Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Markus 10:1–52

10  Därifrån bröt han upp och kom till Judeens gränsområden och andra sidan Jordan, och på nytt kom folkskaror tillsammans till honom, och som han var van började han åter undervisa dem.+  Nu närmade sig några fariséer, och för att sätta honom på prov frågade de honom om det är tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru.+  Till svar sade han till dem: ”Vad har Mose befallt er?”  De sade: ”Mose har tillåtit att man skriver ett skilsmässointyg och skiljer sig från henne.”+  Men Jesus sade till dem: ”Med hänsyn till er hårdhjärtenhet+ skrev han detta bud åt er.  Men från skapelsens början ’gjorde Han* dem till man och kvinna.+  Därför skall en man lämna sin far och mor,  och de två skall vara ett kött’;+ alltså är de inte längre två, utan ett kött.  Därför, vad Gud har fogat samman* får ingen människa skilja åt.”+ 10  När de åter var i huset,+ frågade lärjungarna honom om detta. 11  Och han sade till dem: ”Vemhelst som skiljer sig från* sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott+ mot henne, 12  och om en kvinna, sedan hon skilt sig från sin man, skulle gifta sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.”+ 13  Nu började man komma till honom med små barn för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna talade strängt till dem.+ 14  När Jesus såg detta, blev han uppbragt och sade till dem: ”Låt de små barnen komma till mig; försök inte hejda dem, för Guds kungarike tillhör sådana.+ 15  I sanning säger jag er: Den som inte tar emot Guds kungarike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det.”+ 16  Och han tog barnen i sin famn och välsignade dem, i det han lade händerna på dem.+ 17  Och när han gick ut och fortsatte på sin väg, sprang en man fram och föll på knä för honom och ställde frågan till honom: ”Gode lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”*+ 18  Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god?+ Ingen är god utom en enda, Gud.+ 19  Du känner buden: ’Mörda inte;+ Begå inte äktenskapsbrott;+ Stjäl inte;+ Bär inte falskt vittnesbörd;+ Bedra inte;+ Ära din far och mor.’”+ 20  Mannen sade till honom: ”Lärare, allt detta har jag hållit ända från min ungdom.” 21  Jesus såg på honom och greps av kärlek till honom och sade till honom: ”En sak fattas dig: Gå bort, sälj vad du än har och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen, och kom, bli min efterföljare.”+ 22  Men han blev dyster vid de orden och gick bedrövad bort, för han hade många ägodelar.+ 23  Efter att ha sett sig omkring sade Jesus till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar+ att komma in i Guds kungarike!”+ 24  Men lärjungarna blev förvånade+ över hans ord. Detta fick Jesus att åter säga till dem: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike! 25  Det är lättare för en kamel att tränga igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds kungarike.”+ 26  De blev ännu mer häpna och sade till honom: ”Vem kan då bli räddad?”+ 27  Jesus såg rakt på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud; för Gud är nämligen allting möjligt.”+ 28  Petrus sade till honom: ”Se! Vi har lämnat allt och har följt dig.”+ 29  Jesus sade: ”Jag säger er i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull,+ 30  som inte skall få hundrafalt+ nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser,+ och i den kommande tingens ordning* evigt liv. 31  Men många som är de första skall vara de sista och de sista de första.”+ 32  De drog nu fram på vägen upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem, och de förundrade sig; men de som följde efter var rädda. Än en gång tog han de tolv åt sidan och började tala med dem om det som skulle hända med honom:+ 33  ”Här är vi nu, på väg upp till Jerusalem, och Människosonen skall överlämnas åt de främsta prästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt människor från nationerna,+ 34  och de skall gyckla med honom och spotta på honom och gissla honom och döda honom, men tre dagar senare skall han uppstå.”+ 35  Och Jakob och Johannes, Sebedẹus två söner,+ trädde fram till honom och sade till honom: ”Lärare, vi vill att du gör för oss vad vi än ber dig om.”+ 36  Han sade till dem: ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” 37  De sade till honom: ”Låt oss få sitta, en på din högra sida och en på din vänstra, i din härlighet.”+ 38  Men Jesus sade till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om. Förmår ni dricka den bägare som jag nu dricker eller döpas med det dop* som jag nu döps med?”+ 39  De sade till honom: ”Det förmår vi.” Då sade Jesus till dem: ”Den bägare jag nu dricker skall ni få dricka, och det dop som jag nu döps med skall ni döpas med.+ 40  Men detta att sätta sig till höger eller till vänster om mig är inte min sak att ge,+ utan det tillhör dem som det har beretts åt.” 41  När nu de tio andra hörde om det, började de harmas på Jakob och Johannes.+ 42  Jesus kallade dem emellertid till sig och sade till dem: ”Ni vet att de som anses styra nationerna spelar herrar över dem, och deras stormän utövar myndighet över dem.+ 43  Men så är det inte bland er; utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare,+ 44  och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara allas slav.+ 45  Ja, inte ens Människosonen har kommit för att bli betjänad,+ utan för att betjäna och ge sin själ* till en lösen+ i utbyte mot många.”+ 46  Och de kom till Jeriko. Men när han och hans lärjungar och en ansenlig folkskara gick ut ur Jeriko, satt Bartimẹus (son till Timẹus), en blind tiggare, där invid vägen.+ 47  När han hörde att det var Jesus, nasarén, började han ropa högt och säga: ”Davids Son,+ Jesus, var barmhärtig mot mig!”+ 48  Då började många bryskt säga till honom att vara tyst; men han fortsatte att ropa så mycket mera: ”Davids Son, var barmhärtig mot mig!”+ 49  Så Jesus stannade och sade: ”Kalla hit honom.” Och de kallade på den blinde och sade till honom: ”Fatta mod, stig upp, han kallar på dig.”+ 50  Då kastade han av sin ytterklädnad, sprang upp och kom till Jesus. 51  Och som svar sade Jesus till honom: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?”+ Den blinde sade till honom: ”Rabbouni,* låt mig få synen tillbaka.”+ 52  Och Jesus sade till honom: ”Gå, din tro har gjort dig frisk.”*+ Och med ens fick han synen tillbaka,+ och han började följa honom på vägen.+

Fotnoter

”Han”, אBC; ADVgSyh,p,sArm: ”Gud”.
”fogat samman”. El.: ”sammanokat”.
Ordagr.: ”skulle lösa (sända bort)”. Se not till Mal 2:16, ”skilsmässa”.
”evigt liv”. Grek.: zōẹ̄n aiọ̄nion; lat.: vịtam aetẹrnam; J17,18,22(hebr.): chajjẹ̄ ‛ōlạm.
El.: ”och i ... tidsåldern”. Grek.: kai en tōi aiọ̄ni; J17,22(hebr.): uva‛ōlạm.
El.: ”den nedsänkning (neddoppning)”. Grek.: to bạptisma.
El.: ”sitt liv”. Se not till Mt 20:28, ”själ”.
”Rabbouni”. Se Joh 20:16.
El.: ”har räddat dig”.