Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Matteus 12:1–50

12  Vid den tiden gick Jesus genom sädesfälten på sabbaten.+ Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta.+  När fariséerna såg detta, sade de till honom:+ ”Titta! Dina lärjungar gör något som inte är tillåtet att göra på sabbaten.”+  Han sade till dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde, när han och de män som var med honom blev hungriga+  hur han gick in i Guds hus och de åt framläggningsbröden,*+ något som han inte hade lov+ att äta, inte heller de som var med honom, utan bara prästerna?+  Eller har ni inte läst i lagen+ att på sabbaterna behandlar prästerna i templet sabbaten som om den inte vore helig och förblir utan skuld?+  Jag säger er emellertid att här är någonting större än templet.+  Men om ni hade förstått vad det här betyder:* ’Barmhärtighet+ vill jag ha och inte slaktoffer’,+ skulle ni inte ha dömt dem som är utan skuld.  Människosonen är nämligen sabbatens+ Herre.”+  Sedan han gett sig av från det stället, gick han in i deras synagoga; 10  och se, en man med en förtvinad hand!+ Då frågade de honom: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten?” för att de skulle kunna rikta en anklagelse mot honom.+ 11  Han sade till dem: ”Vilken är väl den människa bland er som har ett enda får och, om detta faller i en grop+ på sabbaten, inte fattar tag i det och lyfter upp det?+ 12  När allt kommer omkring: hur mycket värdefullare är inte en människa än ett får!+ Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” 13  Därpå sade han till mannen: ”Räck ut din hand.” Och han räckte ut den, och den blev återställd, frisk som den andra.+ 14  Men fariséerna gick ut och höll rådslag mot honom för att de skulle kunna röja honom ur vägen.+ 15  När Jesus hade fått veta detta, drog han bort därifrån. Många följde honom också, och han botade dem alla,+ 16  men han förmanade dem strängt att inte göra honom känd,+ 17  för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sade: 18  ”Se! Min tjänare,+ som jag har utvalt, min älskade,+ som min själ har godkänt! Jag skall låta min ande komma över honom,+ och vad rättvisa vill säga skall han göra klart för nationerna. 19  Han skall inte träta+ eller ropa högt, inte heller skall någon höra hans röst på de breda gatorna. 20  Inget knäckt vassrör skall han krossa, och ingen rykande linveke skall han släcka,+ intill dess han för rätten+ fram till seger. 21  Ja, på hans namn skall nationer hoppas.”+ 22  Sedan förde man till honom en demonbesatt som också var blind och stum; och han botade honom, så att den stumme talade och såg. 23  Och alla folkskarorna blev helt enkelt hänförda och började säga:+ ”Kan inte denne möjligen vara Davids Son?”+ 24  När fariséerna hörde detta, sade de: ”Den där, han driver inte ut demonerna annat än med hjälp av Beelsebub,* demonernas härskare.”+ 25  Eftersom han förstod deras tankar,+ sade han till dem: ”Varje kungarike som är söndrat mot sig självt blir ödelagt,+ och ingen stad, inget hus, där det råder söndring, skall bestå. 26  Likaså här: om Satan driver ut Satan har han blivit söndrad mot sig själv; hur kommer då hans kungarike att bestå? 27  Och om jag driver ut demonerna med hjälp av Beelsebub,+ med vems hjälp driver då era söner ut dem? Därför skall de vara era domare. 28  Men om det är med hjälp av Guds ande som jag driver ut demonerna, då har ju faktiskt Guds kungarike hunnit upp er.+ 29  Eller hur kan någon tränga in i en stark mans hus och roffa till sig hans lösöre, om han inte först binder den starke? Och sedan kan han plundra hans hus.+ 30  Den som inte är med mig, han är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.+ 31  Därför säger jag er: Varje slags synd och hädelse skall förlåtas människor, men hädelse mot anden skall inte förlåtas.+ 32  Vemhelst till exempel som talar ett ord mot Människosonen, det skall förlåtas honom;+ men vemhelst som talar mot den heliga anden,* det skall inte förlåtas honom, nej, varken i denna tingens ordning* eller i den som skall komma.+ 33  Ni må antingen göra trädet fint och dess frukt fin eller göra trädet dåligt och dess frukt dålig; för trädet känns igen på sin frukt.+ 34  Huggormsyngel,+ hur kan ni tala goda ting, när ni är onda?+ Av hjärtats överflöd talar ju munnen.+ 35  Den goda människan sänder ut goda ting ur sin goda skatt,+ då däremot den onda människan sänder ut onda ting ur sin onda skatt.+ 36  Jag säger er att varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap+ för på domens dag; 37  efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.”+ 38  Då sade några av de skriftlärda och fariséerna som svar till honom: ”Lärare, vi önskar se ett tecken av dig.”+ 39  Till svar sade han dem: ”En ond och trolös*+ generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom profeten Jonas tecken.+ 40  Ty alldeles som Jona+ tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen+ tre dagar och tre nätter+ vara i jordens hjärta.+ 41  Män från Nịneve skall uppstå vid domen tillsammans med denna generation+ och skall domfälla+ den; för de ändrade sinne vid det som Jona+ predikade,* men se, här är något mer än Jona. 42  Söderns drottning+ skall väckas upp vid domen tillsammans med denna generation och skall domfälla den; för hon kom från jordens ändar* för att höra Salomos vishet, men se, här är något mer än Salomo.+ 43  När en oren ande far ut ur en människa, färdas den genom uttorkade platser för att söka efter ett viloställe, men den finner inget.+ 44  Då säger den: ’Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag bröt upp ifrån’; och när den kommer dit, finner den det obebott men rensopat och smyckat. 45  Då ger den sig i väg och tar med sig sju andra andar, som är värre än den själv,+ och när de har kommit in, bosätter de sig där; och för den människan blir det sista värre än det första.+ Så skall det också gå för denna onda generation.”+ 46  Medan han ännu talade till folkskarorna, se, då hade hans mor och hans bröder+ ställt sig utanför och sökte få tala med honom. 47  Så någon sade till honom: ”Titta! Din mor och dina bröder står utanför och söker få tala med dig.”* 48  Som svar sade han till den som talade om detta för honom: ”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?”+ 49  Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ”Se! Min mor och mina bröder!+ 50  Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor.”

