Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Josua 14:1–15

14  Detta är nu vad Israels söner mottog som arvsbesittning i Kạnaans land,+ det som prästen Eleạsar och Josua, Nuns son, och överhuvudena för fädernehusen* i Israels söners stammar lät dem ta i arv.+  De fick sin arvedel genom lottkastning,+ alldeles som Jehova hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den halva stammen.+  Ty Mose hade gett de två andra stammarna och den andra halva stammen en arvedel på andra sidan Jordan;+ och åt leviterna gav han inte någon arvedel mitt ibland dem.+  Ty Josefs söner hade blivit två stammar,+ Manasse+ och Efraim;+ och de hade inte gett någon andel i landet åt leviterna, förutom städer+ att bo i och betesmarker för deras boskap och deras egendom.+  Alldeles som Jehova hade befallt Mose, så gjorde Israels söner; och de grep sig an med att fördela landet.  Sedan gick Judas söner fram till Josua i Gilgal,+ och Kaleb,+ kenissiten+ Jefụnnes son, sade till honom: ”Du känner ju själv till det ord som Jehova talade+ till Mose, den sanne Gudens* man,+ med avseende på mig och med avseende på dig i Kạdes-Barnẹa.+  Fyrtio år gammal var jag när Jehovas tjänare Mose sände ut mig från Kạdes-Barnẹa för att utspeja landet,+ och jag kom sedan tillbaka och gav honom besked alldeles som det var i mitt hjärta.+  Och mina bröder som drog upp tillsammans med mig fick folkets hjärta att smälta;+ men jag för min del följde Jehova, min Gud, helt och fullt.+  Därför svor Mose den dagen en ed och sade: ’Det land som din fot har beträtt+ skall vara ditt och dina söners som arvedel till oöverskådlig tid, därför att du har följt Jehova, min Gud, helt och fullt.’+ 10  Och se, nu har Jehova bevarat mig vid liv,+ alldeles som han lovade,+ dessa fyrtiofem år alltsedan Jehova gav Mose detta löfte, när Israel vandrade i vildmarken,+ och se, nu är jag i dag åttiofem år gammal. 11  Ändå är jag i dag lika stark som den dag Mose sände ut mig.+ Som min kraft var då, så är min kraft nu till kriget, både till att dra ut och till att dra in.+ 12  Så ge mig nu denna bergstrakt som Jehova lovade den dagen,+ för du hörde själv den dagen att det finns anakiter+ där och stora befästa städer.+ Sannolikt kommer Jehova att vara med mig,+ så att jag kan driva bort dem, alldeles som Jehova lovade.”+ 13  Då välsignade Josua honom och gav Hebron åt Kaleb, Jefụnnes son, till arvedel.+ 14  Därför har Hebron tillhört Kaleb, kenissiten Jefụnnes son, som arvedel ända till denna dag, eftersom han följde Jehova, Israels Gud, helt och fullt.+ 15  Hebrons namn var tidigare Kirjat-Arba+ (denne Arba+ var den störste mannen* bland anakiterna).* Och landet hade ro från krig.+

Fotnoter

Ordagr.: ”fäderna”.
”den sanne Gudens”. Hebr.: ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
Ordagr.: ”den största (stora) människan”. Hebr.: ha’adhạm haggadhọ̄l.
”var tidigare Arboks [LXXB: ”Argobs”] stad; det är anakiternas huvudstad”, LXX.