Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 9:1–62

 Sedan kallade han samman de tolv och gav dem makt och myndighet över alla demonerna och till att bota sjukdomar.+  Och så sände han ut dem att predika Guds kungarike och ge läkedom,  och han sade till dem: ”Ta inget med er på färden, varken stav eller matpåse eller bröd eller silverpengar; ha inte heller två underklädnader.+  Men varhelst ni går in i ett hem, stanna där och utgå därifrån.+  Och varhelst man inte tar emot er: skaka dammet av era fötter, när ni går ut ur den staden,+ till ett vittnesbörd mot dem.”+  Så gav de sig i väg och gick igenom distriktet från by till by, under det att de förkunnade de goda nyheterna och botade sjuka överallt.+  Nu fick landsdelshärskaren* Herodes höra om allt som hände, och han var mycket rådvill, därför att det sades av några att Johannes hade uppväckts från de döda,+  men av andra att Elia hade visat sig, men av åter andra att någon av de forntida profeterna hade uppstått.  Herodes sade: ”Johannes har jag halshuggit.+ Vem är då denne, som jag hör sådant om?” Så han försökte+ få träffa honom. 10  Och när apostlarna kom tillbaka, berättade de för honom om vad de hade gjort.+ Då tog han dem med sig och drog sig undan till avskildhet+ till en stad som hette Betsaida. 11  Men när folkskarorna fick reda på det följde de efter honom. Och han tog välvilligt emot dem och började tala till dem om Guds kungarike,+ och dem som behövde botas gjorde han friska.+ 12  Så började dagen lida mot sitt slut. De tolv kom nu fram och sade till honom: ”Skicka i väg folket, så att de kan gå till byarna och lantgårdarna runt omkring och skaffa nattlogi och få tag i något att äta, eftersom vi här ute befinner oss på en enslig plats.”+ 13  Men han sade till dem: ”Ge ni dem något att äta.”+ De sade: ”Vi har inget mer än fem bröd och två fiskar,+ om vi nu inte själva skulle gå och köpa mat åt allt detta folk.”+ 14  De var nämligen omkring fem tusen män.+ Men han sade till sina lärjungar: ”Låt dem lägga sig ner i matlag, omkring femtio i varje.”+ 15  Och de gjorde så och fick alla att lägga sig ner. 16  Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt dem i stycken och började ge dem åt lärjungarna för att de skulle lägga fram dem för folket.+ 17  Så åt de alla och blev mätta, och det som blev över efter dem samlades upp, tolv korgar med brödstycken.+ 18  Senare, medan han var ensam och bad, kom lärjungarna tillsammans till honom,* och han frågade dem och sade: ”Vem säger folkskarorna att jag är?”+ 19  Till svar sade de: ”Johannes döparen;* men andra: Elia,* och åter andra: att en av de forntida profeterna har uppstått.”+ 20  Då sade han till dem: ”Ni då, vem säger ni att jag är?” Till svar sade Petrus:+ ”Guds Messias.”*+ 21  Han talade då strängt till dem och förbjöd dem att tala om detta för någon,+ 22  men han sade: ”Människosonen måste utstå många lidanden och bli förkastad av de äldste och de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad+ och bli uppväckt på tredje dagen.”+ 23  Sedan övergick han till att säga till alla: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv*+ och lyfta upp sin tortyrpåle* dag efter dag och följa mig oavbrutet.+ 24  Ty vemhelst som vill rädda sin själ* skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull, han skall rädda den.+ 25  Ja, vad nytta gör väl en människa sig själv, om hon vinner hela världen men mister sitt eget jag eller tar skada?+ 26  Ty vemhelst som skäms för mig och för mina ord, honom skall Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.+ 27  Men jag säger er sanningsenligt: Av dem som står här är det några som inte alls skall smaka döden, förrän de får se Guds kungarike.”+ 28  Omkring åtta dagar efter det att han hade sagt dessa ord tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.+ 29  Och medan han bad blev hans ansiktes utseende+ annorlunda, och hans klädnad blev bländande vit.*+ 30  Och se, två män samtalade med honom; det var Mose och Elia.+ 31  Dessa visade sig i härlighet och började tala om hans bortgång,* som han skulle fullborda i Jerusalem.+ 32  Nu var Petrus och de som var med honom sömndruckna; men när de blev klarvakna såg de hans härlighet+ och de två männen som stod tillsammans med honom. 33  Och just som dessa höll på att bli skilda från honom sade Petrus till Jesus: ”Lärare, det är gott för oss att vara här. Låt oss resa tre tält, ett för dig och ett för Mose och ett för Elia”; han visste nämligen inte vad han sade.+ 34  Men medan han sade detta, bildades ett moln, och det började överskugga dem. När de kom in i molnet blev de rädda.+ 35  Och ur molnet ljöd en röst,+ som sade: ”Denne är min Son, den som har blivit utvald.+ Lyssna till honom.”+ 36  Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam.+ Men de höll tyst och berättade inte i de dagarna för någon om det de hade sett.+ 37  När de dagen efter hade kommit ner från berget, kom en stor folkskara emot honom.+ 38  Och se, en man ur folkskaran ropade och sade: ”Lärare, jag ber dig, se till min son, för han är min enfödde,*+ 39  och se, en ande+ tar fatt i honom, och plötsligt skriker han högt, och den ger honom krampryckningar med fradga, och den vill knappast lämna honom efter att ha mörbultat honom. 40  Och jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.”+ 41  Detta fick Jesus att säga: ”O du förvända generation utan tro,+ hur länge måste jag vara kvar hos er och stå ut med er? Led din son över hit.”+ 42  Men medan han ännu närmade sig, slog demonen omkull honom och gav honom krampryckningar. Jesus talade emellertid strängt till den orena anden och gjorde pojken frisk och gav honom tillbaka till hans far.+ 43  Då häpnade de alla över Guds väldiga makt.*+ När de nu alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44  ”Ta villigt emot dessa ord i era öron, för Människosonen skall överlämnas i människors händer.”+ 45  Men de förstod fortfarande inte det uttalandet. Ja, det var höljt i dunkel för dem för att de inte skulle fatta det, och de var rädda för att fråga honom om detta uttalande.+ 46  Då kom det i gång en överläggning bland dem om vem som kunde vara* den störste av dem.+ 47  Jesus, som visste vad de överlade om i sina hjärtan, tog ett litet barn, ställde det bredvid sig+ 48  och sade till dem: ”Vemhelst som tar emot detta lilla barn på grundval av mitt namn, han tar också emot mig, och vemhelst som tar emot mig, han tar också emot honom som har sänt ut mig.+ Ty den som uppför sig som en av de mindre+ bland er alla, denne är det som är* stor.”+ 49  Detta fick Johannes att säga: ”Lärare, vi såg någon som drev ut demoner+ genom att använda ditt namn, och vi försökte hindra+ honom, eftersom han inte följer* med oss.”+ 50  Men Jesus sade till honom: ”Försök inte hindra honom, ty den som inte är emot er, han är för er.”+ 51  När nu dagarna fram till hans upptagande var nära att utlöpa,*+ vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit. 52  Så han sände ut budbärare framför sig. Och de gav sig i väg och kom in i en samarisk+ by för att göra förberedelser för honom; 53  men de tog inte emot honom, därför att han hade vänt sitt ansikte mot Jerusalem för att gå dit.+ 54  När lärjungarna Jakob och Johannes+ såg detta, sade de: ”Herre, vill du att vi säger att eld+ skall komma ner från himlen och förinta dem?” 55  Men han vände sig om och förebrådde dem. 56  Så gick de till en annan by. 57  När de nu gick på vägen, sade någon till honom: ”Jag vill följa dig vart du än går.”+ 58  Och Jesus sade till honom: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.”+ 59  Sedan sade han till en annan: ”Bli min efterföljare.” Mannen sade: ”Tillåt mig först att gå bort och begrava min far.”+ 60  Men han sade till honom: ”Låt de döda+ begrava sina döda, men ge dig av du och förkunna Guds kungarike vida omkring.”+ 61  Och åter en annan sade: ”Jag vill följa dig, Herre; men tillåt mig först att ta farväl+ av dem som är i mitt hushåll.”* 62  Jesus sade till honom: ”Ingen som har satt sin hand till plogen+ och ser sig tillbaka+ är väl rustad för Guds kungarike.”

