Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 19:1–48

19  Och han kom in i Jeriko+ och gick igenom staden.  Här fanns nu en man vid namn Sackẹus; och han var förste tullindrivare, och han var rik.  Och han försökte få se+ vem denne Jesus var, men han kunde inte för folkskarans skull, eftersom han var liten till växten.  Så han sprang före till ett ställe längre fram och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd* för att få se honom, eftersom han skulle passera den vägen.  När nu Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackẹus, skynda dig och kom ner, för i dag skall jag ta in i ditt hus.”  Då skyndade han sig och kom ner, och han tog med glädje emot honom som gäst.  Men när de såg det, började de alla muttra+ och sade: ”Hos en man som är en syndare har han gått in för att få nattlogi.”  Men Sackẹus ställde sig upp och sade till Herren: ”Se! Hälften av mina tillhörigheter, Herre, ger jag nu åt de fattiga, och vadhelst som jag har utpressat av någon genom falska anklagelser+ ger jag nu tillbaka fyrdubbelt.”+  Då sade Jesus till honom: ”I dag har räddning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.+ 10  Människosonen har nämligen kommit för att söka upp och för att rädda det som var förlorat.”+ 11  Medan de lyssnade till detta, framställde han dessutom en liknelse, därför att han befann sig nära Jerusalem och de antog att Guds kungarike skulle visa sig ögonblickligen.+ 12  Alltså sade han: ”En man av ädel börd begav sig till ett avlägset land för att tillförsäkra sig kungamakt* och så vända tillbaka.+ 13  Sedan han hade kallat till sig tio av sina slavar, gav han dem tio minor* och sade till dem: ’Gör affärer tills jag kommer.’+ 14  Men hans landsmän hatade+ honom och sände ut en beskickning efter honom för att säga: ’Vi vill inte att den mannen skall bli kung över oss.’+ 15  När han slutligen kom tillbaka efter att ha tillförsäkrat sig kungamakten,* befallde han att de här slavarna, som han hade gett silverpengarna, skulle kallas till honom, så att han kunde ta reda på vad de hade vunnit genom att göra affärer.+ 16  Då infann sig den förste och sade: ’Herre, din mina har gett tio minor i vinst.’+ 17  Han sade då till honom: ’Bra gjort, gode slav! Eftersom du har visat dig trogen i en mycket ringa sak, skall du ha myndighet över tio städer.’+ 18  Så kom den andre och sade: ’Din mina, Herre, har blivit fem minor.’+ 19  Han sade också till denne: ’Även du, du skall bli satt över fem städer.’+ 20  Men en annan* kom och sade: ’Herre, här är din mina, som jag har haft undanlagd i en duk. 21  Jag var nämligen rädd för dig, eftersom du är en sträng människa; du tar upp vad du inte har lagt ner, och du skördar vad du inte har sått.’+ 22  Han sade till honom: ’Av din egen mun+ dömer jag dig, onde slav. Du visste ju att jag är en sträng människa, som tar upp vad jag inte har lagt ner och skördar vad jag inte har sått.+ 23  Hur kommer det sig då att du inte satte in mina silverpengar i en bank? Då skulle jag efter min ankomst ha kasserat in dem med ränta.’+ 24  Så sade han till dem som stod bredvid: ’Ta ifrån honom minan och ge den åt den som har de tio minorna.’+ 25  Men de sade till honom: ’Herre, han har tio minor!’ – 26  ’Jag säger er: Åt var och en som har skall det ges mera; men från den som inte har skall tas också det han har.+ 27  Dessutom: dessa mina fiender, som inte ville att jag skulle bli kung över dem, för hit dem och hugg ner dem inför mig.’”+ 28  Och sedan han hade sagt detta gick han vidare, i förväg, upp till Jerusalem.+ 29  Och när han kom i närheten av Betfạge och Betạnia vid det berg som kallas Olivberget,+ sände han i väg två av lärjungarna+ 30  och sade: ”Gå in i byn, som är inom synhåll för er, och sedan ni kommit in, skall ni i den finna ett fastbundet föl, som ingen människa någonsin har suttit på. Lös det och för hit det.+ 31  Men om någon frågar er: ’Varför löser ni det?’ skall ni säga så här: ’Herren behöver det.’”+ 32  De som blivit ivägsända gick då bort och fann det alldeles som han hade sagt dem.+ 33  Men när de höll på att lösa fölet, sade de som ägde det till dem: ”Varför löser ni fölet?”+ 34  De sade: ”Herren behöver det.”+ 35  Och de förde fölet till Jesus, och de kastade sina ytterkläder på det och lät Jesus sitta upp.+ 36  När han nu färdades+ framåt, bredde de ut sina ytterkläder på vägen.+ 37  Så snart som han kom i närheten av vägen utför Olivberget, började hela skaran av lärjungar glädja sig och med hög röst lovprisa Gud för alla de kraftgärningar de hade sett,+ 38  och de sade: ”Välsignad är han som kommer som Kungen i Jehovas* namn!+ Frid i himlen och ära i höjderna där ovan!”*+ 39  Några av fariséerna ur folkskaran sade emellertid till honom: ”Lärare, förebrå dina lärjungar.”+ 40  Men han svarade och sade: ”Jag säger er: Om dessa skulle förbli tysta, skulle stenarna+ ropa.” 41  Och när han kom närmare, såg han ut över staden, grät över den+ 42  och sade: ”Om du, också du, i denna dag hade urskilt+ vad det är som leder till fred – men nu är det dolt för dina ögon.+ 43  Dagar skall nämligen komma över dig, då dina fiender skall bygga ett belägringsverk+ av spetspålar+ omkring dig och skall innesluta+ dig och ansätta+ dig från alla håll, 44  och de skall slå dig och dina barn i dig till marken,+ och de skall inte lämna sten på sten+ i dig, därför att du inte urskilde den tid då du blev inspekterad.”+ 45  Och han gick in i templet och började kasta ut dem som var i färd med att sälja,+ 46  och han sade till dem: ”Det står skrivet: ’Och mitt hus skall vara ett bönens hus’,+ men ni har gjort det till en rövarhåla.”+ 47  Sedan undervisade han varje dag i templet. Men de främsta prästerna och de skriftlärda och de främsta av folket ville komma åt att tillintetgöra honom;+ 48  men de kunde inte komma på hur de bäst skulle göra det, ty allt folket fortsatte att hänga fast vid honom för att höra honom.+

Fotnoter

El.: ”sykomorträd”.
El.: ”kungavärdighet”, ”ett kungarike”.
En grek. mina vägde omkr. 340 g; den var inte ett mynt och skilde sig från den hebr. minan.
El.: ”kungariket”. Grek.: tēn basileian; lat.: rẹgno.
”en annan”, dvs. en som var olik de föregående. Grek.: ho hẹteros. Sys: ”den siste”.
Se Tillägg 1D.
El.: ”i de högsta regionerna”.