Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 18:1–35

18  I den stunden kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Vem är egentligen störst i himlarnas kungarike?”+  Då kallade han till sig ett litet barn och ställde det mitt ibland dem+  och sade: ”Jag säger er i sanning: Ifall ni inte vänder om och blir som små barn,+ skall ni inte alls komma in i himlarnas kungarike.+  Alltså: var och en som ödmjukar+ sig likt detta lilla barn, denne är den störste i himlarnas kungarike;+  och vemhelst som tar emot ett sådant litet barn på grundval av mitt namn, han tar också emot mig.+  Men den som får en av dessa små, som sätter tro till mig, att snava och falla, för honom är det fördelaktigare att få en kvarnsten,+ en sådan som dras runt av en åsna, hängd om sin hals och bli sänkt i det vida, öppna havet.+  Ve världen på grund av stenarna att snava på! Stenarna att snava på måste ju med nödvändighet komma,+ men ve den människa genom vilken stenen att snava på+ kommer!  Om alltså din hand eller din fot får dig att snava och falla, så hugg av den och kasta den ifrån dig;+ det är bättre för dig att gå in i livet lemlästad eller ofärdig än att med två händer eller två fötter i behåll kastas i den eviga elden.+  Likaså om ditt öga får dig att snava och falla, så riv ut det och kasta det ifrån dig; det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att med två ögon i behåll kastas i det brinnande Gehẹnna.*+ 10  Se till att ni inte föraktar en av dessa små; jag säger er nämligen att deras änglar+ i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.*+ 11*  –––– 12  Vad menar ni? Om det skulle hända att en viss man har hundra får och ett av dem kommer vilse,+ lämnar han inte då de nittionio på bergen och ger sig av för att söka efter det som har kommit vilse?+ 13  Och om han råkar finna det, ja, jag säger er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit vilse.+ 14  Likaså är det inte någon önskan hos min Fader som är i himlen att en av dessa små skulle gå under.+ 15  För övrigt, om din broder begår en synd, gå då och blotta hans fel* i enrum med honom.+ Om han lyssnar till dig, då har du vunnit din broder.+ 16  Men om han inte lyssnar, så ta med dig en eller två till, för att varje sak* må fastställas* på två eller tre vittnens ord.+ 17  Om han inte lyssnar* till dem, så säg det till församlingen.* Om han inte ens lyssnar till församlingen, så må han vara för dig alldeles som en man av nationerna+ och som en tullindrivare.+ 18  I sanning säger jag er: Vad ni än måtte binda på jorden kommer att vara något som har blivit bundet* i himlen, och vad ni än måtte lösa på jorden kommer att vara något som har blivit löst* i himlen.+ 19  Återigen säger jag er i sanning: Ifall två av er här på jorden kommer överens om ett eller annat av vikt som de bör be om, så skall det ske för dem tack vare min Fader i himlen.+ 20  Ty där två eller tre är samlade i mitt namn,+ där är jag mitt ibland dem.”+ 21  Därpå kom Petrus fram och sade till honom: ”Herre, hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom?+ Ända till sju gånger?”+ 22  Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.*+ 23  Därför har himlarnas kungarike blivit likt en människa, en kung,+ som ville göra upp räkenskaperna+ med sina slavar. 24  När han började göra upp dem, förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter [= 60 000 000 denarer].* 25  Men eftersom han inte hade medel att betala tillbaka, gav hans herre order om att han och hans hustru och hans barn och alla hans tillhörigheter skulle säljas och skulden betalas.+ 26  Därför föll slaven ner och betygade honom sin vördnad och sade: ’Ha tålamod med mig, så skall jag betala tillbaka alltsammans till dig.’ 27  Då kände slavens herre medlidande med honom och lät honom gå+ och avskrev hans skuld.*+ 28  Men denne slav gick ut och träffade på en av sina medslavar som var skyldig honom hundra denarer;*+ och han högg tag i honom och grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig.’ 29  Därför föll hans medslav ner och bönföll honom, i det han sade: ’Ha tålamod+ med mig, så skall jag betala tillbaka till dig.’ 30  Men det ville han inte, utan han gick bort och lät kasta honom i fängelse, tills han betalade vad han var skyldig. 31  När nu hans medslavar såg vad som hade hänt, blev de mycket bedrövade, och de gick och klargjorde för sin herre allt som hade hänt.+ 32  Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: ’Onde slav, hela den där skulden avskrev jag åt dig,* när du bönföll mig. 33  Borde inte du, i din tur, ha varit barmhärtig+ mot din medslav, liksom jag var barmhärtig+ mot dig?’ 34  Retad till vrede+ överlämnade därmed hans herre honom till fångvaktarna,* tills han betalade tillbaka allt vad han var skyldig. 35  På liknande sätt+ skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.”+

Fotnoter

Se Tillägg 4C.
El.: ”alltid har tillträde till min himmelske Fader”.
Saknas i אBSys; DWVgSyc,pArm: ”Människosonen har nämligen kommit för att rädda det som var förlorat.” (Jfr Lu 19:10.)
Ordagr.: ”tillrättavisa honom”.
El.: ”varje uttalande”, ”allt som har sagts”.
Ordagr.: ”må stå (fast)”.
Ordagr.: ”han skulle vägra att lyssna”.
El.: ”till ekklesian (menigheten)”. Grek.: tēi ekklēsịai; J17(hebr.): ’el-haqqahạl.
El.: ”något som redan har blivit bundet”, perfekt particip i passivum.
El.: ”något som redan har blivit löst”, perfekt particip i passivum.
”sjuttiosju gånger”, i överensstämmelse med 1Mo 4:24. Ordagr.: ”sjuttio gånger sju”.
En silvertalent motsvarade som myntenhet 6 000 denarer. Se Tillägg 8A.
El.: ”efterskänkte hans skuld”, ”förlät honom hans skuld”.
Se Tillägg 8A.
El.: ”efterskänkte jag dig”, ”förlät jag dig”.
El.: ”till plågarna (torterarna, bödelsdrängarna)”. Grek.: tois basanistais; lat.: tortọribus.