Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 7:1–50

 När han hade fullbordat alla sina uttalanden inför folkets öron, gick han in i Kapẹrnaum.+  Nu var det en officer* där, vars slav låg sjuk och var nära döden,+ och officeren satte stort värde på honom.  När han fick höra om Jesus, sände han i väg några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda hans slav.  De som då kom fram till Jesus började ivrigt* bönfalla honom och säga: ”Han är värd att du beviljar honom detta,  för han älskar vår nation,+ och det är han som har byggt synagogan åt oss.”  Då gav sig Jesus av tillsammans med dem. Men när han inte var långt från huset, hade officeren redan sänt vänner för att säga till honom: ”Herre, gör dig inte besvär; jag är ju inte god nog för att du skulle komma in under mitt tak.+  Därför ansåg jag mig inte själv värdig att komma till dig. Men säg ett ord, och låt min tjänare bli frisk.  Jag är ju själv en människa som står under befäl, och jag har soldater under mig, och jag säger till en av dem: ’Ge dig av!’ och han ger sig av, och till en annan: ’Kom!’ och han kommer, och till min slav: ’Gör detta!’ och han gör det.”+  När nu Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom, och han vände sig till folkskaran som följde honom och sade: ”Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.”+ 10  Och när sändebuden vände tillbaka till huset, fann de slaven vid god hälsa.+ 11  Kort därefter* ställde han färden till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara färdades tillsammans med honom. 12  När han närmade sig stadsporten, se, då bars det ut en död,+ som var sin mors enfödde*+ son. Hon var dessutom änka. En ansenlig mängd folk från staden var också med henne. 13  Och när Herren fick se henne, greps han av medlidande+ med henne, och han sade till henne: ”Gråt inte mer.”+ 14  Därmed gick han fram och rörde vid likbåren, och bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!”*+ 15  Och den döde satte sig upp och började tala, och han gav honom åt hans mor.+ 16  Nu greps de alla av fruktan,+ och de började ge ära åt Gud och sade: ”En stor profet+ har rests upp bland oss”, och: ”Gud har vänt sin uppmärksamhet till sitt folk.”+ 17  Och dessa nyheter om honom spred sig i hela Judeen och hela den kringliggande trakten. 18  Nu underrättades Johannes om allt detta genom sina lärjungar.+ 19  Johannes kallade då till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren för att säga: ”Är du Den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?”*+ 20  När männen kom fram till honom, sade de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att säga: ’Är du Den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?’”* 21  I den stunden botade han många från sjukdomar+ och plågor och onda andar, och många blinda gav han synen tillbaka. 22  Till svar sade han därför till de två: ”Ge er av+ och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda+ får sin syn, ofärdiga* går omkring, spetälska blir renade, och döva hör, döda blir uppväckta, för fattiga förkunnas+ de goda nyheterna.+ 23  Och lycklig är den som inte i mig finner orsak att snava och falla.”+ 24  När sändebuden från Johannes hade gått därifrån, började han tala till folkskarorna om Johannes: ”Vad gick ni ut i vildmarken för att se? Ett vassrör satt i häftig gungning av vinden?+ 25  Vad gick ni då ut för att få se? En människa klädd i mjuka ytterkläder?+ Se, de som har praktfull klädsel och lever i lyx befinner sig i kungaslotten.+ 26  Vad gick ni då i själva verket ut för att få se? En profet?+ Ja, säger jag er, och långt mera än en profet.+ 27  Det är om honom det står skrivet: ’Se! Jag sänder ut min budbärare framför ditt ansikte,+ och han skall bereda din väg framför dig.’+ 28  Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen större+ än Johannes; men den som är en av de mindre i Guds kungarike är större än han.”