Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 15:1–32

15  Alla tullindrivarna+ och syndarna+ närmade sig honom nu för att höra honom.  Därför gick både fariséerna och de skriftlärda och muttrade och sade: ”Den mannen tar vänligt emot syndare och äter tillsammans med dem.”+  Då framställde han denna liknelse för dem, i det han sade:  ”Vilken människa bland er, som har hundra får och som förlorar ett av dem, lämnar inte kvar de nittionio i vildmarken och ger sig av efter det förlorade, tills han finner det?+  Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar och gläder sig.+  Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och sina grannar och säger till dem: ’Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.’+  Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne+ än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.+  Eller vilken kvinna, som har tio drakmer,* tänder inte en lampa, om hon tappar bort en enda drakma, och sopar huset och söker omsorgsfullt, tills hon finner myntet?  Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina väninnor och grannkvinnor och säger: ’Gläd er med mig, för jag har funnit den drakma som jag hade tappat bort.’ 10  På samma sätt, säger jag er, uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne.”+ 11  Sedan sade han: ”En man hade två söner.+ 12  Och den yngre av dem sade till sin far: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som faller på min lott.’+ Då delade han sina tillgångar+ mellan dem. 13  Senare, inte många dagar därefter, samlade den yngre sonen ihop allt och for utrikes till ett avlägset land, och där slösade han bort sin förmögenhet genom att föra ett utsvävande liv.+ 14  När han hade gjort av med alltsammans, kom en svår hungersnöd över hela det landet, och han började lida brist. 15  Han gick rentav och slöt sig till en av det landets invånare, och denne skickade honom till sina åkrar för att driva svin på bete.+ 16  Och han längtade hela tiden efter att få mätta sig med fröskidorna* som svinen åt, och ingen gav honom något.+ 17  När han kom till besinning, sade han: ’Hur många lejda män hos min far har inte bröd i överflöd, medan jag håller på att gå under här av svält! 18  Jag vill bryta upp och färdas+ till min far och säga till honom: ”Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.*+ 19  Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.”’ 20  Så bröt han upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far syn på honom och greps av medlidande, och han sprang och föll honom om halsen och kysste honom ömt. 21  Då sade sonen till honom: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.*+ Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.’*+ 22  Men fadern sade till sina slavar: ’Fort! Hämta ut en lång dräkt, den bästa, och klä+ honom i den och sätt en ring+ på hans hand och sandaler på hans fötter. 23  Och hämta den gödda+ ungtjuren, slakta den* och låt oss äta och roa oss, 24  eftersom min son här var död och har fått liv+ igen; han var förlorad och blev funnen.’ Och de började roa sig. 25  Nu var hans äldre son+ ute på fältet; och när han kom gående och närmade sig huset, fick han höra musik och dans. 26  Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta betydde. 27  Han sade till honom: ’Din bror+ har kommit, och din far+ har slaktat den gödda ungtjuren, därför att han har fått honom tillbaka vid god hälsa.’ 28  Men han blev vred och ville inte gå in. Då kom hans far ut och började uppmuntrande vädja till honom.+ 29  Till svar sade han till sin far: ’Här har jag i så många år gått som slav åt dig, och inte en enda gång har jag överträtt ditt bud, och ändå har du inte en enda gång gett mig en killing, för att jag skulle kunna roa mig tillsammans med mina vänner.+ 30  Men så snart som den här, din son,+ kom, han som har förtärt dina tillgångar tillsammans med skökor,+ slaktade du den gödda ungtjuren för honom.’+ 31  Då sade han till honom: ’Mitt barn, du har alltid varit hos mig, och allt mitt är ditt;+ 32  men vi kunde inte annat än roa oss och glädja oss, därför att din bror här var död och har fått liv, och han var förlorad och blev funnen.’”+

Fotnoter

En drakma var ett grek. silvermynt som vägde omkr. 3,4 g.
Dvs. johannesbrödträdets (karobträdets) frukter (baljor).
El.: ”inför dig”, ”för (i) dina ögon”, som i 1Sa 20:1 i LXX.
Se not till v. 18.
”Låt mig bli som en av dina lejda män”, אBDSyh; saknas i P75AWVgSyp,s.
El.: ”frambär den som slaktoffer”.