Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Johannes 11:1–57

11  Nu var det en man som var sjuk, Lasarus* från Betạnia, från Marias och hennes syster Martas+ by.  Det var i själva verket den Maria som smorde in Herren med välluktande olja+ och torkade hans fötter med sitt hår,+ och det var hennes bror Lasarus som var sjuk.  Därför skickade systrarna bud till honom för att säga: ”Herre, se, den som du är så fäst vid+ är sjuk.”  Men när Jesus hörde det sade han: ”Ändamålet med den här sjukdomen är inte att den skall leda till döden, utan att den skall visa Guds härlighet,+ för att Guds Son skall bli förhärligad genom den.”  Nu älskade Jesus Marta och hennes syster och Lasarus.  Men när han hörde att han var sjuk, då blev han faktiskt kvar två dagar på den plats där han var.  Därefter sade han så till lärjungarna: ”Låt oss gå till Judeen igen.”  Lärjungarna sade till honom: ”Rabbi,+ nyss ville judéerna* komma åt att stena dig,+ och går du nu dit igen?”  Jesus svarade: ”Är det inte tolv timmars dagsljus? Om någon vandrar i dagsljus,+ törnar han inte emot något, eftersom han ser den här världens ljus. 10  Men om någon vandrar om natten,+ törnar han emot något, eftersom ljuset inte är i honom.” 11  Detta sade han, och därefter sade han till dem: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.”+ 12  Därför sade lärjungarna till honom: ”Herre, om han har gått till vila, kommer han att bli frisk.”* 13  Jesus hade emellertid talat om hans död. Men de föreställde sig att han talade om sömnens vila. 14  I den stunden sade därför Jesus rent ut till dem: ”Lasarus har dött,+ 15  och jag gläder mig för er skull över att jag inte var där, för att ni skall tro. Men låt oss gå till honom.” 16  Därför sade Tomas, som kallades Tvillingen,* till sina medlärjungar: ”Låt oss också gå, så att vi kan dö med honom.”+ 17  När Jesus kom fram, fann han att Lasarus* redan hade varit fyra dagar i minnesgraven.+ 18  Nu låg Betạnia nära Jerusalem, på ett avstånd av ungefär tre kilometer.* 19  Således hade många av judarna kommit till Marta och Maria för att trösta+ dem i sorgen över brodern. 20  När nu Marta fick höra att Jesus kom, gick hon och mötte honom; men Maria+ blev sittande hemma. 21  Därför sade Marta till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.+ 22  Och ändå vet jag nu att vad du än ber Gud om+ skall Gud ge dig.” 23  Jesus sade till henne: ”Din bror skall uppstå.”+ 24  Marta sade till honom: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen+ på den sista dagen.” 25  Jesus sade till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet.*+ Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör;+ 26  och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö.+ Tror du detta?” 27  Hon sade till honom: ”Ja, Herre; jag har kommit till tro på att du är Messias,* Guds Son, den som kommer till världen.”+ 28  Och när hon hade sagt detta, gav hon sig av och kallade på sin syster Maria och sade i hemlighet: ”Läraren+ är här och kallar på dig.” 29  När hon hörde detta reste hon sig snabbt och begav sig i väg till honom. 30  Jesus hade i själva verket ännu inte kommit in i byn, utan han befann sig fortfarande på den plats där Marta hade mött honom. 31  När därför de judar som var hos Maria i huset+ och höll på att trösta henne såg att hon reste sig fort och gick ut, följde de efter henne, eftersom de antog att hon var på väg till minnesgraven+ för att gråta där. 32  Och när så Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, kastade hon sig ner för hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.”+ 33  När Jesus nu såg henne gråta och de judar gråta som hade kommit med henne, suckade han i anden och blev upprörd,+ 34  och han sade: ”Var har ni lagt honom?” De sade till honom: ”Herre, kom och se.” 35  Jesus brast i tårar.