Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 14:1–36

14  Just vid den tiden fick landsdelshärskaren* Herodes höra ryktet om Jesus+  och sade till sina tjänare: ”Det är Johannes döparen. Han har blivit uppväckt från de döda, och därför verkar kraftgärningarna* i honom.”+  Herodes hade nämligen gripit Johannes och bundit honom och satt honom i fängelse. Anledningen till det var Herọdias, hans bror Filippus hustru,+  för Johannes hade gång på gång sagt till honom: ”Det är inte tillåtet för dig att ha henne.”+  Men även om han ville döda honom, fruktade han för folkhopen, eftersom den ansåg honom vara en profet.+  Men när man höll på att fira Herodes födelsedag,+ dansade Herọdias dotter vid festen och behagade Herodes så mycket  att han med ed lovade att ge henne vad hon än bad om.+  Under sin mors inflytande sade hon då: ”Ge mig här på ett fat Johannes döparens huvud.”+  Fastän kungen blev bedrövad befallde han, av hänsyn till ederna och dem som låg till bords med honom, att hon skulle få det;+ 10  och han sände bud och lät halshugga Johannes i fängelset. 11  Och hans huvud bars fram på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.+ 12  Till sist kom hans lärjungar och bar bort kroppen och begravde honom+ och kom och underrättade Jesus. 13  När Jesus fick höra detta, drog han bort därifrån med båt till ett ensligt ställe för att få vara i avskildhet;+ men när folkskarorna fick höra om det, följde de efter honom till fots från städerna. 14  När han nu steg ur båten, fick han se en stor folkskara; och han kände medlidande+ med dem, och han botade de sjuka bland dem.+ 15  Men när det blev kväll, kom hans lärjungar till honom och sade: ”Stället är ensligt, och det är redan sent; skicka i väg folkskarorna, så att de kan gå bort till byarna och köpa sig något att äta.”+ 16  Men Jesus sade till dem: ”De behöver inte gå härifrån: Ge ni dem något att äta.”+ 17  De sade till honom: ”Vi har inget här utom fem bröd och två fiskar.”+ 18  Han sade: ”Hämta hit dem till mig.” 19  Därnäst befallde han folkskarorna att lägga sig ner på gräset och tog de fem bröden och de två fiskarna, och under det att han såg upp mot himlen, uttalade han en välsignelse,+ och sedan han hade brutit bröden i stycken, delade han ut dem åt lärjungarna och lärjungarna i sin tur åt folkskarorna.+ 20  Så åt de alla och blev mätta; och man samlade upp de överblivna brödstyckena, tolv korgar fulla.+ 21  Men de som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.+ 22  Och strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara till den andra sidan, medan han skickade i väg folkskarorna.+ 23  När han slutligen hade skickat i väg folkskarorna, gick han upp på berget för sig själv för att be.+ Fastän det blev sent, var han där ensam. 24  Vid det laget befann sig båten många hundra meter* ut från land och piskades häftigt av vågorna,+ eftersom vinden låg emot. 25  Men under nattens fjärde vaktpass* kom han till dem, gående över sjön.+ 26  När lärjungarna fick se honom komma gående på sjön, blev de oroade och sade: ”Det är en spöksyn!”*+ Och de skrek högt av rädsla. 27  Men genast tilltalade Jesus dem med orden: ”Fatta mod, det är jag;+ var inte rädda.” 28  Till svar sade Petrus till honom: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig över vattnet.” 29  Han sade: ”Kom!” Därpå steg Petrus ner från båten,+ vandrade över vattnet och gick emot Jesus. 30  Men när han såg den hårda vinden blev han rädd, och då han började sjunka ropade han: ”Herre, rädda mig!” 31  Omedelbart räckte Jesus ut handen, grep tag i honom och sade till honom: ”Du med lite tro, varför gav du efter för tvivel?”+ 32  Och sedan de hade stigit upp i båten, lade den hårda vinden sig. 33  Då betygade de som var i båten honom sin vördnad och sade: ”Du är verkligen Guds Son.”+ 34  Och de for över sjön och kom i land vid Gennẹsaret.+ 35  Sedan männen på den orten känt igen honom, sände de bud ut till hela den kringliggande trakten, och man förde till honom alla som var sjuka.+ 36  Och de bad honom enträget om att de bara skulle få röra vid fransen på hans ytterklädnad;+ och alla som rörde vid den blev fullständigt friska.

Fotnoter

Ordagr.: ”tetrarken [dvs. härskaren över en fjärdedel]”, en lydfurste underställd den romerske kejsaren.
El.: ”underverken”.
Ordagr.: ”många stadier”. En stadie var 1/8 romersk mil, dvs. omkr. 185 m.
Den sista nattväkten (från omkr. kl. 3 till soluppgången) enl. den grekiska och romerska indelningen av natten. Judarna hade ursprungligen tre vaktperioder enl. 2Mo 14:24 och Dom 7:19, men senare antog de den romerska indelningen med fyra vaktperioder under natten. Se noter till Mk 13:35.
El.: ”en synvilla”, ”ett övernaturligt fenomen”.