Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Josua 17:1–18

17  Och det blev en lott+ för Manasses+ stam – han var nämligen Josefs förstfödde+ – för Makir,+ Manasses förstfödde, Gịleads far,+ eftersom han visade sig vara en krigsman;+ och Gịlead+ och Basan kom att tillhöra honom.  Och det blev en lott* för Manasses övriga söner, enligt deras släkter, för Abiẹsers+ söner och Heleks+ söner och Ạsriels söner och Sekems+ söner och Hefers söner och Semịdas+ söner. Detta var Manasses, Josefs sons, söner, de av mankön enligt deras släkter.  Men Sẹlofhad,+ son till Hefer, son till Gịlead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan bara döttrar, och detta var namnen på hans döttrar: Mahla och Noah, Hogla, Milka och Tirsa.+  Så de trädde fram inför prästen Eleạsar+ och Josua, Nuns son, och hövdingarna och sade: ”Jehova befallde Mose att ge oss en arvedel mitt ibland våra bröder.”+ Då gav han dem enligt Jehovas befallning en arvedel mitt ibland deras fars bröder.+  Och det var tio andelar som tillföll Manasse förutom Gịleads och Basans land, som var på andra sidan Jordan;+  ty Manasses döttrar fick ta en arvedel i besittning mitt ibland hans söner; och Gịleads land blev Manasses övriga söners egendom.  Och Manasses gräns kom att sträcka sig från Aser till Mịkmetat,+ som ligger framför Sikem,+ och gränsen gick åt höger till En-Tappụas invånare.  Tappụas+ land blev Manasses, men Tappụa vid Manasses gräns tillhörde Efraims söner.  Och gränsen gick ner till Kanas regnflodsdal, söderut till regnflodsdalen med dessa Efraims städer+ mitt ibland Manasses städer, och Manasses gräns var norr om regnflodsdalen, och dess slutpunkt var vid havet.+ 10  Området söderut var Efraims, och området norrut var Manasses, och havet var hans* gräns;+ och i norr nådde de till Aser och i öster till Isạskar. 11  Och i Isạskar och i Aser fick Manasse+ Bet-Sean+ och dess underlydande städer och Jịbleam+ och dess underlydande städer och invånarna i Dor+ och dess underlydande städer och invånarna i En-Dor+ och dess underlydande städer och invånarna i Tạanak+ och dess underlydande städer och invånarna i Megịddo+ och dess underlydande städer, tre av höjderna. 12  Men Manasses söner förmådde inte ta dessa städer i besittning,+ och kanaanéerna höll sig envist kvar i detta land.+ 13  Och när Israels söner hade blivit starka,+ satte de kanaanéerna till att utföra tvångsarbete,+ och de drev inte bort dem fullständigt.+ 14  Och Josefs söner talade sedan med Josua och sade: ”Hur kommer det sig att du har gett mig bara en lott+ och en andel som arvedel, fastän jag är ett talrikt folk av den orsaken att Jehova hitintills har välsignat mig?”+ 15  Då sade Josua till dem: ”Om du är ett talrikt folk, så dra i väg upp till skogen och hugg ner den åt dig där i perisséernas+ och rafaéernas+ land, eftersom Efraims bergstrakt+ har blivit för trång för dig.” 16  Då sade Josefs söner: ”Bergstrakten är inte tillräcklig för oss, och det finns stridsvagnar+ med järnliar bland alla de kanaanéer som bor i lågslättens land, både bland dem som är i Bet-Sean+ och dess underlydande städer och bland dem som är på Jịsreels+ lågslätt.” 17  Då sade Josua följande till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ”Du är ett talrikt folk och har stor kraft.+ Du skall inte ha bara en lott,+ 18  utan bergstrakten skall bli din.+ Eftersom det är en skog, skall du hugga ner den, och det skall för dig bli slutpunkten. Du skall nämligen driva bort kanaanéerna, även om de har stridsvagnar med järnliar* och de är starka.”+

Fotnoter

”en lott”, tillagt för tydlighetens skull. Ordagr.: ”Och den blev (var)”, där ”den” syftar på ”lott” i v. 1.
”hans”, M; LXXSy: ”deras”.
Ordagr.: ”järnstridsvagnar” el. ”stridsvagnar av järn”.