+ 29  (Och när allt folket och tullindrivarna hörde detta,* förklarade de Gud vara rättfärdig;+ de hade nämligen blivit döpta med Johannes dop.*+ 30  Men fariséerna och de lagkunniga brydde sig inte om Guds råd+ till* dem; de hade ju inte blivit döpta av honom.) 31  ”Vem skall jag då jämföra denna generations människor med, och vem är de lika?+ 32  De är lika små barn, som sitter på ett torg och ropar till varandra och som säger: ’Vi har spelat flöjt för er, men ni har inte dansat; vi har jämrat oss, men ni har inte gråtit.’+ 33  På ett motsvarande sätt är det: Här har Johannes döparen kommit utan att vare sig äta bröd eller dricka vin, men ni säger: ’Han har en demon.’+ 34  Människosonen har kommit och äter och dricker, men ni säger: ’Titta! En människa som är glupsk och begiven på vin, en vän till tullindrivare och syndare!’+ 35  Visheten+ blir i alla fall befunnen rättfärdig genom alla sina barn.”+ 36  Nu bad en av fariséerna honom gång på gång att äta middag med honom. Därför gick han in i fariséns hus+ och lade sig till bords. 37  Och se, en kvinna som var känd i staden för att vara en synderska fick veta att han låg till bords i fariséns hus, och hon kom dit med ett alabasterkärl+ med välluktande olja, 38  och hon ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät, och hon började fukta hans fötter med sina tårar, och hon torkade dem med sitt huvudhår. Vidare kysste hon ömt hans fötter och smorde in dem med den välluktande oljan. 39  När farisén, som hade bjudit honom till sig, såg detta, sade han inom sig: ”Om den mannen vore en profet,+ borde han veta vilken och vad slags kvinna det är som rör vid honom, att hon är en synderska.”+ 40  Men till svar sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han sade: ”Lärare, säg det!” 41  ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare; den ene var skyldig fem hundra denarer,*+ men den andre femtio. 42  När de inte hade något att betala igen med, efterskänkte han dem båda deras skuld.+ Vilken av dem kommer då att älska honom mest?” 43  Till svar sade Simon: ”Den, förmodar jag, som han efterskänkte mest.” Han sade till honom: ”Rätt bedömt av dig.” 44  Och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Ser du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus; du gav mig inget vatten+ till mina fötter. Men den här kvinnan fuktade mina fötter med sina tårar och torkade av dem med sitt hår. 45  Du gav mig ingen kyss;+ men från den stund då jag kom in har denna kvinna inte hört upp med att ömt kyssa mina fötter. 46  Du smorde inte in mitt huvud med olja;+ men den här kvinnan har smort in mina fötter med välluktande olja. 47  I kraft av detta, säger jag dig, har hon fått förlåtelse för sina synder, fast de är många,+ ty hon har visat stor kärlek; men den som får förlåtelse i ringa mån visar kärlek i ringa mån.” 48  Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.”+ 49  Då började de som låg till bords med honom säga inom sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”+ 50  Men han sade till kvinnan: ”Din tro har räddat dig;+ gå din väg i frid.”+

Fotnoter

El.: ”centurion”. Grek.: Hekatontạrkhou; lat.: centuriọnis. En centurion hade befäl över 100 soldater.
El.: ”med hast”.
”Kort därefter”, P75אcAB; א*CD: ”Följande dag”.
El.: ”ende”. Grek.: monogenẹ̄s. Se not till 8:42.
El.: ”Vakna upp!”
”någon annan”. Grek.: hẹteron (WH), ”en annan” i betydelsen ”en annorlunda beskaffad”, ”en annan av ett annat slag”, אB; grek.: ạllon (Nestle-Aland, UBS), ”en annan” i betydelsen ”en annan av samma slag”, AD.
”någon annan”. Grek.: ạllon, ”en annan” i betydelsen ”en annan av samma slag”, P75AB; אD(grek.): hẹteron, ”en annan” i betydelsen ”en annorlunda beskaffad”, ”en annan av ett annat slag”.
l.: ”lama”.
l.: ”honom”.
El.: ”nedsänkning”, ”neddoppning”. Grek.: bạptisma.
”råd till”. El.: ”vilja för”.
En denar var ett romerskt silvermynt som vägde omkr. 3,85 g.