Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Josua 5:1–15

 Och så snart alla amoréernas+ kungar, som var på den sidan Jordan som ligger mot väster,* och alla kanaanéernas+ kungar, som var vid havet, fick höra att Jehova hade låtit Jordans vattenmassor torka bort framför Israels söner tills de hade gått över floden, började deras hjärtan smälta,+ och det visade sig att det inte längre fanns något mod* i dem på grund av Israels söner.+  Just vid den tiden sade Jehova till Josua: ”Gör dig flintknivar* och omskär+ Israels söner på nytt, en andra gång.”  Då gjorde Josua sig flintknivar och omskar Israels söner vid Gịbeat-Haạralot.*+  Och detta var skälet till att Josua företog omskärelsen: allt folk av mankön som hade dragit ut ur Egypten, alla krigsmännen, hade dött+ på vägen genom vildmarken, när de drog ut ur Egypten.  Ty allt folk som drog ut var omskuret, men allt folk som hade fötts på vägen genom vildmarken, när de drog ut ur Egypten, hade man inte omskurit.  Ty Israels söner hade vandrat fyrtio år+ i vildmarken, ända tills hela nationen av de krigsmän som drog ut ur Egypten och som inte lyssnade till Jehovas röst hade nått sitt slut, dessa som Jehova med ed hade försäkrat att han aldrig skulle låta dem se det land+ som Jehova med ed hade lovat deras förfäder att ge oss,+ ett land som flödar av mjölk och honung.+  Men deras söner reste han upp i deras ställe.+ Dem omskar Josua, för det visade sig att de var oomskurna, eftersom man inte hade omskurit dem på vägen.  Och när man hade fullbordat omskärelsen av hela nationen, stannade de kvar på sin plats i lägret tills de hade återhämtat sig.+  Då sade Jehova till Josua: ”I dag har jag vältrat bort Egyptens smädelse från er.”+ Därför gav man den platsen namnet Gilgal,*+ som den heter än i denna dag. 10  Och Israels söner förblev lägrade i Gilgal, och de firade sedan påsken på fjortonde dagen i månaden,+ på kvällen, på Jerikos ökenslätter. 11  Och dagen efter påsken började de äta av landets avkastning, osyrat bröd+ och rostade sädeskorn, just den dagen. 12  Så upphörde mannat följande dag, när de hade ätit av landets avkastning, och det kom inget manna mer för Israels söner,+ och under det året började de äta av det som var skördat i Kạnaans land.+ 13  En gång när Josua befann sig vid Jeriko lyfte han upp sina ögon och såg att en man+ stod framför honom med draget svärd i handen.+ Då gick Josua fram till honom och sade till honom: ”Hör du till oss eller till våra motståndare?” 14  Han svarade: ”Nej, utan jag – som furste över Jehovas här* har jag nu kommit.”+ Då föll Josua ner med ansiktet mot jorden+ och betygade honom sin vördnad och sade till honom: ”Vad har min herre att säga till sin tjänare?” 15  Och fursten över Jehovas här sade till Josua: ”Dra sandalerna av dina fötter, ty den plats där du står är helig.” Genast gjorde Josua så.+

Fotnoter

Ordagr.: ”mot havet”.
Ordagr.: ”[någon] ande”. Se not till Jos 2:11.
Ordagr.: ”dolkar (svärd) av klippstycken (sten)”. Hebr.: charevọ̄th tsurịm, plur.
”Förhudshöjden”, Vg; LXX: ”den plats som kallas Förhudshöjden”.
Betyder ”ett bortvältrande (bortrullande)”.
El.: ”utan jag – som anförare för Jehovas här (som Jehovas härförare)”. Hebr.: ki ’anị sar-tseva’-Jehwạh.