Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Johannes 18:1–40

18  När Jesus hade sagt detta, gick han ut tillsammans med sina lärjungar över vinterbäcken Kidron*+ till det ställe där det fanns en trädgård, och han och hans lärjungar gick in i den.+  Nu kände också Judas, hans förrädare, till det stället, eftersom Jesus många gånger hade träffat samman med sina lärjungar där.+  Alltså tog Judas soldattruppen och de främsta prästernas och fariséernas tempelpoliser och gick dit med facklor och lampor och vapen.+  Då nu Jesus visste om allt som skulle komma över honom,+ gick han fram och sade till dem: ”Vem söker ni?”  De svarade honom: ”Jesus, nasarén.”+ Han sade till dem: ”Det är jag.” Nu stod också Judas, hans förrädare,+ där med dem.  Men när han sade till dem: ”Det är jag”, drog de sig tillbaka+ och föll till marken.  Därför frågade han dem på nytt: ”Vem söker ni?” De sade: ”Jesus, nasarén.”  Jesus svarade: ”Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå”,  för att det ord skulle uppfyllas, som han hade sagt: ”Av dem som du har gett mig har jag inte förlorat någon alls.”+ 10  Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det då och slog efter översteprästens slav och högg av honom högra örat.+ Slavens namn var Malkos. 11  Jesus sade emellertid till Petrus: ”Stick svärdet i skidan.+ Den bägare som Fadern har gett mig, skulle jag inte ovillkorligen dricka+ den?” 12  Då grep soldattruppen och militärbefälhavaren* och judarnas tempelpoliser Jesus och band honom, 13  och de förde honom först till Hannas; han var nämligen svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året.+ 14  Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre för dem att en enda människa dog i folkets ställe.+ 15  Simon Petrus och en annan lärjunge följde nu efter Jesus.+ Den lärjungen var känd av översteprästen, och han gick in med Jesus på översteprästens gård, 16  men Petrus blev stående utanför vid porten.+ Därför gick den andre lärjungen, som var känd av översteprästen, ut och talade med dörrvakterskan och förde in Petrus. 17  Tjänsteflickan, dörrvakterskan, sade då till Petrus: ”Är inte du också en av den människans lärjungar?” Han sade: ”Det är jag inte.”+ 18  Slavarna och tempelpoliserna hade gjort upp en koleld,+ eftersom det var kallt, och de stod nu och värmde sig. Petrus stod nu också tillsammans med dem och värmde sig. 19  Så frågade då den främste prästen ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20  Jesus svarade honom: ”Jag har talat till världen offentligt. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet,+ där alla judarna samlas; och jag har inte talat någonting i hemlighet. 21  Varför frågar du ut mig? Fråga ut dem som har hört vad jag har talat till dem. Se! De vet vad jag har sagt.” 22  Sedan Jesus hade sagt detta, gav en av tempelpoliserna, som stod där, honom ett slag+ i ansiktet med flata handen och sade: ”Är det så du svarar den främste prästen?” 23  Jesus svarade honom: ”Om jag har talat orätt, vittna då om det orätta; men om jag har talat rätt, varför slår du mig?” 24  Så sände Hannas i väg honom bunden till Kaifas, översteprästen.+ 25  Nu stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: ”Är inte också du en av hans lärjungar?” Han förnekade det och sade: ”Det är jag inte.”+ 26  En av översteprästens slavar, som var en släkting till den som Petrus hade huggit örat av,+ sade: ”Såg jag dig inte i trädgården tillsammans med honom?” 27  Men Petrus förnekade det återigen; och med ens gol en tupp.+ 28  Sedan förde de Jesus från Kaifas till ståthållarens palats.+ Det var nu tidigt på dagen. Men själva gick de inte in i ståthållarens palats, för att de inte skulle bli orenade+ utan kunna äta påskmåltiden. 29  Därför kom Pilatus ut till dem och sade: ”Vilken anklagelse framför ni mot den här människan?”+ 30  Till svar sade de till honom: ”Om den mannen inte vore en förbrytare, skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.” 31  Pilatus sade då till dem: ”Ta honom själva och döm honom efter er lag.”+ Judarna sade till honom: ”Vi har inte lov att döda någon.”+ 32  Detta skedde för att Jesu ord skulle uppfyllas, det som han hade sagt för att beteckna vilket slags död han skulle dö.+ 33  Pilatus gick då åter in i ståthållarens palats och kallade på Jesus och sade till honom: ”Är du judarnas kung?”*+ 34  Jesus svarade: ”Är det av egen ingivelse som du säger detta, eller har andra berättat för dig om mig?”+ 35  Pilatus svarade: ”Jag är väl ingen jude! Din egen nation och de främsta prästerna har överlämnat dig åt mig.+ Vad har du gjort?” 36  Jesus svarade:+ ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen.+ Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat+ för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” 37  Därför sade Pilatus till honom: ”Nåväl, då är du en kung, eller hur?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är en kung.+ För detta har jag fötts, och för detta har jag kommit hit till världen: att jag skall vittna* för sanningen.+ Var och en som är på sanningens sida,+ han lyssnar till min röst.”+ 38  Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?”* Och när han hade sagt detta, gick han ut igen till judarna och sade till dem: ”Jag finner honom inte skyldig till något.+ 39  För övrigt har ni en sedvänja att jag skall frige en man åt er vid påsken.+ Vill ni alltså att jag skall frige judarnas kung åt er?” 40  Då skränade de på nytt och sade: ”Inte den mannen, utan Bạrabbas!” Men Bạrabbas var en rövare.+

Fotnoter

”vinterbäcken Kidron”. El.: ”Kidrondalen (Kidrons regnflodsdal)”.
El.: ”kiliarken”. Grek.: ho khilịarkhos; befälhavare över 1 000 soldater.
”judarnas kung”. Grek.: ho basileus tōn Ioudaiōn; lat.: rex Iudaeọrum; J17,18,22(hebr.): mẹlekh hajJehudhịm.
”jag skall vittna”. Grek.: martyrẹ̄sō; lat.: testimọnium perhịbeam.
”Vad är sanning?” Grek.: Tị estin alẹ̄theia; lat.: Quid est vẹritas; J17,18(hebr.): Mah hi’ ha’emẹth.