Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Markus 4:1–41

 Och han började åter undervisa invid sjön.+ Och en mycket stor folkskara samlades nära honom, så han steg i en båt och satt ute på sjön, men allt folket vid sjön var på stranden.+  Och han började undervisa dem i många ting med hjälp av liknelser,+ och i sin undervisning sade han till dem:+  ”Hör på. Se! Såningsmannen gick ut för att så.+  Och när han sådde, föll en del utmed vägen, och fåglarna kom och åt upp det.+  Och en del föll på stället med klippgrund, där det förstås inte hade mycket jord, och det sköt omedelbart upp, eftersom det inte hade djup jord.+  Men när solen gick upp, förbrändes det, och eftersom det inte hade någon rot, torkade det bort.+  Och en del föll bland törnena, och törnena kom upp och kvävde det, och det frambringade ingen frukt.+  Men en del korn föll i den utmärkta jorden,+ och när de kom upp och växte till, började de frambringa frukt, och de bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”+  Så tillfogade han: ”Den som har öron att höra med, han må höra.”+ 10  När han så blev ensam, satte de som var omkring honom jämte de tolv i gång med att fråga ut honom om liknelserna.+ 11  Och han sade till dem: ”Åt er har Guds kungarikes heliga hemlighet+ blivit given, men för dem som är utanför framställs alltsammans i liknelser,+ 12  för att de, fastän de ser, skall se och ändå inte se och, fastän de hör, skall höra och ändå inte fatta innebörden, och inte heller någonsin skall vända om, så att de får förlåtelse.”+ 13  Ytterligare sade han till dem: ”Ni begriper inte den här liknelsen, så hur skall ni förstå alla de andra liknelserna? 14  Såningsmannen sår ordet.+ 15  Dessa är då de utmed vägen där ordet sås ut; men så snart som de har hört det, kommer Satan+ och tar bort ordet som såddes i dem.+ 16  Och likaså finns det de som sås ut på ställen med klippgrund: så snart som de har hört ordet, tar de emot det med glädje.+ 17  Ändå har de ingen rot i sig, utan de består bara till en tid; sedan, så snart som vedermöda eller förföljelse uppstår för ordets skull, förmås de att snava och falla.+ 18  Det är ytterligare andra som sås bland törnena; dessa är de som har hört ordet,+ 19  men de bekymmer+ som hör denna tingens ordning* till och rikedomens bedrägliga makt+ och begären+ efter allt annat tränger sig på och kväver ordet, och det blir utan frukt.+ 20  Slutligen är de som såddes i den utmärkta jorden de som lyssnar till ordet och villigt tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”+ 21  Och han fortsatte med att säga till dem: ”Inte kommer man väl med en lampa för att sätta den under ett sädesmått eller under en säng? Man tar väl fram den för att sätta den på ett lampställ?+ 22  Ingenting är ju gömt som inte skall uppenbaras; ingenting har blivit omsorgsfullt fördolt som inte skall komma i dagen.+ 23  Vemhelst som har öron att höra med, han må höra.”+ 24  Ytterligare sade han till dem: ”Ge akt på vad ni hör.+ Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er,+ ja, ännu mera skall ni få.+ 25  Den som har skall nämligen få mera givet åt sig; men den som inte har, från honom skall tas också vad han har.”+ 26  Och han sade vidare: ”Så är då Guds kungarike alldeles som när en man kastar ut säden på marken,+ 27  och han sover om natten och stiger upp på dagen, och säden skjuter upp och växer sig hög, precis hur vet han inte.+ 28  Av sig själv bär marken frukt steg för steg: först grässtrået, sedan sädesaxet, slutligen fullbildat korn i axet. 29  Men så snart som frukten medger det, sätter han i gång med skäran, eftersom skördetiden har kommit.” 30  Och han fortsatte med att säga: ”Vad skall vi likna Guds kungarike vid, eller med vilken liknelse skall vi framställa det?+ 31  Jo, vid ett senapskorn, som vid den tid då det såddes ut på marken var det minsta av alla frön på jorden+ 32  men när det har såtts ut, kommer det upp och blir större än alla andra köksväxter och bildar stora grenar,+ så att himlens fåglar+ kan finna ett tillhåll i dess skugga.”+ 33  Med hjälp av många sådana liknelser+ brukade han tala ordet till dem, så långt som de förmådde höra på. 34  Ja, han talade inte till dem utan att använda liknelser, men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem.+ 35  Och den dagen, när det hade blivit kväll, sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra stranden.”+ 36  Så när de hade låtit folkskaran gå tog de honom med sig i båten, så som han var; och andra båtar följde honom.+ 37  Då blev det plötsligt ett mycket våldsamt stormväder, och vågorna slog oavbrutet in i båten, så att båten var nära att bli fylld.+ 38  Men han låg i aktern och sov på en kudde. Och de väckte honom och sade till honom: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi är nära att gå under?”+ 39  Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!”+ Och vinden lade sig, och det blev alldeles vindstilla.+ 40  Och han sade till dem: ”Varför är ni harhjärtade? Har ni ännu inte någon tro?” 41  Men de kände fruktan, ja stor fruktan, och de sade till varandra: ”Vem är det här egentligen, eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”+

Fotnoter

El.: ”denna tidsålder”. Grek.: tou aiọ̄nos; lat.: saeculi; J17,18,22(hebr.): ha‛ōlạm hazzẹh, ”denna tidsåldern (tingens ordning)”.