Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 22:1–71

22  Nu närmade sig det osyrade brödets* högtid, som kallas påsk.+  Och de främsta prästerna och de skriftlärda sökte efter det bästa sättet att röja honom ur vägen;+ de kände nämligen fruktan för folket.+  Men Satan trängde in i Judas, som kallades Iskạriot och som räknades bland de tolv;+  och han gick bort och talade med de främsta prästerna och befälhavarna för tempelpolisen om det bästa sättet att förråda honom åt dem.+  Då blev de glada och kom överens om att ge honom silverpengar.+  Och han gick med på det och började söka ett lämpligt tillfälle att förråda honom åt dem utan att det var folk omkring.+  Så kom det osyrade brödets dag, på vilken påskoffret måste slaktas;+  och han sände i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden+ åt oss, så att vi kan äta den.”  De sade till honom: ”Var vill du att vi gör i ordning den?” 10  Han sade till dem:+ ”Se! När ni kommer in i staden, skall en man som bär ett lerkärl med vatten komma emot er. Följ honom in i det hus han går in i.+ 11  Och ni skall säga till husets ägare: ’Läraren säger till dig: ”Var är gästrummet, där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’+ 12  Och denne skall visa er en stor sal i övervåningen som är rustad. Gör den i ordning där.”+ 13  Då gav de sig av och fann det alldeles som han hade sagt dem, och de ställde i ordning för påsken.+ 14  När stunden slutligen kom, lade han sig till bords och apostlarna tillsammans med honom.+ 15  Och han sade till dem: ”Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan jag lider; 16  jag säger er nämligen: Jag skall inte äta den på nytt, förrän den fullbordas i Guds kungarike.”+ 17  Och han tog emot en bägare,+ tackade Gud och sade: ”Ta denna och skicka den från den ene till den andre bland er; 18  jag säger er nämligen: Från och med nu skall jag inte dricka på nytt av vinstockens produkt, förrän Guds kungarike kommer.”+ 19  Han tog också ett bröd,+ tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: ”Detta betyder* min kropp+ som skall ges ut till förmån för er.+ Fortsätt att göra detta till minne av mig.”+ 20  Och sedan de hade ätit kvällsmåltiden tog han på samma sätt bägaren+ och sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet+ i kraft av mitt blod,+ som skall utgjutas till förmån för er.*+ 21  Men se, min förrädares+ hand är med mig vid bordet.+ 22  Människosonen går nämligen sin väg enligt vad som är utstakat;+ men ve den människa genom vilken han blir förrådd!”+ 23  Då började de sinsemellan diskutera frågan om vem av dem det egentligen kunde vara som stod i begrepp att göra detta.+ 24  Det uppstod emellertid också en hetsig dispyt bland dem om vilken av dem som tycktes vara störst.+ 25  Men han sade till dem: ”Nationernas kungar spelar herrar över dem, och de som har myndighet över dem kallas Välgörare.+ 26  Ni, däremot, skall inte vara på det sättet,+ utan den störste bland er, han bör bli som den yngste,+ och den som har ledningen bör bli som den som betjänar.*+ 27  Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som den som betjänar.+ 28  Ni är emellertid de som har stannat kvar+ hos mig under mina prövningar;+ 29  och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund+ med mig, om ett kungarike,+ 30  för att ni skall äta+ och dricka vid mitt bord i mitt kungarike+ och sitta på troner+ för att döma Israels tolv stammar. 31  Simon, Simon, se, Satan+ har utkrävt er för att sålla er som vete.+ 32  Men jag har framburit ödmjuk bön+ för dig, att din tro inte skall tryta; och du, när du en gång har vänt tillbaka: styrk+ dina bröder.” 33  Då sade han till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden.”+ 34  Men han sade: ”Jag säger dig, Petrus: En tupp skall inte gala i dag, förrän du tre gånger har nekat till att känna mig.”+ 35  Han sade också till dem: ”När jag sände+ ut er utan börs och matpåse och sandaler, inte saknade ni väl då någonting?” De sade: ”Nej!”* 36  Då sade han till dem: ”Men nu bör den som har en börs ta med sig den, och likaså en matpåse; och den som inte har något svärd, han bör sälja sin ytterklädnad och köpa ett. 37  För jag säger er att detta som står skrivet måste fullbordas på mig, nämligen: ’Och han blev räknad bland laglösa.’