Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Jona 1:1–17

 Och Jehovas ord kom till Jona,+ Amịttajs son, och det löd:  ”Bryt upp, gå till Nịneve,+ den stora staden, och ropa ut mot henne att deras ondska har stigit upp inför mitt ansikte.”+  Då bröt Jona upp för att fly till Tarsis,+ bort från Jehovas ansikte;+ och han kom till slut ner till Joppe*+ och fann ett skepp som gick till Tarsis. Så betalade han vad resan kostade och gick ombord på det för att fara med dem till Tarsis, bort från Jehovas ansikte.  Men Jehova kastade ut en väldig vind* mot havet,+ och det blev en väldig storm+ på havet; och skeppet var nära att slås i spillror.  Då blev sjömännen rädda och ropade på hjälp, var och en till sin gud.*+ Och de kastade de saker som fanns i skeppet ut i havet för att lätta det från dem.+ Men Jona hade gått ner i det innersta under fartygets däck och lagt sig ner och fallit i djup sömn.+  Slutligen gick fartygets kapten* fram till honom och sade till honom: ”Hur kan du ligga och sova? Stig upp, ropa till din gud!*+ Kanske den sanne Guden* visar att han bryr sig om oss, så att vi inte går under.”+  Och de sade till varandra: ”Kom och låt oss kasta lott,+ så att vi får veta vem som är skuld till att vi har drabbats av denna olycka.”+ Och de kastade lott, och lotten föll på Jona.+  Därför sade de till honom: ”Var snäll och berätta för oss vem som är skuld till att vi har drabbats av denna olycka.+ Vad är ditt ärende, och var kommer du ifrån? Vilket land är du ifrån, och vilket folk tillhör du?”  Då sade han till dem: ”Jag är hebré,+ och jag fruktar+ Jehova, himlens Gud,+ han som har gjort hav och torra land.”+ 10  Då greps männen* av stor fruktan, och de sade till honom: ”Vad är det du har gjort?”+ Männen hade nämligen fått veta att han var på flykt bort från Jehovas ansikte, ty det hade han berättat för dem. 11  Och de sade till honom: ”Vad skall vi göra med dig,+ så att havet blir stilla för oss?” Ty havet blev hela tiden mer och mer upprört av stormen. 12  Då sade han till dem: ”Lyft upp mig och kasta mig i havet, så havet blir stilla för er; för jag vet att det är jag som är skuld till att denna väldiga storm har kommit över er.”+ 13  Männen försökte emellertid ro igenom vågorna för att få skeppet tillbaka till torra land; men de förmådde inte, eftersom havet hela tiden blev mer och mer upprört av stormen mot dem.+ 14  Då ropade de till Jehova och sade:+ ”Ack, Jehova, låt oss inte gå under, det ber vi dig, på grund av den här mannens själ!* Och låt inte oskyldigt blod komma över oss,+ ty du, Jehova, har ju själv gjort som det har behagat dig!”+ 15  Sedan lyfte de upp Jona och kastade honom i havet, och då upphörde havet att rasa.+ 16  Då greps männen av stor fruktan för Jehova,+ och så offrade de ett slaktoffer åt Jehova+ och gav löften.+ 17*  Nu såg Jehova till att en stor fisk* slukade Jona,+ så att Jona var i fiskens inre i tre dagar och tre nätter.+

Fotnoter

”Joppe”. Hebr.: Jafọ̄; grek.: Iọppēn; lat.: Iọppen.
”vind”. Hebr.: rụach; grek.: pneuma; lat.: vẹntum. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
”sin gud”. Hebr.: ’elohạw; grek.: ton theọn autọ̄n; lat.: dẹum sụum.
”fartygets kapten”. Ordagr.: ”den främste av skeppsfolket”.
”din gud!” Hebr.: ’elohẹjkha; grek.: ton theọn sou; lat.: Dẹum tụum.
”den sanne Guden”. Hebr.: ha’Elohịm. Se Tillägg 1F.
männen”. Hebr.: ha’anashịm, plur. av ’ish.
”på grund av ... själ”. Hebr.: benẹfesh; grek.: hẹneken tēs psykhẹ̄s; lat.: in ạnima. Se Tillägg 4A.
I MLXXVg börjar kap. 2 här.
”en ... fisk”. Hebr.: dagh; grek.: kẹ̄tei, ”ett ... havsvidunder”, ”en ... väldig fisk”; lat.: pịscem.