Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Markus 5:1–43

 De kom så till andra sidan sjön, till gerasenernas* land.+  Och omedelbart efter det att han hade stigit ur båten kom en man emot honom från minnesgravarna. Han var i en oren andes våld+  och hade sitt tillhåll bland minnesgravarna; och fram till den tiden hade ingen enda förmått binda honom stadigt, inte ens med en kedja,  för han hade ofta blivit bunden med fotbojor och kedjor, men kedjorna hade han slitit av, och fotbojorna hade han sprängt; och ingen var stark nog att få bukt med honom.  Och ständigt, natt och dag, höll han på med att ropa i minnesgravarna och i bergen och att skära sig själv med stenar.  Men då han fick se Jesus på avstånd, sprang han fram och betygade honom sin vördnad,  och när han hade ropat med hög röst+ sade han: ”Vad har jag med dig att göra,* Jesus, du Guds, den Högstes, Son?+ Vid Gud tar jag ed av dig+ att inte plåga mig.”+  Han hade nämligen sagt till den: ”Du orena ande, far ut ur mannen.”+  Och Jesus frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Och han sade till honom: ”Legiọn+ är mitt namn, eftersom vi är många.”+ 10  Och han bönföll honom många gånger om att inte sända andarna ut ur landet.+ 11  Nu fanns där vid berget en stor svinhjord+ som betade.+ 12  Och de bönföll honom och sade: ”Sänd oss in i svinen, så att vi kan fara in i dem.” 13  Och han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut och for in i svinen; och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön, omkring två tusen djur; och de drunknade det ena efter det andra i sjön.+ 14  Men svinvaktarna flydde och berättade om det i staden och på landsbygden; och folk kom för att se vad det var som hade hänt.+ 15  Och de kom till Jesus, och de fick se den demonbesatte sitta där, klädd och vid sunt förstånd, den där mannen som hade haft legionen i sig; och de blev rädda. 16  De som hade sett det berättade också för dem om hur detta hade hänt med den demonbesatte och om vad som hände svinen. 17  Och så började de bönfalla honom om att gå bort från deras område.+ 18  När han nu höll på att stiga i båten, bad den man som hade varit demonbesatt att få följa med honom.+ 19  Men det tillät han honom inte, utan han sade till honom: ”Gå hem till de dina,+ och berätta för dem om allt vad Jehova*+ har gjort för dig och om den barmhärtighet+ han har visat dig.” 20  Och han gick bort och började bekantgöra* i Dekạpolis*+ allt vad Jesus hade gjort för honom, och alla förundrade sig.+ 21  Sedan Jesus hade farit över igen i båten till motsatta stranden, samlades en stor folkskara omkring honom; och han befann sig där vid sjön.+ 22  Då kom en av synagogföreståndarna vid namn Jairos, och när han fick se honom, kastade han sig ner för hans fötter+ 23  och bönföll honom gång på gång och sade: ”Min lilla dotter är i ett ytterst kritiskt tillstånd. Skulle du vilja komma och lägga händerna+ på henne, så hon kan bli frisk och får leva?”+ 24  Då begav han sig av tillsammans med honom. Och en stor folkskara följde honom och trängde sig inpå honom.+ 25  Nu var där en kvinna som hade lidit av blödningar+ i tolv år,+ 26  och hon hade fått utstå mycket lidande hos många läkare+ och hade förbrukat alla sina tillgångar, och det till ingen nytta, utan hon hade snarare blivit sämre. 27  När hon hörde om Jesus, kom hon bakifrån i folkskaran och rörde+ vid hans ytterklädnad; 28  hon sade nämligen gång på gång: ”Om jag bara får röra vid hans ytterkläder blir jag frisk.”*+ 29  Och omedelbart torkade hennes blods källa ut, och hon kunde i sin kropp märka att hon hade blivit frisk från den plågsamma sjukdomen.+ 30  Med ens visste Jesus också med sig att kraft+ hade gått ut från honom, och han vände sig om i folkskaran och sade: ”Vem rörde vid mina ytterkläder?”+ 31  Men hans lärjungar sade till honom: ”Du ser ju folkskaran som tränger sig inpå dig,+ och så säger du: ’Vem rörde vid mig?’” 32  Han såg sig emellertid omkring för att få se henne som hade gjort detta. 33  Men kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom skrämd och bävande och kastade sig ner inför honom och sade honom hela sanningen.+ 34  Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk.* Gå i frid,*+ och var frisk från din plågsamma sjukdom.”+ 35  Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hem och sade: ”Din dotter har dött! Varför besvära läraren vidare?”+ 36  Men Jesus, som också hade hört det ord som blev sagt, sade till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd, utöva bara tro.”+ 37  Och han tillät ingen att följa med honom utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs bror.+ 38  Så kom de till synagogföreståndarens hus, och han iakttog larmet och förvirringen och dem som grät och klagade högt, 39  och sedan han hade stigit på, sade han till dem: ”Varför ställer ni till med larm och förvirring och högljudd gråt? Barnet har inte dött, utan det sover.”+ 40  Då började de skratta hånfullt åt honom. Men efter att ha kört ut allesammans tog han med sig barnets far och mor och dem som var med honom, och han gick in dit där barnet var.+ 41  Och han tog barnets hand och sade till henne: ”Talitạ koumi”, som översatt betyder: ”Flicka lilla, jag säger dig: Stig upp!”+ 42  Och med ens reste sig flickan upp och började gå omkring; hon var nämligen tolv år gammal. Och genast blev de utom sig av stor glädje.+ 43  Men han gav dem gång på gång tillsägelse att inte låta någon få veta+ om detta, och han sade att man skulle ge henne något att äta.

Fotnoter

”gerasenernas”, א*BDVg; ACSyh,p: ”gadarenernas”. Se not till Mt 8:28, ”gadarenernas land”.
Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest). Se Tillägg 7B.
Se Tillägg 1D.
Ordagr.: ”förkunna (utropa) som en härold”. Grek.: kērỵssein. Se not till Mk 13:10.
El.: ”De tio städerna”. Grek.: tēi Dekapọlei.
El.: ”räddad”.
El.: ”har räddat dig”.
”i frid”. Grek.: eis eirẹ̄nēn; lat.: in pạce; J17,18,22(hebr.): leshalọ̄m.