Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 20:1–34

20  Himlarnas kungarike är nämligen likt en människa, en husfar, som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård.+  När han hade kommit överens med arbetarna om en denar* om dagen,+ sände han ut dem till sin vingård.  Också när han gick ut omkring tredje timmen+ såg han andra stå arbetslösa på torget;+  och till dessa sade han: ’Gå också ni till vingården, och vad som än kan vara rättvist skall jag ge er.’  Och de gav sig i väg. Åter gick han ut omkring sjätte+ och nionde timmen+ och gjorde på samma sätt.  Slutligen gick han ut omkring elfte timmen och träffade på några andra som stod där, och han sade till dem: ’Varför har ni stått här hela dagen arbetslösa?’  De sade till honom: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Han sade till dem: ’Gå också ni till vingården.’+  När det blev kväll,+ sade vingårdens ägare till sin betrodde man: ’Kalla hit arbetarna och betala ut lönerna,+ med början från de sista tillbaka till de första.’  När männen från elfte timmen kom, fick de en denar var. 10  När så de första kom, trodde de att de skulle få mer; men också de fick var sin denar. 11  När de fick den klagade de för husfadern+ 12  och sade: ’De här sista har utfört en enda timmes arbete; ändå har du likställt dem med oss som har burit dagens börda och den brännande hettan!’ 13  Men som svar till en av dem sade han: ’Min vän, jag gör dig inte orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?+ 14  Ta vad som är ditt och gå. Åt den här siste vill jag gärna ge detsamma som åt dig.+ 15  Har jag inte lov att göra vad jag vill med det som är mitt eget? Eller är ditt öga ont*+ därför att jag är god?’+ 16  På detta sätt skall de sista vara först och de första sist.”+ 17  Eftersom Jesus nu ämnade gå upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna+ åt sidan, så att de var för sig själva, och sade till dem under vägen: 18  ”Se! Vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden+ 19  och överlämna honom åt människor från nationerna, för att de skall gyckla med honom och gissla honom och hänga honom på pålen,*+ och på tredje dagen skall han bli uppväckt.”+ 20  Därpå gick Sebedẹus söners+ mor+ fram till honom med sina söner, betygade honom sin vördnad och ville be honom om något.+ 21  Han sade till henne: ”Vad vill du?” Hon sade till honom: ”Ge ditt ord på att dessa mina två söner skall få sätta sig, en på din högra sida och en på din vänstra, i ditt kungarike.”+ 22  Jesus sade till svar: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare+ som jag skall till att dricka?” De sade till honom: ”Det kan vi.” 23  Han sade till dem: ”Ni skall sannerligen få dricka min bägare,+ men detta att sätta sig på min högra sida och på min vänstra är inte min sak att ge, utan det tillhör dem som det har blivit berett åt av min Fader.”+ 24  När de tio andra fick höra om detta, blev de harmsna på de två bröderna.+ 25  Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att nationernas styresmän spelar herrar över dem och att de stora utövar myndighet över dem.+ 26  Så är det inte bland er;+ utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare,*+ 27  och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.+ 28  Alldeles som Människosonen inte har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna*+ och ge sin själ* till en lösen* i utbyte mot många.”+ 29  När de nu gick ut ur Jeriko,+ följde en stor folkskara med honom. 30  Och se, när två blinda, som satt invid vägen, fick höra att Jesus gick förbi, ropade de och sade: ”Herre,* var barmhärtig mot oss, Davids Son!”+ 31  Folkskaran sade emellertid bryskt till dem att de skulle tiga; men de ropade bara högre och sade: ”Herre, var barmhärtig mot oss, Davids Son!”+ 32  Då stannade Jesus, kallade på dem och sade: ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” 33  De sade till honom: ”Herre, låt våra ögon öppnas.”+ 34  Gripen av medlidande rörde Jesus vid deras ögon,+ och med ens fick de synen tillbaka, och de följde honom.+

Fotnoter

Ett romerskt silvermynt som vägde omkr. 3,85 g.
El.: ”avundsamt”, ”missunnsamt”.
Se Tillägg 5C.
”tjänare”. Grek.: diạkonos; lat.: minịster (av mịnus, ”mindre”); J22(hebr.): mesharẹth.
El.: ”för att tjäna (utföra tjänst)”. Grek.: diakonẹ̄sai; lat.: ministrạre; J17,18,22(hebr.): lesharẹth.
El.: ”sitt liv”. Grek.: tēn psykhẹ̄n autou; lat.: ạnimam sụam; J17,18,22(hebr.): nafshọ̄.
El.: ”lösepenning”. Grek.: lỵtron; lat.: redemptiọnem; J17,18,22(hebr.): kọfer. Jfr not till 1Ti 2:6, ”motsvarande lösen”.
”Herre”, P45BCWVg; א: ”Jesus”; saknas i DSyc.