Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

Johannes 10:1–42

10  ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren+ utan klättrar upp på något annat ställe, han är en tjuv och en plundrare.+  Men den som går in genom dörren,+ han är fårens+ herde.+  För honom öppnar dörrvaktaren,+ och fåren+ lyssnar till hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för dem ut.  När han har fått ut alla sina egna, går han framför dem, och fåren följer+ honom, eftersom de känner hans röst.+  En främmande kommer de visst inte att följa, utan kommer att fly+ från honom, eftersom de inte känner de främmandes röst.”+  Denna jämförande bild använde Jesus när han talade till dem, men de visste inte vad det som han talade till dem betydde.+  Därför sade Jesus återigen: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är fårens dörr.+  Alla som har kommit i mitt ställe är tjuvar och plundrare;+ men fåren har inte lyssnat till dem.+  Jag är dörren;+ vemhelst som går in genom mig, han skall bli räddad, och han skall gå in och ut och finna bete.+ 10  Tjuven+ kommer bara för att stjäla och slakta och tillintetgöra.+ Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. 11  Jag är den rätte herden;+ den rätte herden ger ut sin själ till förmån för fåren.+ 12  Den lejde+ mannen, som inte är herde och som fåren inte tillhör som hans egna, ser vargen komma och överger fåren och flyr – och vargen nappar dem åt sig och skingrar dem+ 13  eftersom han är en lejd+ man och inte bryr sig om fåren.+ 14  Jag är den rätte* herden, och jag känner mina får,+ och mina får känner mig,+ 15  alldeles som Fadern känner mig och jag känner Fadern;+ och jag ger ut min själ* till förmån för fåren.+ 16  Och jag har andra får,+ som inte är av den här fållan;+ också dem måste jag föra fram,* och de skall lyssna till min röst,+ och de skall bli en enda hjord under en enda herde.+ 17  Fadern älskar mig+ därför att jag ger ut min själ,+ för att sedan få den tillbaka. 18  Ingen har tagit* den ifrån mig, utan jag ger ut den av mig själv. Jag har myndighet att ge ut den, och jag har myndighet att få den tillbaka.+ Budet+ om detta har jag fått av min Fader.” 19  För de här ordens skull blev det åter söndring+ bland judarna. 20  Många av dem sade: ”Han har en demon+ och är galen. Varför lyssnar ni till honom?” 21  Andra kunde säga: ”Detta är inte uttalanden av en demonpåverkad man. En demon kan väl inte öppna blindas ögon?” 22  Vid den tiden pågick invigningshögtiden* i Jerusalem. Det var vinter, 23  och Jesus vandrade omkring i templet, i Salomos pelarhall.+ 24  Därför omringade judarna honom och sade till honom: ”Hur länge skall du hålla vår själ i spänning? Om du är Messias,+ säg oss det rent ut.”+ 25  Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er det, och ändå tror ni inte. De gärningar som jag gör i min Faders namn, dessa vittnar om mig.+ 26  Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får.+ 27  Mina får+ lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.+ 28  Och jag ger dem evigt liv,+ och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda,+ och ingen skall rycka dem ur min hand.+ 29  Vad min Fader+ har gett mig är större än allt annat,*+ och ingen kan rycka dem ur Faderns hand.+ 30  Jag och Fadern är ett.”*+ 31  På nytt tog judarna upp stenar för att stena honom.+ 32  Jesus bemötte dem med att säga: ”Jag har visat er många förträffliga gärningar från Fadern. För vilken av de gärningarna stenar ni nu mig?” 33  Judarna svarade honom: ”Inte stenar vi dig för en förträfflig gärning, utan för hädelse,+ ja, därför att du, fast du är en människa, gör dig själv till en gud.”+ 34  Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag:+ ’Jag har sagt: ”Ni är gudar”’?*+ 35  Om han har kallat dem som Guds ord var riktat mot* för ’gudar’,+ och Skriften kan ju inte göras om intet,+ 36  hur kan ni då säga till mig* som Fadern har helgat och sänt till världen: ’Du hädar’, därför att jag sade: Jag är Guds Son?+ 37  Om jag inte gör min Faders gärningar,+ skall ni inte tro på mig. 38  Men om jag gör dem, så tro på gärningarna,+ även om ni inte tror på mig, för att ni må få veta och fortsätta att veta att Fadern är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med Fadern.”+ 39  Då försökte de återigen gripa honom,+ men han gick sin väg och var utom räckhåll för dem.+ 40  Och återigen begav han sig över Jordan till det ställe där Johannes först höll till och döpte,+ och där stannade han kvar. 41  Och många kom till honom, och de sade: ”Johannes gjorde visserligen inte något tecken, men allt vad Johannes sade om den här mannen var sant.”+ 42  Och många satte tro till honom där.+

Fotnoter

El.: ”utmärkte”, ”förträfflige”. Grek.: kalọs.
El.: ”mitt liv”. Grek.: tēn psykhẹ̄n mou; J17,18,22(hebr.): nafshị. Se Tillägg 4A.
Ordagr.: ”och dem är det nödvändigt [för] mig att leda”.
”har tagit”, P45א*BSyp; P66אcADVgSys: ”tar”.
invigningshögtiden (chanukkafesten)”, dvs. tempelinvigningens högtid. J22(hebr.): chagh hachanukkạh.
”Vad ... annat”, BItVg (likaså אW, med en liten avvikelse); ASyh,p,s: ”Min Fader, som har gett mig [dem], är större än alla andra”.
El.: ”eniga (överens, samstämmiga)”. Grek.: hen (neutr.), ”en enda (sak)”, som uttryck för enhet i handling. Se noter till 17:21 och 1Kor 3:8.
”Ni är gudar”. Grek.: theoi este; lat.: dịi ẹstis; J17,18,22(hebr.): ’elohịm ’attẹm.
El.: ”till”.
”till mig”. El.: ”om honom”.