+ 36  Därför sade judarna: ”Se, hur fäst han var vid honom!”+ 37  Men några av dem sade: ”Kunde inte den här mannen som öppnade den blindes ögon+ också ha förhindrat att denne dog?” 38  Efter att på nytt ha suckat inom sig kom Jesus så till minnesgraven.+ Den var i själva verket en grotta, och en sten+ låg för den. 39  Jesus sade: ”Ta bort stenen.”+ Marta, den dödes syster, sade till honom: ”Herre, vid det här laget måste han lukta, för det är på fjärde dagen.”* 40  Jesus sade till henne: ”Sade jag dig inte att om du trodde skulle du få se Guds härlighet?”+ 41  Alltså tog de bort stenen. Nu lyfte Jesus blicken mot himlen+ och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.+ 42  Visst har jag vetat att du alltid hör mig; men för folkskarans skull,+ som står runt omkring, talade jag, för att de skall tro att du har sänt ut mig.”+ 43  Och när han hade sagt detta ropade han med hög röst: ”Lasarus,* kom hit ut!”+ 44  Ut kom då den man som hade varit död, med fötter och händer lindade i bindlar,+ och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sade till dem: ”Lös honom och låt honom gå.” 45  Många av de judar som hade kommit till Maria och som såg vad han gjorde satte därför tro till honom;+ 46  men några av dem gav sig i väg till fariséerna och talade om för dem vad Jesus hade gjort.+ 47  Följaktligen samlade de främsta prästerna och fariséerna ihop Sanhedrịn+ och sade: ”Vad skall vi göra, eftersom den här människan utför många tecken?+ 48  Om vi låter honom hållas så här, kommer de alla att sätta tro till honom,+ och romarna+ skall komma och ta bort både vår plats+ för tillbedjan* och vår nation.” 49  Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst det året,+ sade till dem: ”Ni vet inte något alls, 50  och ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör+ i folkets ställe än att hela nationen blir tillintetgjord.”+ 51  Detta sade han emellertid inte av egen ingivelse, utan eftersom han var överstepräst det året, profeterade han att Jesus skulle dö för nationen, 52  och inte bara för nationen, utan också för att han skulle samla ihop Guds skingrade+ barn till ett.+ 53  Från den dagen överlade de så om att döda honom.+ 54  Därför vandrade Jesus inte längre omkring offentligt+ bland judarna,+ utan han gav sig av därifrån till landet nära vildmarken, till en stad kallad Efraim,+ och där blev han kvar tillsammans med lärjungarna. 55  Judarnas påsk+ var nu nära, och många gick upp från landet till Jerusalem före påsken för att rena sig ceremoniellt.+ 56  De letade då efter Jesus, och de sade till varandra, då de stod runt om i templet: ”Vad är er mening? Att han inte alls skall komma till högtiden?” 57  Som det nu var, hade de främsta prästerna och fariséerna gett order om att ifall någon fick reda på var han var, skulle han tala om det, så att de kunde gripa honom.

Fotnoter

”Lasarus”, אABJ17; J7-14,16,18,19,22: ”Eleasar”, som betyder ”Gud har hjälpt”.
El.: ”judarna”. Grek.: Ioudaioi, som i 10:31, 33.
El.: ”bli räddad (frälst)”.
El.: ”Didymos”. Grek.: Dịdymos; lat.: Dịdymus.
Ordagr.: ”han”.
Ordagr.: ”på ungefär femton stadiers avstånd”. Omkr. 2,8 km. En stadie motsvarar 1/8 romersk mil, dvs. omkr. 185 m.
”Jag är uppståndelsen och livet.” Grek.: Egọ̄ eimi hē anạstasis kai hē zōẹ̄; lat.: Ẹgo sum resurrẹctio et vịta; J17(hebr.): ’Anokhị hattequmạh wehachajjịm.
El.: ”den Smorde”, ”Kristus”.
El.: ”det har gått fyra dagar”. Ordagr.: ”det är [den] fjärde”; ”fjärde” är ett ordningstal, vilket anger att det hade gått tre hela dagar plus en del av en fjärde.
Se not till v. 1.
Ordagr.: ”vår plats”. Syftar på templet.