Fotnoter

El.: ”skådebröden”. Ordagr.: ”bröden för framläggningen”. Grek.: tous ạrtous tēs prothẹseōs; J22(hebr.): lẹchem happanịm. Se not till 2Mo 25:30.
Ordagr.: ”vad är”. Grek.: tị estin. Se not till 26:26.
”Beelsebub”, VgSyc,p,s; möjligen en ombildning av Baal-Sebub, som betyder ”flugornas ägare (herre)”. CDWSyhArm: ”Beelseboul”; אB(grek.): Beezeboul; betyder möjligen ”den upphöjda boningens ägare (herre)”, el., om det är en lek med det icke-bibliska hebr. ordet zẹvel (dynga, gödsel), ”dyngans ägare (herre)”. Jfr not till 2Ku 1:2, ”Baal-Sebub”.
El.: ”talar nedsättande (med förakt) om den heliga anden”.
El.: ”i denna tidsålder”. Grek.: en toutōi tōi aiọ̄ni; lat.: in hoc saeculo; J1-14,16-18(hebr.): va‛ōlạm hazzẹh, ”i denna tidsåldern (tingens ordning)”.
El.: ”äktenskapsbrytande”. Grek.: moikhalịs; lat.: adụltera.
Ordagr.: ”Jonas predikande (förkunnelse)”. Grek.: to kẹ̄rygma Iōnạ; lat.: praedicatiọne Iọnae.
El.: ”gränser”. Grek.: perạtōn. Jfr not till Apg 1:8, ”mest avlägsna del”.
V. 47 saknas i א*BSyc,s.