Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 14:1–35

14  Och vid ett tillfälle, när han på sabbaten gick in i huset hos en av fariséernas styresmän för att äta ett mål mat,+ iakttog de honom mycket noggrant.+  Och se, framför honom stod en man som led av vatten i kroppen.  Detta fick Jesus att tala till de lagkunniga och till fariséerna och säga: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?”+  Men de teg. Då fattade han tag i mannen, gjorde honom frisk och lät honom sedan gå.  Och han sade till dem: ”Vem av er skall inte, om hans son eller tjur faller i en brunn,+ omedelbart dra upp honom på sabbatsdagen?”+  Och de förmådde inte säga emot detta.+  Sedan övergick han till att framställa en liknelse för de inbjudna männen, då han märkte hur de valde ut de främsta platserna åt sig, och han sade till dem:+  ”När du är bjuden på bröllop av någon, skall du inte lägga dig på främsta platsen.+ Kanske någon förnämare än du har inbjudits av honom vid det tillfället,  och han som inbjöd dig och honom kan komma och säga till dig: ’Låt den här mannen få platsen.’ Och då får du resa dig med skam för att inta den nedersta platsen.+ 10  Gå i stället, när du blir bjuden, och lägg dig på den nedersta platsen,+ för att den som har inbjudit dig, när han kommer, skall säga till dig: ’Min vän, stig du upp högre.’ Då skall du få ära inför alla dina medgäster.+ 11  Ty var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.”+ 12  Därnäst sade han också till den man som hade bjudit in honom: ”När du låter duka till middag eller kvällsmåltid, kalla då inte på dina vänner eller dina bröder eller dina släktingar eller rika grannar. Kanske de också någon gång bjuder tillbaka, och det skulle bli en återbetalning till dig. 13  Nej, när du låter duka till fest, bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda,+ 14  så kommer du att bli lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med. Det skall nämligen återbetalas dig i de rättfärdigas uppståndelse.”+ 15  När en av medgästerna hörde detta, sade han till honom: ”Lycklig är den som äter bröd* i Guds kungarike.”+ 16  Jesus* sade till honom: ”En man lät duka till en storslagen kvällsmåltid, och han bjöd in många.+ 17  Och när det var dags för kvällsmåltiden, sände han ut sin slav att säga till de inbjudna: ’Kom,+ för nu är allt färdigt.’ 18  Men de började alla som en man be att få slippa ifrån.+ Den förste sade till honom: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå ut och se på den; jag ber dig: Framför min ursäkt.’*+ 19  Och en annan sade: ’Jag har köpt fem spann nötkreatur och är på väg att pröva dem; jag ber dig: Framför min ursäkt.’+ 20  Ännu en annan sade: ’Jag har just gift mig+ med en kvinna, och därför kan jag inte komma.’ 21  Slaven kom då fram och berättade detta för sin herre. Då blev husfadern vred och sade till sin slav: ’Skynda dig ut på de breda gatorna och gränderna i staden och för in hit de fattiga, krymplingar, blinda och ofärdiga.’+ 22  Efter en tid sade slaven: ’Herre, vad du gav order om har blivit utfört, och ännu finns det plats.’ 23  Och herren sade till slaven: ’Gå ut till vägarna+ och inhägnaderna och nödga dem att komma in, så att mitt hus blir fullt.+ 24  Ty jag säger er: Ingen av de där männen som var bjudna skall få smaka min kvällsmåltid.’”+ 25  Nu färdades stora folkskaror tillsammans med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26  ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar, ja, och till och med sin egen själ,*+ kan han inte vara min lärjunge.+ 27  Vemhelst som inte bär sin tortyrpåle* och följer mig, han kan inte vara min lärjunge.+ 28  Till exempel: vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden,+ för att se om han har nog till att fullborda det? 29  Annars kanske han lägger grunden men inte duger till att göra det färdigt, och alla som ser det kan börja göra narr av honom 30  och säga: ’Den människan började bygga men dög inte till att göra det färdigt.’ 31  Eller vilken kung, på marsch för att i krig drabba samman med en annan kung, sätter sig inte först ner och lägger råd om han är i stånd att med tio tusen man mäta sig med den som kommer emot honom med tjugo tusen?+ 32  Om han faktiskt inte kan göra det, då sänder han ut en beskickning, medan denne ännu är långt borta, och anhåller om fred.+ 33  Därför är det så att ingen av er som inte säger farväl till alla sina tillhörigheter+ kan vara min lärjunge. 34  Visst är salt utmärkt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man då få det salt igen?+ 35  Varken för jorden eller för gödselhögen är det då lämpligt. Man kastar ut det. Den som har öron att höra med, han må höra.”+

Fotnoter

El.: ”som får hålla måltid”.
Ordagr.: ”Han”.
El.: ”jag ber dig ta emot min ursäkt”; ”jag hoppas du ursäktar”.
El.: ”sitt eget liv”. Se Tillägg 4A.
Se Tillägg 5C.