Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 6:1–49

 Nu råkade han på en sabbat färdas genom sädesfält, och hans lärjungar ryckte av axen,+ gnuggade sönder dem med händerna och åt.+  Då sade några av fariséerna: ”Varför gör ni sådant som inte är tillåtet+ på sabbaten?”+  Men Jesus svarade dem och sade: ”Har ni aldrig läst om just det som David+ gjorde, när han och de män som var med honom blev hungriga+  hur han gick in i Guds hus, fick framläggningsbröden,*+ åt och gav därav åt de män som var med honom, något som ingen utom prästerna har lov att äta?”+  Och han sade vidare till dem: ”Människosonen är sabbatens Herre.”+  Under en annan sabbat+ gick han in i synagogan och började undervisa. Och det var en man där, vars högra hand var förtvinad.+  De skriftlärda och fariséerna iakttog+ honom nu mycket noggrant för att se om han skulle bota någon på sabbaten, så att de kunde hitta något att anklaga honom för.+  Han visste emellertid om deras överläggningar,+ och ändå sade han till mannen med den förtvinade handen: ”Stig upp och ställ dig här i mitten.” Och han steg upp och ställde sig där.+  Sedan sade Jesus till dem: ”Jag frågar er: Är det på sabbaten tillåtet att göra gott+ eller att göra skada, att rädda eller att tillintetgöra en själ?”*+ 10  Och efter att ha sett sig omkring på dem alla sade han till mannen:* ”Räck ut din hand.” Han gjorde så, och hans hand blev återställd.+ 11  Men de blev fyllda av ursinne, och de började samtala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.+ 12  Under de dagarna gick han ut till berget för att be,+ och han blev kvar där hela natten i bön till Gud.+ 13  Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde bland dem ut tolv, som han också kallade ”apostlar”:+ 14  Simon, som han också gav namnet Petrus,+ och Andreas, hans bror, och Jakob och Johannes,+ Filippus+ och Bartolomẹus, 15  Matteus och Tomas,+ Jakob, Alfẹus son, och Simon, som kallas ”den nitiske”,*+ 16  och Judas, Jakobs son, och Judas Iskạriot, som blev förrädare.+ 17  Och han gick ner tillsammans med dem och stannade på en jämn plats, och där var en stor skara av hans lärjungar och en stor folkhop+ från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon, som kom för att höra honom och bli läkta från sina sjukdomar.+ 18  Också de som besvärades av orena andar blev botade. 19  Och hela folkskaran sökte få röra+ vid honom, eftersom kraft+ gick ut från honom och läkte dem alla. 20  Och han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar och sade:+ ”Lyckliga* är ni fattiga,+ därför att Guds kungarike är ert. 21  Lyckliga är ni som hungrar+ nu, därför att ni skall bli mättade.+ Lyckliga är ni som gråter nu, därför att ni skall skratta.+ 22  Lyckliga är ni när människorna hatar+ er och när de stänger er ute och smädar er och kastar bort+ ert namn som något ont för Människosonens skull. 23  Gläd er på den dagen, ja, ta glädjesprång, ty se, er lön är stor i himlen; detsamma brukade nämligen deras förfäder göra med profeterna.+ 24  Men ve er, ni rika,+ därför att ni nu får er tröst fullt ut.+ 25  Ve er som är övermätta nu, därför att ni skall få hungra.+ Ve er som skrattar nu, därför att ni skall sörja och gråta.+ 26  Ve er när alla människor talar väl om er, för detsamma gjorde deras förfäder med de falska profeterna.+ 27  Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender,+ gör gott+ mot dem som hatar er, 28  välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.+ 29  Åt den som slår dig på den ena kinden+ skall du hålla fram den andra också; och den som tar ifrån+ dig ytterklädnaden skall du inte heller vägra underklädnaden. 30  Ge åt var och en som ber dig,+ och när någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31  Och alldeles som ni vill* att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra* mot dem.+ 32  Och om ni älskar dem som älskar er, vilken förtjänst ger det er? Också syndarna älskar ju de människor som älskar dem.+ 33  Och om ni gör gott mot dem som gör er gott, vilken förtjänst ger det er i själva verket? Också syndarna gör detsamma.+ 34  Och om ni lånar ut räntefritt+ åt dem som ni hoppas få något av, vilken förtjänst ger det er? Också syndare lånar ut räntefritt åt syndare för att få lika igen.+ 35  Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut+ räntefritt utan att hoppas få något igen. Då skall er lön vara stor, och ni skall vara den Högstes söner,+ för han är omtänksam+ om de otacksamma och onda. 36  Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig.+ 37  Och sluta upp med att döma, så skall ni alls inte bli dömda;+ och sluta upp med att domfälla, så skall ni alls inte bli domfällda. Fortsätt med att frikänna, så skall ni bli frikända.+ 38  Ta för vana att ge, och man skall ge åt er.+ Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä;* för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.”+ 39  Därpå framställde han också en liknelse för dem: ”Inte kan väl en blind vägleda en blind? Kommer de då inte båda att störta i en grop?+ 40  En lärjunge står inte över läraren, men var och en som är fullkomligt undervisad skall vara lik sin lärare.+ 41  Varför ser du då flisan som finns i din broders öga men märker inte bjälken som finns i ditt eget öga?+ 42  Hur kan du säga till din broder: ’Broder, låt mig ta bort flisan som finns i ditt öga’, du som inte ser bjälken i ditt eget öga?+ Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga,+ och så kan du se klart och ta bort flisan som finns i din broders öga.+ 43  Det finns nämligen inget fint träd som frambringar dålig frukt; inte heller finns det något dåligt träd som frambringar fin frukt.+ 44  Varje träd känns ju igen på sin egen frukt.+ Så till exempel plockar man inte fikon från törnen; inte heller skär man av vindruvor från en törnbuske.+ 45  En god människa bär fram det goda ur sitt hjärtas goda skatt,+ men en ond människa bär fram det onda ur sin onda skatt; av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.+ 46  Varför kallar ni mig då ’Herre! Herre!’ men gör inte vad jag säger?+ 47  Var och en som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag skall visa er vem han är lik:+ 48  Han är lik en man som byggde ett hus och som grävde och gick ner djupt och lade en grund på klippan. När det så blev högvatten,+ vräkte sig floden mot det huset men var inte stark nog att skaka det, eftersom det var väl byggt.+ 49  Den däremot som hör och inte gör,+ han är lik en människa som byggde ett hus på marken utan grund. Mot det vräkte sig floden, och det störtade genast in, och det husets ras+ blev stort.”+

Fotnoter

El.: ”skådebröden”.
El.: ”ett liv”. Grek.: psykhẹ̄n; J17,18,22(hebr.): nẹfesh. Se Tillägg 4A.
Ordagr.: ”till honom”.
”den nitiske”. El.: ”seloten”, ”den ivrige”. Grek.: Zēlōtẹ̄n.
”Lyckliga”. Grek.: Makạrioi; lat.: beạti; Luther, 1522: ”Selig” (Saliga); 1526 års sv. övers.: ”Salighe”; därav uttrycket ”saligprisningar”.
El.: ”önskar”.
El.: ”skall ni ständigt göra”.
El.: ”i ert sköte”, ”i er famn”, ”i ert mantelveck”.