Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Lukas 13:1–35

13  Just vid den tiden var det somliga närvarande som berättade för honom om de galiléer+ vilkas blod Pilatus hade blandat med deras slaktoffer.  Och till svar sade han till dem: ”Menar ni att dessa galiléer visade sig vara större syndare+ än alla andra galiléer, eftersom de fick utstå detta?  Visst inte, säger jag er; men om ni inte ändrar sinne, skall ni alla likaså tillintetgöras.+  Eller de där arton, som tornet i Sịloam* föll ner på och så dödade dem, menar ni att de visade sig ha större skuld än alla andra människor som bor i Jerusalem?  Visst inte, säger jag er; men om ni inte ändrar sinne, skall ni alla tillintetgöras på samma sätt.”+  Sedan övergick han till att framställa denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård,+ och han kom och såg efter frukt på det,+ men han fann ingen.+  Då sade han till vingårdsarbetaren: ’Här har jag nu i tre år+ kommit och sett efter frukt på det här fikonträdet men inte funnit någon. Hugg ner det!+ Varför skall det egentligen få hålla marken outnyttjad?’  Han svarade och sade till honom: ’Herre, låt det vara+ också det här året, tills jag gräver omkring det och lägger på gödsel;  och om det då i framtiden skulle bära frukt, är det ju bra; men om inte, kan* du hugga ner det.’”+ 10  Nu höll han på att undervisa i en av synagogorna på sabbaten. 11  Och se, där var en kvinna, som i arton år hade haft en svaghetsande,+ och hon var hopböjd* och kunde inte alls räta upp sig. 12  När Jesus fick se henne, tilltalade han henne och sade till henne: ”Kvinna, du är befriad+ från ditt svaghetstillstånd.” 13  Och han lade händerna på henne; och i samma ögonblick rätade hon upp sig+ och började ge ära åt Gud. 14  Men detta fick synagogföreståndaren, som var uppbragt därför att Jesus botade på sabbaten, att säga till folkskaran: ”Det finns sex dagar då arbete bör utföras;+ kom därför på dem och bli botade och inte på sabbatsdagen.”+ 15  Men Herren svarade honom och sade: ”Ni hycklare,+ löser inte var och en av er på sabbaten sin tjur eller sin åsna från krubban och leder bort och vattnar den?+ 16  Var det då inte lämpligt att denna kvinna, som är en Abrahams dotter+ och som Satan har hållit bunden, se, i arton år, skulle lösas från denna boja på sabbatsdagen?” 17  När han sade detta skämdes alla hans motståndare;+ men allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar han utförde.+ 18  Därför sade han vidare: ”Vad är Guds kungarike likt, och vad skall jag jämföra det med?+ 19  Det är likt ett senapskorn som en människa tog och myllade ner i sin trädgård, och det växte och blev ett träd, och himlens fåglar+ fann tillhåll bland dess grenar.”+ 20  Och åter sade han: ”Vad skall jag jämföra Guds kungarike med? 21  Det är likt surdeg, som en kvinna tog och gömde i* tre stora mått* vetemjöl, tills alltsammans kommit i jäsning.”+ 22  Och han färdades genom stad efter stad och by efter by och undervisade medan han fortsatte på sin färd till Jerusalem.+ 23  Nu sade en man till honom: ”Herre, är det få som blir räddade?”+ Han sade till dem: 24  ”Ansträng+ er kraftigt* för att komma in genom den trånga dörren,+ därför att många, säger jag er, skall söka komma in men skall inte förmå det;+ 25  när en gång husfadern har stigit upp och låst dörren och ni blir stående utanför och bultar på dörren och säger: ’Herre, öppna för oss’,+ då skall han till svar säga till er: ’Jag vet inte varifrån ni är.’+ 26  Ni skall då säga: ’Vi har ätit och druckit inför dig, och du har undervisat på våra breda gator.’+ 27  Men han skall tala och säga till er: ’Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som utövar orättfärdighet!’+ 28  Där skall ni gråta och skära tänder,+ när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna i Guds kungarike+ medan ni själva är utkastade. 29  Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder+ och lägga sig till bords i Guds kungarike.+ 30  Och se, det finns de som är sist som skall vara först, och det finns de som är först som skall vara sist.”+ 31  Just i den stunden kom några fariséer fram och sade till honom: ”Bryt upp och ge dig av härifrån, för Herodes* vill döda dig.” 32  Och han sade till dem: ”Gå och säg till den räven:+ ’Se! Jag driver ut demoner och ger sjuka läkedom i dag och i morgon, och på tredje dagen skall jag vara färdig.’*+ 33  Likväl måste jag vandra vidare i dag och i morgon och i övermorgon, eftersom det inte går an att en profet blir dräpt någon annanstans än i Jerusalem.+ 34  Jerusalem, Jerusalem, som dödar+ profeterna och stenar+ dem som har sänts ut till henne – hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar sin kycklingkull under sina vingar,+ men ni har inte velat!+ 35  Se! Ert hus+ lämnas åt er själva. Jag säger er: Ni skall alls inte se mig, förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!’”+

Fotnoter

”Siloam”, אAB; J17,18,22: ”Siloa”.
El.: ”skall”.
El.: ”krokryggig”.
El.: ”blandade (arbetade) in i”.
”stora mått”. Ordagr.: ”seamått”. Grek.: sạta. En sea motsvarar omkr. 7,33 l.
Ordagr.: ”Håll i med att kämpa”.
Dvs. Herodes Antipas, son till Herodes den store. Se 3:1.
Ordagr.: ”fullkomnas jag”.
Se Tillägg 1D.