Fotnoter

El.: ”tetrarken”. Se 3:1 med noter.
El.: ”var lärjungarna tillsammans med honom”. B*: ”träffade lärjungarna på honom”.
El.: ”nedsänkaren”, ”neddopparen”. Grek.: ton Baptistẹ̄n.
Betyder ”min Gud är Jehova”. J17,18,22(hebr.): ’Elijạhu.
El.: ”Smorde”, ”Kristus”. Grek.: ho khristọs.
El.: ”skall han säga nej till sig själv”.
Se Tillägg 5C.
El.: ”sitt liv”. Grek.: tēn psykhẹ̄n autou; J17,18,22(hebr.): nafshọ̄ (av nẹfesh). Se Tillägg 4A.
El.: ”blev vit och strålande (lysande)”.
”bortgång”. Grek.: ẹxodon, som i 2Pe 1:15.
El.: ”ende”. Grek.: monogenẹ̄s.
”väldiga makt”. El.: ”väldighet”, ”majestät”, ”storhet”. Grek.: megaleiọtēti; lat.: magnitụdine; J17,22(hebr.): gedhullạth.
El.: ”som var”.
El.: ”skall vara”.
El.: ”går tillsammans”.
El.: ”När nu den tid då han skulle bli upptagen (till himlen) närmade sig”.
El.: ”mitt hus”.