Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 20:1–47

20  Medan han en av de dagarna var i färd med att undervisa folket i templet och förkunna de goda nyheterna, närmade sig de främsta prästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste,+  och de tog till orda och sade till honom: ”Säg oss med vilken myndighet du gör detta eller vem det är som har gett dig denna myndighet.”+  Till svar sade han till dem: ”Jag vill också ställa er en fråga, och ni skall ge mig besked:+  Var Johannes dop* från himlen eller från människor?”+  Då drog de slutsatser sinsemellan, och de sade: ”Om vi säger: ’Från himlen’, kommer han att säga: ’Varför trodde ni honom då inte?’+  Men om vi säger: ’Från människor’, kommer allt folket att stena oss;+ de är ju övertygade om att Johannes+ var en profet.”+  Och de svarade att de inte visste varifrån.  Och Jesus sade till dem: ”Inte heller säger jag er med vilken myndighet jag gör detta.”+  Sedan började han framställa denna liknelse för folket: ”En man planterade en vingård+ och arrenderade ut den åt vinodlare, och så reste han utomlands en längre tid.+ 10  Men i rätt tid sände han ut en slav+ till vinodlarna,+ för att de skulle ge honom något av vingårdens frukt.+ Vinodlarna skickade emellertid bort honom tomhänt+ sedan de hade pryglat honom. 11  Men han gjorde om det och sände en annan slav till dem. Denne pryglade de också och vanärade och skickade bort tomhänt.+ 12  Och ytterligare sände han en tredje;+ också denne slog de blodig och kastade ut. 13  Då sade vingårdens ägare: ’Vad skall jag göra? Jag sänder min son, den älskade.+ Troligen kommer de att ha respekt för denne.’ 14  När vinodlarna fick syn på honom, började de överlägga med varandra och sade: ’Det här är arvingen; låt oss döda honom, så att arvet blir vårt.’+ 15  Därmed kastade de ut honom utanför+ vingården och dödade+ honom. Vad skall därför vingårdens ägare göra med dem?+ 16  Han skall komma och ta död på dessa vinodlare och ge vingården åt andra.”+ När de hörde detta, sade de: ”Må det aldrig ske!” 17  Men han såg på dem och sade: ”Vad betyder då detta som står skrivet: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade,+ den har blivit huvudhörnstenen’?+ 18  Var och en som faller på den stenen skall bli sönderbruten.+ Vad den beträffar som den faller på,+ honom skall den söndersmula.”+ 19  De skriftlärda och de främsta prästerna ville nu komma åt att lägga händerna på honom just i den stunden, men de var rädda för folket; de förstod nämligen att han hade framställt denna liknelse med dem i tankarna.+ 20  Och sedan de gett akt på honom noga, sände de ut män som i hemlighet var lejda till att låtsas vara rättfärdiga, så att de skulle få honom fast+ genom hans ord, för att överlämna honom åt statsmakten och åt ståthållarens myndighet.+ 21  Och de frågade ut honom och sade: ”Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte visar någon partiskhet, utan du lär Guds väg i överensstämmelse med vad som är sanning:+ 22  Har vi lov att betala skatt till kejsaren,* eller har vi det inte?”+ 23  Men han genomskådade deras list och sade till dem:+ 24  ”Visa mig en denar.* Vems bild och inskrift har den?” De sade: ”Kejsarens.”+ 25  Han sade till dem: ”Betala då för all del tillbaka till kejsaren det som är kejsarens,+ men till Gud det som är Guds.”+ 26  Och de lyckades inte få fast honom för detta uttalande inför folket, och förundrade över hans svar sade de ingenting.+ 27  Men några av sadducéerna – det är de som säger att det inte finns någon uppståndelse – kom fram+ och frågade honom 28  och sade: ”Lärare, Mose+ har skrivit till oss: ’Om en man har en bror som dör och han har hustru men har förblivit barnlös, skall han ta broderns hustru+ och med henne uppväcka avkomma åt sin bror.’+ 29  Nu fanns det sju bröder; och den förste tog sig en hustru och dog barnlös.+ 30  Och den andre 31  och den tredje tog henne. På samma sätt med alla sju: de dog utan att lämna barn efter sig.+ 32  Slutligen dog också kvinnan.+ 33  Följaktligen: vem av dem blir hon hustru till i uppståndelsen?* De sju fick ju henne till hustru.”+ 34  Jesus sade till dem: ”Den här tingens ordnings* barn gifter sig+ och blir bortgifta, 35  men de som har räknats värdiga+ att vinna den andra tingens ordning+ och uppståndelsen från de döda,+ de gifter sig inte och blir inte bortgifta. 36  I själva verket kan de inte heller dö+ mera, för de är lika änglarna, och de är Guds barn* genom att vara uppståndelsens barn.+ 37  Men att de döda blir uppväckta har också Mose gett till känna, i berättelsen om törnbusken,+ när han kallar Jehova* ’Abrahams Gud* och Isaks Gud och Jakobs Gud’.+ 38  Han är inte de dödas Gud utan de levandes, ty för honom* lever de alla.”+ 39  Till svar sade några av de skriftlärda: ”Lärare, du har talat väl.” 40  Ty de hade inte längre mod att ställa en enda fråga till honom. 41  Han i sin tur sade till dem: ”Hur kommer det sig att man säger att Messias* är Davids son?+ 42  David själv säger ju i Psalmernas bok: ’Jehova* sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, 43  tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’+ 44  David kallar honom alltså ’Herre’; så hur är han då hans son?” 45  Medan allt folket lyssnade, sade han därpå till lärjungarna:+ 46  ”Se upp för de skriftlärda som gärna vill gå omkring i långa dräkter och tycker om att bli hälsade på torgen* och ha de främsta sittplatserna i synagogorna och de främsta liggplatserna vid kvällsmåltiderna+ 47  och som äter änkorna ur husen+ och för syns skull håller långa böner. Dessa skall få en hårdare dom.”+

Fotnoter

El.: ”nedsänkning”, ”neddoppning”. Grek.: bạptisma.
El.: ”till Caesar”. Grek.: Kaisari; lat.: Caesari.
Ett romerskt silvermynt som vägde omkr. 3,85 g.
”uppståndelsen”. Grek.: tēi anastạsei, ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp” (av anạ, ”upp”, och stạsis, ”det att stå”); lat.: resurrectiọne.
El.: ”Den här tidsålderns”. Grek.: tou aiọ̄nos toutou; lat.: saeculi hụius; J17,18,22(hebr.): ha‛ōlạm hazzẹh.
El.: ”söner”.
Se Tillägg 1D.
El.: ”när han säger: ’Jehova, Abrahams Gud [... ]’”.
El.: ”ty från hans ståndpunkt sett”.
El.: ”den Smorde”.
Se Tillägg 1D.
Se not till 11:43.