Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 17:1–37

17  Sedan sade han till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att det kommer sådant som orsakar fall.+ Men ändå: ve den genom vilken det kommer!+  Det vore bättre för honom att en kvarnsten hade hängts om hans hals och han hade kastats i havet,+ än att han skulle få en av dessa små att snava och falla.+  Ge akt på er själva. Om din broder begår en synd, ge honom då en förebråelse,+ och om han ångrar sig, så förlåt honom.+  Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig’, skall du förlåta honom.”+  Nu sade apostlarna till Herren: ”Ge oss mera tro.”+  Då sade Herren: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn, skulle ni säga till detta svarta mullbärsträd: ’Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet!’ och det skulle lyda er.+  Finns det väl någon av er som har en slav, vilken plöjer eller ser till hjorden, och som säger till honom, när han kommer in från fältet: ’Kom genast hit och lägg dig till bords’?  Säger han inte i stället till honom: ’Gör i ordning vad jag skall ha till kvällsmat, och sätt förkläde på dig och betjäna mig, tills jag har ätit och druckit färdigt, och efteråt kan du själv äta och dricka’?  Inte känner han väl tacksamhet mot slaven, därför att han gjorde det som hade anvisats honom? 10  Så också ni, när ni har gjort allt som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar.+ Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” 11  Och på sin vandring till Jerusalem färdades han mitt igenom Samarien och Galileen.+ 12  Och när han gick in i en by, mötte honom tio spetälska+ män, men de blev stående på avstånd. 13  Och de höjde sina röster och sade: ”Jesus, lärare, var barmhärtig+ mot oss!” 14  Och när han fick se dem, sade han till dem: ”Gå och visa er för prästerna.”+ Och då, medan de var på väg bort, blev de renade.+ 15  En av dem vände tillbaka, då han såg att han hade blivit läkt, och med hög röst ärade+ han Gud. 16  Och han föll ner på sitt ansikte vid Jesu* fötter+ och tackade honom; tilläggas kan: han var samarier.+ 17  Detta fick Jesus att säga: ”Blev inte alla tio renade? Var är då de nio andra? 18  Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge ära åt Gud, utom den här mannen av en annan nation?” 19  Och han sade till honom: ”Stig upp och bege dig av; din tro har gjort dig frisk.”*+ 20  Men då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds kungarike skulle komma,+ svarade han dem och sade: ”Guds kungarike kommer inte på ett iögonenfallande sätt så att man kan se det, 21  inte heller skall man säga: ’Se här!’ eller: ’Där!’+ Ty se, Guds kungarike är i er mitt.”*+ 22  Sedan sade han till lärjungarna: ”Det skall komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.+ 23  Och man skall säga till er: ’Se där!’ eller: ’Se här!’+ Gå då inte ut eller sätt efter dem.+ 24  Ty alldeles som blixten,+ när den flammar till, lyser från ett område under himlen till ett annat område under himlen, så skall Människosonen+ vara. 25  Men först måste han utstå många lidanden och förkastas av denna generation.+ 26  För övrigt: alldeles som det gick till i Noas dagar,+ så skall det också vara i Människosonens dagar:+ 27  folk åt och drack, män gifte sig och kvinnor blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och den stora översvämningen* kom och tillintetgjorde dem alla.+ 28  Likaså: alldeles som det gick till i Lots dagar:+ folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde. 29  Men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla.+ 30  På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbaras.+ 31  På den dagen bör den som är uppe på taket men som har sina tillhörigheter i huset inte gå ner för att hämta dem, och likaså bör den som är ute på fältet inte vända tillbaka hem.* 32  Kom ihåg Lots hustru.+ 33  Vemhelst som försöker bevara sin själ* i trygghet, han skall mista den, men vemhelst som mister den, han skall hålla den vid liv.+ 34  Jag säger er: Den natten skall två män befinna sig i en och samma säng; den ene skall tas med, men den andre skall lämnas kvar.+ 35  Två kvinnor skall hålla på att mala på samma kvarn; den ena skall tas med, men den andra skall lämnas kvar.”+ 36*  –––– 37  Detta fick dem att säga till honom: ”Var, Herre?” Han sade till dem: ”Där liket är,+ där kommer också örnarna att samlas.”+

Fotnoter

Ordagr.: ”hans”.
El.: ”har räddat (frälst) dig”.
”i er mitt”. El.: ”mitt ibland er”.
”den stora översvämningen”. El.: ”floden”. Grek.: ho kataklysmọs; lat.: dilụvium; J17,18,22(hebr.): hammabbụl, ”den stora översvämningen”, ”floden”.
”hem”. El.: ”till tingen bakom sig”.
El.: ”sitt liv”. Grek.: tēn psykhẹ̄n autou; J17,18,22(hebr.): nafshọ̄ (av nẹfesh).
Saknas i P75אABW; DVgSyc,h,p,s: ”Två män skall vara ute på åkern; en skall tas med och den andre lämnas kvar.” (Jfr Mt 24:40.)