+ Ja, det som gäller mig får nu sin fullbordan.”+ 38  Då sade de: ”Herre, se, här är två svärd.” Han sade till dem: ”Det är nog.” 39  Och när han gick ut, begav han sig som vanligt till Olivberget; och lärjungarna följde också med honom.+ 40  När han hade kommit till platsen, sade han till dem: ”Håll ut i bön, så att ni inte kommer i frestelse.”+ 41  Och själv drog han sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad, 42  i det han sade: ”Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja+ ske, utan din.”+ 43  Då visade sig en ängel från himlen för honom och styrkte honom.+ 44  Men efter att ha kommit i svår ångest fortsatte han att be ännu innerligare;+ och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken.*+ 45  Och han reste sig från bönen, gick till lärjungarna och fann dem slumrande av bedrövelse;+ 46  och han sade till dem: ”Varför sover ni? Res er upp och håll ut i bön, så att ni inte kommer i frestelse.”+ 47  Medan han ännu talade, se, då kom en folkskara, och den man som hette Judas, en av de tolv, gick framför dem;+ och han närmade sig Jesus för att kyssa honom.+ 48  Men Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”+ 49  När de som var omkring honom såg vad som höll på att hända, sade de: ”Herre, skall vi slå till med svärd?”+ 50  Någon av dem slog också efter översteprästens slav och högg av honom högra örat.+ 51  Detta fick emellertid Jesus att säga: ”Låt det vara nog med detta.” Och han rörde vid örat och läkte honom.+ 52  Sedan sade Jesus till de främsta prästerna och polisbefälhavarna i templet och de äldste som hade kommit dit för att gripa honom: ”Har ni gått ut med svärd och påkar som mot en rövare?+ 53  Medan jag var hos er i templet+ dag efter dag, lyfte ni inte er hand mot mig.+ Men detta är er stund,+ och detta är mörkrets myndighet.”+ 54  Så grep de honom och ledde+ bort honom och förde in honom i översteprästens+ hus; men Petrus följde efter på avstånd.+ 55  När de tände upp en eld mitt på gården och satte sig tillsammans, blev Petrus sittande ibland dem.+ 56  Men en tjänsteflicka såg honom sitta vid den flammande elden, och hon mönstrade honom och sade: ”Den här mannen var också med honom.”+ 57  Men han förnekade+ det* med orden: ”Jag känner honom inte, kvinna.”+ 58  Och kort därefter sade en annan person som hade fått se honom: ”Också du är en av dem.” Men Petrus sade: ”Människa, det är jag inte.”+ 59  Och sedan det hade gått ungefär en timme, började en annan man kraftigt insistera: ”Med säkerhet var också den här mannen med honom; ja, han är ju galilé!”+ 60  Men Petrus sade: ”Människa, jag vet inte vad du talar om.” Och i samma ögonblick, medan han ännu talade, gol en tupp.+ 61  Och Herren vände sig om och såg på Petrus, och Petrus påminde sig Herrens yttrande, när han sade till honom: ”Innan en tupp gal i dag skall du tre gånger förneka mig.”+ 62  Och han gick ut utanför och grät bittert.+ 63  Nu började de män som hade honom* fången gyckla+ med honom, under det att de slog+ honom;+ 64  och sedan de hade höljt över honom, frågade de och sade: ”Profetera. Vem var det som slog till dig?”+ 65  Och de fortsatte att säga mycket annat hädiskt+ till honom. 66  När det slutligen blev dag, samlades folkets äldsteråd, både de främsta prästerna och de skriftlärda,+ och de förde honom in i sin Sanhedrịns sal* och sade:+ 67  ”Om du är Messias,+ så säg oss det.” Men han sade till dem: ”Även om jag sade er det, skulle ni inte alls tro det.+ 68  För övrigt: om jag frågade ut er, skulle ni inte alls svara.+ 69  Från och med nu skall emellertid Människosonen+ sitta på Guds krafts högra+ sida.”*+ 70  Då sade de alla: ”Är du alltså Guds Son?” Han sade till dem: ”Ni själva säger+ att jag är det.” 71  De sade: ”Behöver vi fler vittnesmål?+ Vi har ju själva hört det ur hans egen mun.”+

Fotnoter

El.: ”de ojästa kakornas”.
El.: ”är”, i betydelsen ”betecknar”, ”betyder”, ”representerar”. Se not till Mt 26:26.
”som skall ges ut ... utgjutas till förmån för er”, P75אABWVgSyh,pArm; dessa ord i v. 19, 20 saknas i DIt.
El.: ”tjänar”.
Ordagr.: ”Ingenting!”
V. 43, 44 finns i א*DVgSyc,h,hi,pArm; saknas i P75אcABWSys.
”honom”, AD*VgSyh.
”honom”, אBDItVg; ASyp: ”Jesus”.
El.: ”sin Sanhedrin”.
El.: ”vid Guds kraftfulla (mäktiga) högra hand (sida)”.