde på honom. 33  Hör en annan liknelse:* Det var en människa, en husfar,+ som planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde ett presskar i den och uppförde ett torn,+ och han arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands.+ 34  När frukttiden närmade sig, sände han sina slavar till vinodlarna för att hämta hans frukter. 35  Men vinodlarna tog hans slavar, och en pryglade de, en annan dödade de, ännu en stenade de.+ 36  Åter sände han i väg andra slavar, flera än de första, men de gjorde detsamma med dem.+ 37  Slutligen sände han sin son till dem, i det han sade: ’De kommer att ha respekt för min son.’ 38  När vinodlarna fick se sonen, sade de till varandra: ’Det här är arvingen;+ kom, så dödar vi honom och får hans arv!’+ 39  Så tog de honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom.+ 40  När nu vingårdens ägare kommer, vad skall han då göra med dessa vinodlare?” 41  De sade till honom: ”Eftersom de är onda, skall han låta det som är ont+ drabba dem och ta död på dem, och vingården skall han arrendera ut åt andra vinodlare, som kommer att ge honom avkastningen i rätt tid.”+ 42  Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade+ är den som har blivit huvudhörnstenen.+ Från Jehova* har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? 43  Därför säger jag er: Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.+ 44  Och den som faller på denna sten skall bli sönderbruten. Vad den beträffar som den faller på, honom skall den söndersmula.”+ 45  När nu de främsta prästerna och fariséerna hade hört hans liknelser, förstod de att han talade om dem.+ 46  Och de sökte gripa honom, men de var rädda för folkskarorna, som ansåg honom vara en profet.+

Fotnoter

El.: ”Sions dotter”.
Ordagr.: ”Hosianna”. Grek.: Hōsannạ; Vgc(lat.): Hosạnna; J1-14,16-18,22(hebr.): Hōsha‛-nạ’, ”Ge räddning, ber vi”, ”Rädda dock”.
Se Tillägg 1D.
El.: ”i de högsta regionerna”.
El.: ”lama”.
El.: ”bild (illustrerande berättelse)”.
Se Tillägg 1D.