Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Josua 24:1–33

24  Och Josua samlade alla Israels stammar i Sikem*+ och kallade till sig Israels äldste+ och dess överhuvuden och dess domare och dess förmän, och de ställde sig inför den sanne Guden.+  Och Josua sade till allt folket: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Det var på andra sidan Floden*+ som era förfäder+ bodde för länge sedan, Tera, Abrahams far och Nahors far,+ och de tjänade* andra gudar.*  Med tiden tog jag er förfader Abraham+ från andra sidan Floden+ och lät honom vandra genom hela Kạnaans land och gjorde hans avkomma* talrik.+ Och jag gav honom Isak.+  Och åt Isak gav jag Jakob och Esau.+ Sedan gav jag åt Esau Seirs berg, för att han skulle ta det i besittning;+ och Jakob och hans söner drog ner till Egypten.+  Längre fram sände jag Mose och Aron,+ och jag plågade Egypten med det* jag gjorde i dess mitt;+ och därefter förde jag er ut.+  När jag förde era fäder ut ur Egypten+ och ni kom till havet, då satte egyptierna efter+ era fäder med stridsvagnar och ryttare till Röda havet.  Då ropade de högt till Jehova,+ och han satte ett mörker mellan er och egyptierna+ och lät havet komma över dem och övertäckte dem,+ och era ögon fick se vad jag gjorde i Egypten;+ och ni bodde sedan i vildmarken en lång tid.*+  Så småningom förde jag er till amoréernas land, de som bodde på andra sidan Jordan, och de stred mot er.+ Då gav jag dem i er hand, för att ni skulle ta deras land i besittning, och jag förintade dem inför er.+  Sedan reste sig Balak, Sippors son,+ Moabs kung, och gav sig i strid med Israel.+ Och han sände så bud och tillkallade Bịleam, Beors son, för att han skulle nedkalla ont över er.+ 10  Men jag ville inte lyssna på Bịleam,+ så han välsignade er upprepade gånger.+ Alltså befriade jag er ur hans hand.+ 11  Sedan gick ni över Jordan+ och kom till Jeriko.+ Och Jerikos jordägare,* amoréerna och perisséerna och kanaanéerna och hettiterna och girgaséerna, hivéerna och jebuséerna gav sig i strid med er; men jag gav dem i er hand.+ 12  Så sände jag en känsla av missmod* framför er, och den drev så småningom ut dem inför er+ – amoréernas två kungar – det var inte med ditt svärd och inte med din båge.+ 13  Alltså gav jag er ett land som ni inte hade mödat er med och städer som ni inte hade byggt,+ och ni bosatte er i dem. Av vingårdar och olivlundar som ni inte har planterat får ni äta.’+ 14  Så frukta nu Jehova+ och tjäna honom oklanderligt och i sanning,+ och gör er av med de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden och i Egypten,+ och tjäna Jehova. 15  Om ni nu inte vill* tjäna Jehova, så välj själva i dag vem ni vill tjäna,+ antingen de gudar som era förfäder tjänade på andra sidan Floden*+ eller de gudar som dyrkas av amoréerna, vilkas land ni bor i.+ Men jag och mitt hushåll, vi vill tjäna Jehova.”+ 16  Då svarade folket och sade: ”Det är otänkbart för oss att överge Jehova och tjäna andra gudar. 17  Ty det är Jehova, vår Gud, som har fört oss och våra fäder upp från Egyptens land,+ ur slavhuset,+ och som har utfört dessa stora tecken inför våra ögon+ och som har bevarat oss på hela den väg som vi har vandrat på och bland alla de folk vilkas land vi har dragit igenom.+ 18  Och Jehova drev ut inför oss alla de folk,+ även amoréerna, som bodde i landet. Också vi vill tjäna Jehova, för han är vår Gud.”+ 19  Då sade Josua till folket: ”Ni förmår inte tjäna Jehova, för han är en helig Gud;*+ han är en Gud* som kräver odelad hängivenhet.+ Han förlåter inte ert uppror och era synder.+ 20  Om ni överger Jehova+ och tjänar utländska gudar,*+ skall han vända sig bort och vålla er skada och utrota er, han som förut har gjort gott mot er.”+ 21  Då sade folket till Josua: ”Nej, det är Jehova vi vill tjäna!”+ 22  Och Josua sade till folket: ”Ni är vittnen mot er själva+ att ni av egen vilja har valt Jehova för att tjäna honom.”+ De sade: ”Vi är vittnen.” 23  ”Så gör er nu av med de utländska gudar som är bland er,+ och böj era hjärtan till Jehova, Israels Gud.” 24  Folket sade då till Josua: ”Jehova, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyssna till!”+ 25  Och Josua slöt ett förbund med folket på den dagen och fastställde för dem en förordning och ett rättsligt beslut+ i Sikem.* 26  Sedan skrev Josua dessa ord i boken med Guds lag+ och tog en stor sten+ och reste den där under det kraftiga trädet+ som står vid Jehovas helgedom. 27  Och Josua sade vidare till allt folket: ”Se! Denna sten skall tjäna som ett vittne mot oss,+ ty den har hört alla Jehovas ord som han har talat till oss, och den skall tjäna som ett vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud.” 28  Sedan sände Josua i väg folket, var och en till sin arvedel.+ 29  Och efter dessa händelser dog så Jehovas tjänare Josua, Nuns son, vid 110 års ålder.+ 30  Och man begravde honom på hans arvedels område i Timnat-Sera,+ som ligger i Efraims bergstrakt, norr om berget Gaas. 31  Och Israel fortsatte att tjäna Jehova i alla Josuas dagar och i alla de äldstes dagar som levde kvar efter Josua+ och som kände till alla de gärningar som Jehova hade gjort för Israel.+ 32  Och Josefs ben,+ som Israels söner hade fört upp från Egypten, begravde de i Sikem på det stycke mark som Jakob hade köpt av Hamors,+ Sikems fars, söner för hundra penningstycken;*+ och det* kom att tillhöra Josefs söner som arvedel.+ 33  Också Eleạsar, Arons son, dog.+ Och man begravde honom på hans son Pịnehas+ kulle,* som han hade gett honom i Efraims bergstrakt.

