Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Josua 13:1–33

13  Josua var nu gammal och till åren* kommen.+ Så Jehova sade till honom: ”Du har blivit gammal och är till åren kommen, och ännu återstår av landet en mycket stor del som skall tas i besittning.+  Detta är det land som ännu återstår:+ alla filistéernas+ områden och alla gesuréerna+  (från den gren av Nilen* som ligger framför Egypten och upp till Ekrons gräns norrut;+ det brukade räknas som hörande till kanaanéerna);+ filistéernas fem axelfurstar,*+ gaziterna*+ och ashdoditerna,+ ashkeloniterna,+ gittiterna*+ och ekroniterna;+ och avéerna.+  Söderut hela kanaanéernas land; och Meạra,* som tillhör sidonierna,+ ända till Afek, ända till amoréernas gräns;  och gebaléernas*+ land och hela Libanon mot solens uppgång, från Baal-Gad+ vid foten av berget Hermon ända till ingången mot Hamat;*+  alla invånarna i bergstrakten, från Libanon+ till Mịsrefot-Mạjim,+ alla sidonierna;+ jag skall själv driva undan dem för Israels söner.+ Låt det bara tillfalla Israel som arvedel, alldeles som jag har befallt dig.+  Och fördela nu detta land som arvedel åt de nio stammarna och halva Manasses stam.”+  Tillsammans med den andra halva stammen mottog rubeniterna och gaditerna sin arvedel som Mose gav dem på den sidan Jordan som ligger mot öster, alldeles som Jehovas tjänare Mose hade gett den åt dem,+  från Ạroer,+ som ligger vid randen av Arnons regnflodsdal,+ och staden som ligger mitt i regnflodsdalen och hela Medẹbas+ högslätt ända till Dibon;+ 10  och alla städer som tillhörde Sihon, amoréernas kung, som regerade i Hesbon, upp till Ammons söners gräns;+ 11  och Gịlead och gesuréernas+ och maakatiternas område och hela berget Hermon+ och hela Basan+ ända till Salka;+ 12  i Basan hela det kungarike som tillhörde Og,+ som regerade i Ạshtarot och i Ẹdrei+ – han var en av dem som var kvar av rafaéerna+ – och Mose slog dem och drev bort dem.+ 13  Men Israels söner drev inte bort+ gesuréerna och maakatiterna, utan Gesur+ och Mạakat bor kvar mitt i Israel än i denna dag. 14  Det var endast åt leviternas stam som han inte gav någon arvedel.+ Jehovas, Israels Guds, eldsoffer+ är deras arvedel,+ alldeles som han har lovat dem.+ 15  Så gav Mose land åt Rubens söners stam, efter deras släkter, 16  och det område de fick sträckte sig från Ạroer,+ som ligger vid randen av Arnons regnflodsdal, och staden som ligger mitt i regnflodsdalen, och omfattade hela högslätten vid Medẹba;+ 17  Hesbon+ och alla dess städer+ som ligger på högslätten, Dibon+ och Bamot-Baal+ och Bet-Baal-Meon,+ 18  och Jahas+ och Kẹdemot+ och Mẹfaat,+ 19  och Kirjatạjim+ och Sibma+ och Seret-Sahar på berget på lågslätten, 20  och Bet-Peor och Pisgas sluttningar+ och Bet-Jẹsimot,+ 21  och alla städerna på högslätten+ och hela det kungarike som tillhörde Sihon, amoréernas kung, som regerade i Hesbon+ och som Mose slog,+ jämte Midjans hövdingar, Evi och Rekem och Sur och Hur och Reba,+ Sihons stamhövdingar, som bodde i landet. 22  Och spåmannen+ Bịleam, Beors son,+ honom dräpte Israels söner med svärd förutom andra som blev slagna av dem. 23  Och Rubens söners gräns blev Jordan; och som område var detta Rubens söners arvedel+ efter deras släkter, med städerna och deras kringliggande bosättningar. 24  Vidare gav Mose land åt Gads stam, Gads söner efter deras släkter,+ 25  och deras område blev Jaser+ och alla städerna i Gịlead+ och hälften av Ammons söners+ land ända till Ạroer,+ som ligger framför Rabba;+ 26  och från Hesbon+ till Ramat-Mispe och Bẹtonim och från Mahanạjim+ till Debirs+ gräns; 27  och på lågslätten Bet-Haram+ och Bet-Nimra+ och Sukkot+ och Safon, resten av det kungarike som tillhörde Sihon, kungen i Hesbon,+ med Jordan som gräns ända till yttersta änden av Kịnneretsjön*+ på den sidan Jordan som ligger mot öster. 28  Detta var Gads söners arvedel+ efter deras släkter, med städerna och deras kringliggande bosättningar. 29  Vidare gav Mose land åt halva Manasses stam,* och det kom att tillhöra halva Manasses söners stam* efter deras släkter.+ 30  Och deras område sträckte sig från Mahanạjim+ och omfattade hela Basan, hela det kungarike som tillhörde Og, kungen i Basan,+ och alla Jairs tältbyar,+ som ligger i Basan, sextio städer. 31  Och hälften av Gịlead samt Ạshtarot+ och Ẹdrei,+ städer i Ogs kungarike i Basan, gick till Makirs, Manasses sons, söner,+ till hälften av Makirs söner efter deras släkter. 32  Detta var vad Mose lät dem ta i arv, på Moabs ökenslätter på andra sidan Jordan, vid Jeriko, mot öster.+ 33  Men åt leviternas stam gav Mose inte någon arvedel.+ Jehova, Israels Gud, är deras arvedel, alldeles som han har lovat dem.+

Fotnoter

Ordagr.: ”dagarna”.
El.: ”från Sihor”.
”axelfurstar”. El.: ”förbundsfurstar”. Hebr.: sarnẹ̄ (konstruktusform av seranịm); endast använt i förbindelse med filistéerna. Det hebr. ordet tycks vara ett filisteiskt lånord; det innehåller samma konsonanter som det hebr. ordet för ”(hjul)axlar” i 1Ku 7:30.
El.: ”invånarna i Gaza”.
El.: ”invånarna i Gat”.
”Maara”, Vg.
El.: ”Gebals invånares”. I Hes 27:9 (LXX) kallas de byblier, dvs. invånare i Byblos, en stad som var känd för sin framställning av det pappersliknande skrivmaterialet papyrus. Med tiden blev biblịa en beteckning för skrifter av olika slag: bokrullar, böcker och till slut den samling av små böcker som utgör Bibeln.
Möjligen: ”ända till Lebi-Hamat (Hamats lejon)”, ett ortnamn. Se VT, bd II, 1952, sid. 114.
El.: ”Kinnerethavet”. Hebr.: jam-Kinnẹreth. I 11:2 Kinarọ̄th och i 12:3 jam Kinrọ̄th.
Hebr.: shẹvet.
Hebr.: mattẹh, använt synonymt med shẹvet.