Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Johannes 13:1–38

13  Före påskhögtiden visste Jesus att hans stund hade kommit,+ då han skulle bege sig ut ur den här världen till Fadern,+ och därför, alldeles som han hade älskat sina egna som var i världen,+ älskade han dem nu intill slutet.  Och medan kvällsmåltiden pågick,* då Djävulen redan hade ingett Judas Iskạriot, Simons son, i hjärtat+ att förråda honom,+  och eftersom Jesus visste att Fadern hade gett allting i hans händer+ och att han hade utgått från Gud och var på väg till Gud,+  steg han upp från kvällsmåltiden och lade av sina ytterkläder. Och han tog en handduk och band om sig.+  Sedan slog han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter+ och torka av dem med handduken som han var ombunden med.  Och så kom han till Simon Petrus. Han sade till honom: ”Herre, tvättar du mina fötter?”+  Till svar sade Jesus till honom: ”Vad jag gör förstår du inte just nu, men längre fram skall du förstå.”+  Petrus sade till honom: ”Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.” Jesus svarade honom: ”Om jag inte tvättar dig,+ har du ingen del med mig.”  Simon Petrus sade till honom: ”Herre, inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet.” 10  Jesus sade till honom: ”Den som har badat,+ han behöver inte få mer än fötterna tvättade utan är helt och hållet ren. Och ni, ni är rena, men inte alla.” 11  Han kände ju den som förrådde honom.+ Därför sade han: ”Inte alla av er är rena.” 12  När han nu hade tvättat deras fötter och hade tagit på sina ytterkläder och lagt sig till bords igen, sade han till dem: ”Vet ni vad jag har gjort för er? 13  Ni tilltalar mig: ’Lärare’+ och ’Herre’,+ och ni talar rätt, för det är jag.+ 14  Om alltså jag, fastän Herre och Lärare, har tvättat era fötter,+ bör också ni tvätta varandras fötter.+ 15  Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.+ 16  Sannerligen, sannerligen säger jag er: En slav är inte större än sin herre, inte heller är en som är utsänd* större än den som har sänt honom.+ 17  Vet ni detta är ni lyckliga om ni också handlar så.+ 18  Jag talar inte om er alla; jag känner dem som jag har utvalt.+ Men det är för att skriftstället skall uppfyllas:+ ’Den som brukade äta av mitt bröd har lyft upp sin häl mot mig.’+ 19  Alltifrån detta ögonblick säger jag till er innan det sker,+ för att ni, när det sker, skall tro att jag är den jag är. 20  Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tar emot vem jag än sänder, han tar också emot mig.+ Den i sin tur som tar emot mig, han tar också emot honom som har sänt mig.”+ 21  Sedan Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i anden, och han vittnade och sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig.”+ 22  Lärjungarna började titta på varandra, villrådiga om vem han syftade på.+ 23  En av lärjungarna, den som Jesus älskade,*+ låg till bords på platsen vid Jesu bröst. 24  Simon Petrus nickade därför till denne och sade till honom: ”Tala om vem det är som han säger det om.” 25  Då lutade sig denne tillbaka mot Jesu bröst och sade till honom: ”Herre, vem är det?”+ 26  Därför svarade Jesus: ”Det är den som jag skall ge det brödstycke som jag doppar.”+ Och när han så hade doppat brödstycket, tog han och gav det åt Judas, Simon Iskạriots son. 27  Och efter det att han fått brödstycket, trängde Satan in i honom.+ Jesus sade därför till honom: ”Vad du nu gör, gör det fortare.” 28  Men ingen av dem som låg till bords visste i vilket syfte han sade detta till honom. 29  Eftersom Judas hade hand om kassaskrinet,+ föreställde sig nämligen några att Jesus sade till honom: ”Köp vad vi behöver till högtiden”, eller att han skulle ge något åt de fattiga.+ 30  Sedan han alltså hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.+ 31  När han således hade gått ut, sade Jesus: ”Nu blir Människosonen förhärligad,+ och Gud blir förhärligad i förbindelse med honom.* 32  Och Gud skall själv förhärliga honom,+ och han skall omedelbart förhärliga honom. 33  Små barn,+ jag är hos er ännu en liten stund. Ni skall leta efter mig; och alldeles som jag sade till judarna: ’Dit jag går kan ni inte komma’,+ säger jag också till er just nu. 34  Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra – att alldeles som jag har älskat er+ skall också ni älska varandra.+ 35  Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.”+ 36  Simon Petrus sade till honom: ”Herre, vart är du på väg?” Jesus svarade: ”Dit jag är på väg kan du inte nu följa mig, men du skall följa efter sedan.”+ 37  Petrus sade till honom: ”Herre, varför kan jag inte följa dig just nu? Jag vill ge ut min själ till förmån för dig.”+ 38  Jesus svarade: ”Vill du ge ut din själ* till förmån för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: En tupp skall visst inte gala förrän du har förnekat mig tre gånger.”+

Fotnoter

El.: ”förbereddes”.
”en som är utsänd”. El.: ”en apostel (ett sändebud)”. Grek.: apọstolos; lat.: apọstolus.
El.: ”tyckte mest om”.
El.: ”i (genom) honom”.
El.: ”ditt liv”. Grek.: Tēn psykhẹ̄n sou; lat.: ạnimam tụam; J17,18,22(hebr.): nafshekhạ (av nẹfesh).