Fotnoter

”Sikem”, MSyVg; LXX: ”Silo”.
Dvs. Eufrat.
”och de tjänade (tillbad, dyrkade)”. Hebr.: wajja‛avdhụ; grek.: kai elạtreusan, ”och de ägnade helig tjänst åt”. Se not till 2Mo 3:12.
”andra gudar”. Hebr.: ’elohịm ’acherịm, båda orden plur.
Ordagr.: ”säd”.
”med det”, LXXB; LXXA: ”med de tecken som”; M: ”alldeles som”.
”en lång tid”. Ordagr.: ”många dagar”.
”jordägare”. El.: ”(med)borgare (herrar, ägare)”. Hebr.: ba‛alẹ̄; LXX: ”invånare”.
Uttrycket ”sända en känsla av missmod” förekommer också i 2Mo 23:28 och 5Mo 7:20. Se not till 2Mo 23:28.
Ordagr.: ”Om det nu är ont (dåligt) i era ögon att”.
Dvs. öster om Eufrat.
Ordagr.: ”han [är] en helig Gud”. Hebr.: ’Elohịm qedhoshịm hu’. Även om adjektivet står i plur., visar pronomenet (hu’), som är sing., att ’Elohịm är majestätsplural och skall uppfattas som sing. Grek.: theọs; lat.: Dẹus.
”en Gud”. Hebr.: ’El. Se not till 22:22, ”Jehova”.
”utländska gudar”. El.: ”främmande gudar”. Ordagr.: ”ett utlands (främmande lands) gudar”.
”Sikem”, MSyVg; LXX: ”Silo”.
”penningstycken”. Hebr.: qesitạh, vars värde det råder osäkerhet om.
”det”, SyVg; M: ”de”.
El.: ”i hans son Pinehas Gibea”, enl. LXXVg.